Prioriterade områden i LRF Mjölks förenklingsprojekt är byggnationer, djurskydd, jordbrukarstöd, miljölagstiftning och myndigheters kontroller.

– Det är viktigt att förenkla de regler som gör skillnad för företagarna. Men det inte alltid är regler som behöver ändras, utan myndigheters och kommuners attityder och tolkningar, säger Suzanne Céwe, ansvarig för förenklingar på LRF Mjölk.

Förenklingsprojektet startades 2011 av Svensk Mjölk. Under projektets första år gjordes en grundläggande inventering av de regelverk och krav på dokumentation som finns för mjölkföretagen genom diskussioner i en projektgrupp där sju mjölkföretag ingick. Projektet drivs nu vidare av LRF Mjölk. LRF Mjölk deltar i Förenklingsresan som drivs av LRF och Jordbruksverket.

LRF Mjölks förenklingsförslag

LRF Mjölk har förslag till konkreta förenklingar i mjölkföretagarnas vardag. Genom Förenklingsprojektet ska mjölkföretagandet bli smidigare, tryggare och främja företagsutvecklingen. Här finns förslagen listade (utan inbördes ordning):

Ämnesområden:

Jordbrukarstöd

  • Förskottsutbetalning av direktstöd. Mjölkföretagarens ekonomi är hårt ansträngd. Att jämna ut intäkterna förbättrar likviditetsflödet vilket är gynnsamt för företagsutvecklingen.
  • Tydligare information om EU-stöd, regler och handläggning. Det är enklare att följa en regel om man förstår varför den finns och hur den hanteras av myndigheterna. En bakgrundsbeskrivning och vad som styr regelverket samt en beskrivning av hur det kontrolleras eller följs upp ökar tydligheten för stödsökarna. Även en beskrivning av handläggnings- och kontrollprocessen med bakomliggande förklaring efterfrågas.
  • Integrera växtodlingsplanen i Jordbruksverkets ansökningsprogram SAM Internet. Samma areal redovisas i två olika system. Att kunna se både ansökan och växtodlingsplan i samma system minskar tiden för administration.
  • Stabila miljöstödsåtaganden. Arealerna ändras regelbundet efter uppdatering av blockdatabasen. Ändringen av arealer i pågående femårsåtaganden är ett orosmoment som dessutom är tidskrävande. Besluten som skickas ut, särskilt för betesmarker, är krångliga då det kan vara svårt att se vad som ändrats. Lantbrukaren skriver på för fem år och förbinder sig att sköta marken enligt stödreglerna under hela perioden vilket gör att åtagandet felaktigt uppfattas som ett kontrakt. Många lantbrukare är väl medvetna om att ändringar i åtagandet kan leda till återkrav. Detta stärker känslan av maktlöshet hos lantbrukarna när arealerna förändras. Många lantbrukare upplever även att reglerna, framförallt tolkningen av regelverken, ändras under pågående period. Åtagandena måste bli tydligare och säkrare så att lantbrukarna återigen får förtroende för dessa.
  • Arealangivelse ändras till 0,1 hektar. Detaljeringsnivån av arealangivelse för ansökning av stöd bör minska från 0,01 hektar till 0,1 hektar. Kravet på arealangivelse måste stå i relation till tekniken. Den måste även vara hållbar över en längre tid och inte variera med olika mätmetoder eller flygbilder. Att arealerna ändras skapar mycket jobb för såväl myndigheter som lantbrukare.
  • Lättlästa beslut och kontrollprotokoll. Förbättra beslut och kontrollprotokoll så att de blir lättförståeliga och tydliga. Att jobba mot en nolltolerans när det gäller frågor om innebörden av beslutstexter och kontrollprotokoll är ett mål!
