Mitt i mjölkningen fick Helena Ågren idén: ”Tänk om vi skulle göra glass?” Tio år senare omsätter familjens företag Glassbonden 1,5 miljoner kronor. Enbart på mjölken från en ko.

– Tack vare glassen har vi kunnat fortsätta som mjölkbönder, säger Helena Ågren.

I hennes och maken Tomas Ågrens ladugård i Västra Selet i Vännäs står 25 kor plus ungdjur.

Området är en levande lantbruksbygd med många aktiva jordbruk. All tillgänglig mark odlas och hård konkurrens råder om de attraktiva hektaren.

Träffades på operan

Bristen på mark var det som drev på parets vilja att hitta nya vägar. En väg som burit ända från nedläggningsplaner till ett framgångsrikt företag.

Och så har nog bådas kreativa och konstnärliga sinne kommit till användning i processen kring Glassbonden: Helena är utbildad kostymör och har jobbat på Norrlandsoperan i Umeå och Tomas är, förutom utbildad byggnadssnickare, även tenor och har sjungit i operans kör.

– Vi träffades på operan, säger hon.

Men vi tar det från början.

2006 hade makarna Ågren bestämt sig. De skulle avveckla sitt mjölkföretag, en gård som Tomas tog över 1988 och de har drivit tillsammans sedan 1993. Bakgrunden var det låga avräkningspriset på mjölk i kombination med sagda markbrist. Gården kunde inte bli större än den var.

 Som en konsekvens av nedläggningsplanerna hade Helena Ågren inlett ett yrkesbyte och börjat studera till sjuksköterska. Men så gjorde sig Tomas illa i axeln, vilket ledde till en tids sjukskrivning. Något som i sin tur vred nedläggningsplanerna ur led.

Mervärde i tankarna

För någon behövde ju trots allt sköta de kvarvarande djuren. Denna ”någon” var Helena Ågren. Hon gjorde uppehåll från studierna på universitet och paret bestämde sig för att fortsätta som mjölkföretagare. Ungefär ett år efter beslutet kom idén:

– Jag kommer ihåg det så väl. Jag stod i ladugården och väntade medan en av våra fjällkor skulle bli färdigmjölkad.

Tankarna rörde sig kring mervärde. Kunde det inte vara möjligt att skapa ett mervärde kring just fjällkorna?

– ”Tänk om vi skulle göra glass?”. Tanken bara kom, säger Helena Ågren.

Noggrann research

Det var en upprymd Helena Ågren som gick in i boningshuset den kvällen. Dagen efter började hon efterforska på internet. Vilken utrustning och utbildning som behövs och hur en glassfabrik kan vara konstruerad. Eftersom Helena Ågren är intresserad av att rita och konstruera, tog hon fram ritningar på en fabrik som var tänkt att uppföras på gården. Men när drömgården tre kilometer söder längs Vindelälven såldes, slog paret till.

Efter studiebesök, bland annat ordnade av LRF, utbildning och investeringar på ungefär fyra och en halv miljoner kronor stod fabriken klar 2010. Sammanlagt förädlas mjölken från en ko, ungefär 7 500 kilo per år. Omsättningen på enbart glassen är en och en halv miljon kronor på årsbasis. Resten av jordbruket omsätter drygt en miljon kronor.

– Det är glassen som gör att vi har fortsatt som mjölkbönder.

Var uthållig, förändringar tar tid

Glassen har inslag av lokala smaker som hjortron, älgört och västerbottensost, något som skapat profil på varorna och borgat för framgångar i försäljningen. Glassbaren, som håller öppet under betessäsongen mellan juni och augusti, har ungefär 16 000 besökare per säsong. Glassen säljs också i Coop, Ica och andra matbutiker, liksom på restauranger i hela Västerbotten. Eftersom företaget också har avtal med Norrmejeriers distributionsbolag  kan de frakta varorna i hela mejeriets område.

– Vi är tillfreds med det vi uppnått, men har ständigt tankar på hur vi kan utveckla Glassbonden, idéerna är många, säger Helena Ågren.

Till andra mjölkbönder som vill utveckla sina företag har hon några råd att ge:

– Det viktigaste är att ha en bra affärsidé och vara uthållig då förändringar ofta tar tid och är kostsamma. Den som vill förädla mjölken behöver också jobba för att ha bra kontakt med konsumenter och handlare. Det är ju via dem som vi säljer våra varor och får in pengar, säger Helena Ågren.