Funktioner i kroppen

Fosfor är näst efter kalcium den vanligaste mineralen i kroppen. Fosfor finns i alla celler och utgör 0,65-1,1 procent av kroppsvikten (600-800 gram).

85 procent är bundet till skelettet, där fosfor tillsammans med kalcium utgör benvävnadens huvudkomponenter.

I blodet finns fosfor huvudsakligen i de röda blodkropparnas cellväggar, i fosfolipiderna samt i blodets fettransportörer, lipoproteinerna.

Fosfor finns också i vissa fetter som sitter i cellmembranen och i genernas DNA.

En liten mängd fosfor finns i obunden form.

Fosfor har många uppgifter i kroppen. Bland annat är den viktig för energiproduktionen. Många enzymer är beroende av fosfor liksom B-vitaminerna tiamin, niacin och vitamin B6.

Brist på fosfor är mycket ovanligt men kan uppträda vid olika sjukdomsstillstånd. Symtom visar sig som muskelsvaghet, aptitlöshet, försämrat immunförsvar och urkalkning av skelettet.

Dagsbehov och mjölkprodukternas betydelse i svensk kost

Rekommenderat intag per dag för både män och kvinnor 520 milligram per dag.

Livsmedelsverket rekommenderar att vi varje dag konsumerar 5 deciliter mager mjölk/mjölkprodukter. 5 deciliter mellanmjölk innehåller 465 milligram fosfor. Det ger drygt 86 procent av dagsbehovet av fosfor för vuxna. 

Enligt Livsmedelsverkets undersökning Riksmaten – vuxna 2010-11 bidrar mjölk, fil och yoghurt med 16 procent av intaget av fosfor och ost med 8 procent.

Förekomst i mjölk och andra livsmedel

Fosforhalten i mellanmjölk är 104 milligram per 100 gram.

Fosfor finns i de flesta livsmedel men hur mycket kroppen kan ta upp varierar. Animaliska livsmedel, som mjölk, innehåller en mer lättillgänglig form av fosfor än vegetabiliska livsmedel. I fullkornsprodukter, baljväxter och nötter är fosfor bundet till fytinsyra som försvårar upptaget.

Kemi

I mjölk förekommer 20 procent av fosfor i organisk form bundet till kasein och övrig fosfor i oorganisk form. Omkring 44 procent av den oorganiska fosforn är sammanbundet med kaseinmicellerna i form av kalciumfosfat. Övriga 56 procent är i lösning i huvudsak som fria fosfatjoner.

Kroppens oorganiska fosforandel utgör en mycket liten del, mindre än 0,1 procent, men har en helt avgörande betydelse. Denna fosforfraktion finns i blodet och i extracellulärvätskan och fungerar som kroppens oorganiska "fosforpool". Den oorganiska formen av fosfor är dock främst avgörande för energibildningen. Den är bland annat den primära källan till cellernas energirika fosfater (ATP). Även transport och lagring av energi sker via de energirika fosfaterna. Fosfor har också betydelse för aktiveringen av vitaminerna riboflavin och niacin och därmed påverkas bland annat deras viktiga funktion vid energibildningen.

Fosfor deltar dessutom i regleringen av syra-bas balansen samt vid fosforylering av proteiner till fosfoproteiner i katalytiska processer. I cellernas sekundära budbärare, som cykliskt adenosin, guanin och polyfosfater utgör fosfat en viktig byggsten. Fosfat finns också med som en del i arvsmassans DNA och RNA och är därför avgörande för proteinsyntesen och även för tillväxten. Blodets syreavgivande regulator, det så kallade 2,3-diphosphoglyceratet, är också beroende av fosfor.

Referenser:

Kontakt

Helena Lindmark Månsson, Expert nutrition och mjölkens sammansättning
Telefon: 08-787 53 90
E-post: helena.lindmark-mansson@lrf.se