  • Rutiner för att hantera synpunkter och tydliga anvisningar om hur man överklagar. Enskilda lantbrukare saknar kunskap om vilka rättigheter de har och behöver tydligare information. Lantbrukare tror att utbetalningen av EU-stöd påverkas om de lämnar synpunkter eller överklagar. Detta kan leda till att andelen felaktiga beslut kan öka. Det är viktigt att lantbrukarna känner sig delaktiga samt att de har möjlighet att påverka besluten. För överklagningsärenden är en processbeskrivning av händelseförloppet när ett ärende överklagas önskvärt. I dagsläget anser många lantbrukare att det inte är någon större vits med att överklaga trots att de anser besluten vara felaktiga. Detta leder till en stor rättsosäkerhet samt en syn på beslutande myndighet som inte är önskvärd.
  • Rutiner samt information för hur överklaganden ska hanteras vid ansökan om stöd. Det finns ingen tydlig information om hur lantbrukaren ska agera under pågående överklagan i avvaktan på beslut vid ansökningsförfarande av stöd och utbetalningar. Rutiner samt information som styr hur mark respektive stödrätter som ingår i en pågående överklagan ska hanteras i ansökningsförfarandet saknas.
  • Rimliga sanktions- och återkravsbelopp. Stödsystemet måste bli mer överseende. Lantbrukarna straffas hårt och det saknas balans i systemet. Ett maxbelopp för respektive fel vore önskvärt. Dagens lantbruksföretag går mot större och större enheter vilket gör att belopp som baseras på avdrag i procent blir orimligt höga.
  • Stabila regelverk och tolkningar. Regelverket kan förändras från år till år vilket gör det svårt för lantbrukaren att planera långsiktigt. Stödsystem har tappat i förtroende och det är essentiellt att lantbrukarna ånyo får förtroende för systemen. Det är därför viktigt att även beakta förändringar i tolkningar av befintliga regler. Detta gäller framför allt fältarbetet där marker ena året godkänns för att sedan underkännas året därpå på grund av hårdare tolkningar. Vid återkrav bör det även göras en bedömning om uppsåt. Nu baseras beslutet på en bedömning om att "brukaren rimligen borde ha förstått".
  • Riktlinjer för marker inom naturvårdsområden och reservat.Tydliggör vad som gäller för marker inom naturreservat och naturvårdsområden. Dessa marker behandlas ofta på olika sätt beroende på handläggande myndighet och lantbrukaren hamnar i kläm mellan naturvård och EU-stöd. Många lantbrukare har efter blockinventeringen förlorat stora arealer och lidit stora ekonomiska förluster. Flera lantbrukare vittnar om att de fått skötselanvisningar samt uppmanats att söka stöd för markerna från andra enheter än de som hanterar EU-stöd på länsstyrelserna. I vissa fall har det varit tydligt uttalat att Lantbrukarna istället för ersättning för skötsel av naturreservatet ska söka EU-stöd. Att finansiera skötsel av skyddad natur som till exempel reservat är något som de flesta Länsstyrelser (1) samt även riksantikvarieämbetet (2) tillämpar. Naturvårdsverket tillämpar metoden att staten betalar för skötseln av reservat om inte miljöersättningen täcker skötsel (3). För lantbrukaren innebär det att de hamnar mellan två expertmyndigheter. Förutom det uppenbara att lantbrukarna får återkrav på marker som de skött, förlorar lantbrukaren stödrätter samt att de förlorar tillgång på mark. Detta då lantbrukaren inte kan förfoga över mark som kan klassas som betesmark på grund av reglerna kring tvärvillkor.
  • Tydlig betesmarksdefinition. Reglerna för betesmarker måste bli tydligare, enklare och mer rättssäkra.

Upp

Kontroller

  • Handläggning efter kontroll. Tiden mellan kontroll/inspektion/besiktning och resultat behöver kortas så att lantbrukaren inte behöver vänta i flera veckor på resultatet. Det ska finnas riktlinjer för utskick av resultaten. Antalet ärenden som inte följer dessa riktlinjer bör redovisas i den årliga redovisningen.
  • Ökad kompetens om mjölkföretagande hos miljöskyddsinspektörer, EU-stödskontrollanter och djurskyddshandläggare. Lantbrukare anser att en del kontrollanter/inspektörer/handläggare saknar förståelse för hur man driver ett lantbruk och att nivån från olika kontrolltillfällen varierar. Obligatorisk utbildning samt praktik för att höja kontrollanternas kunskap om mjölkföretagande bör införas.
  • Möjlighet att byta kontrollant. Lantbrukaren ska kunna byta kontrollant/handläggare hos samtliga kontrollmyndigheter efter att kontrollen påbörjats. Dock bör denna möjlighet begränsas så att det inte sätts i system.
  • Likabehandling. Likabehandlingsprincipen är svår att uppnå vid kontroller. Enligt utredningen "Djurskyddskontrollens utveckling" har likvärdigheten ökat sedan Länsstyrelserna tog över kontrollen, men fortfarande prioriterar länen olika.
    Lantbrukarna å sin sida upplever att resultaten varierar mellan olika kontrolltillfällen. Avvikelse från tidigare kontroll ska motiveras av kontrollmyndigheten.

    LRF Mjölks förslag:
    • Jordbruksverket får bemyndigande att utföra revision på länsstyrelsernas arbete med djurskyddskontroller. Arbetet med djurskyddskontroller är mycket viktigt. Det är därför av största viktigt att denna uppgift utförs på ett sådant sätt att allmänheten uppfattar verksamheten som kompetent samt rättsäker.
    • Årliga obligatoriska kalibreringsövningar för kontrollanter/miljöinspektörer/djurskyddshandläggare.
    • Tydlig information om vad som kontrolleras för att undvika missförstånd. Säkerligen ligger en del i bilden av varierande kontrollresultat i att det råder oklarhet om vad som har kontrollerats vid föregående kontroll.
  • Säkerställ kompetensen på kontrollanterna/djurskyddshandläggare/miljöskyddsinspektörer. Inför en basutbildning för samtliga kontrollanter/djurskyddshandläggare/miljöskyddsinspektörer för aktuellt kontrollområde samt möjlighet till praktik för kontrollanter utan praktisk erfarenhet. Efter avslutad basutbildning auktoriseras kontrollanten/inspektören. Därefter bör krav på delta i en årlig utbildning samt kalibreringsövningar.
  • Information om kontrollverksamheten och lantbrukarnas rättigheter. Tydliggör vad som kontrolleras och vilka rättigheter lantbrukaren har. Lantbrukare har i allmänhet rätt lite kunskap om vilken servicegrad myndigheterna har enligt förvaltningslagen. Många lantbrukare har flera olika typer av kontroller varje år. Tydlig information om vad som kontrolleras bör överlämnas innan kontrollstart. Där ska det även framgå vem som utför kontrollen samt kontaktuppgifter till myndigheten.
  • Rimliga belopp vid tvärvillkorsavvikelse. Tvärvillkorsavvikelse kostar olika mycket beroende på företagets stödbelopp. En tappad öronbricka kan kosta en lantbrukare 1 000 kronor medan en annan får böta 10 000 kronor för samma avvikelse, eftersom bötesbeloppet räknas procentuellt på stödbeloppet. LRF Mjölk vill dels införa ett takbelopp, dels att ersättningsnivåerna ska ta hänsyn till att djurhållare har fler tvärvillkor att följa.

Djurhälsa

  • Förenkla administrationen av centrala djurdatabasregistret (CDB). Regelverket är komplext och det kostar mycket att göra fel. Många lantbrukare är osäkra på vad och när rapportering ska ske till CDB.
  • Enklare regler för produktionsplatsnummer (PPN) och stalljournaler. Förenkla reglerna för, och hanteringen av, produktionsplatsnummer och stalljournaler.

Upp

Byggnation

  • Snabbare beslutsprocess vid byggnation/nybyggnation.Snabbare beslutsprocess vid miljöprövning/ MKB vid utbyggnad och nybyggnation.
  • Certifierade handläggare med helhetssyn. Certifierade handläggare med helhetssyn i handläggning av förprövningsärenden. Inför revision och årsredovisning som är enhetlig mellan länen. Även rutinerna för vilka byggmaterial som godkänns vid olika länsstyrelser behöver förbättras.
  • Rätt kompetens på byggbolagen. Byggentreprenörer saknar ofta kunskap om djurhållning. Vid byggnation är det viktigt att entreprenörerna har rätt kompetens. Risken är att många byggen planeras efter minimimåtten i djurskyddslagen istället för att fokusera på ett fungerande stall.
  • Tydligare vägledning vid ansökan om förprövning och miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Förbättra och tydliggör informationen om förprövning och miljökonsekvensbeskrivning. Många av dessa ansökningar behöver kompletteras vilket är tidsödande och ofta kostnadskrävande. Förprövningen är en mycket viktig del i byggnationsprocessen och det är viktigt att den håller hög kvalité samt att det finns tydliga riktlinjer för nya material.

Upp

Miljölagstiftning

  • Information om hantering av gödsel och växtnäring samt översyn av regler för spridning av gödsel. Informationen om hantering av gödsel och spridning av växtnäring behöver förbättras. Vidare behövs en översyn av reglerna för när gödsel/växtnäring får spridas. Likabedömning mellan beslutande myndigheter är viktigt.
  • Skillnad i regelverk mellan företagare och privatperson. Tillstånd för frakt av drivmedel, djur, lysrör, etc. krävs om man är företagare men inte om man är privatperson. Många av dessa skillnader är okända för många företagare.

Upp

I samhället

  • Höjt skydd för åkermark och ökad möjlighet för utbyggnad. Lantbrukarnas status i den kommunala och regionala planeringen behöver stärkas, vilket även måste få genomslag i lagtolkningen. Vid handläggning av dessa beslut bör även nyttan av lantbruksföretaget gentemot andra intressen vägas in.
  • Gemensam informationskanal för ändringar av regelverk. Informationskanalerna som används vid ändringar i lagar och regler som rör lantbrukare behöver ses över. En informationskanal där alla myndigheter delger ändringar samt nu gällande lagstiftning vore önskvärt.
  • Helhetssyn på mjölkföretagarens totala miljöpåverkan. Vid kommunalplanering samt beslut om tillståndspliktig verksamhet etc ska mjölkföretagarens totala miljöpåverkan, såväl positiv som negativ vägas in.

Upp

Bransch

  • Gemensam kontrolldokumentation. Undersök möjligheten för en gemensam kontrolldokumentation mellan myndighet och bransch.

Upp

Allmänt regelverk

  • Långsiktiga regelverk med rutiner för införande. Myndigheterna bör eftersträva så långsiktiga regelverk som möjligt. När nya regler införs bör det vara en lång implementeringsperiod så att lantbrukarna har möjlighet att anpassa sin verksamhet på ett bra sätt. Generella rutiner/ allmänna råd behövs.

Upp

Genomförda förenklingar

  • Förenklade betesregler 15 maj 2016. Nyheter och tips.
  • Aviserade kontroller. Jordbruksverket börjar under hösten 2014 med att avisera kontroller minst 24 timmar innan kontrollen påbörjas. Undantag gäller för djurskyddsinspektioner som behöver genomföras på grund av anmälan. 
  • Flexiblare betesregelverk infördes den 15 juni 2012.

Upp

Referenser:

  1. Värna vårda visa Örebro Län s 22.
  2. Bidrag och stöd för praktisk skötsel i kulturreservat 2001 RAÄ s 13.
  3. Så bildas naturreservat NV punkt 24.

Kontakt

Suzanne Céwe, Expert regionala villkor för mjölkföretagare
Telefon: 08-787 53 99
E-post: suzanne.cewe@lrf.se