– Det betyder mycket att få Guldmedaljen. Den är ett erkännande för att vi gör något bra och hedersamt, säger Kristina Nordlund.

Hon och maken Per har gjort en annorlunda resa som mjölkbönder. Båda var stadsbor, ingen jobbade med lantbruk men de hade en längtan till att bo på landet. Per hittade en liten gård i Svärdsjö utanför Falun och där fanns en mindre ladugård med potential. Han renoverade gården och Kristina bytte bana och blev mjölkbonde med elva kor.

– Jag hade aldrig mjölkat men var hästintresserad och tyckte att det verkade kul och spännande med kor. Och det är det ju! Man producerar ett livsmedel samtidigt som man sköter om naturen och lever med den, säger hon.

Gled in på eko-räkmacka

Per jobbade vidare utanför gården och efter några år kände han och Kristina att de ville satsa större. De började leta efter en lämplig gård och 2007 hittade de en, i Västra Spöland utanför Vännäs. Familjen och korna flyttade 50 mil norrut och blev västerbottningar.

– Denna gård var i bäst skick, hade plats för 44 kor och var KRAV-godkänd. Redan på första gården odlade vi ekologiskt och vi ville lägga om även mjölken. I och med flytten gled vi in i ekoproduktionen på en räkmacka, säger Kristina.

Korna tog flytten bra och fortsatte att ge mjölk av toppkvalitet tillsammans med sina nya kollegor. Nu har Nordlunds nått fram till 23 år med högsta kvalitet och får Guldmedaljen, den främsta utmärkelse en mjölkbonde kan få.

Jobbar för friska "favvo-kor"

För att lyckas med mjölken måste man vara noggrann med allt, konstaterar Kristina. Det gäller kornas foder, hygienen vid mjölkningen och att det är riktigt rent i ladugården.

– Man ska sköta om sina djur ordentligt, då mjölkar de bättre. Det är viktigt att jobba förebyggande med juverhälsa och att hålla koll på korna. Att de är ute mycket är också bra för hälsan. Eftersom vi är ekologiska är våra kor ute extra mycket.

Mjölk av god kvalitet och en jämn produktion har alltid varit målet på gården.

– Vi vill ha friska kor och då kan man inte bara titta på vilka som mjölkar mest. Mår de bra, är hållbara och lever något år längre jämnar det där ut sig, säger Kristina.

Bland ladugårdens kor finns det alltid favoriter. För tillfället heter hon 502, eller "Favvo" som Nordlunds döpt om henne till.

– Även om hon inte är någon höjdare enligt rådgivarna på Växa Sverige är hon speciell för oss. Hon är väldigt lugn, snäll och go och hon har varit igenom en massa saker men hon repar sig alltid. En sådan ko med en historia blir alltid en favorit.

Viktigt jobb på många sätt

Att vara mjölkbonde är inte bara intressant, det känns viktigt, tycker paret Nordlund. Sverige borde bli mer självförsörjande på livsmedel. Inte minst eftersom vi har goda förutsättningar för att producera exempelvis mjölk. Här finns gott om rent vatten, fina beten och höga krav på djuromsorg.

– Det känns himla bra att vara med och se till att folk får mat. Det är som att politikerna först nu verkar förstå att vi bönder behövs, men nu har vi i alla fall fått en livsmedelsstrategi. Det känns som att de börjar tänka till i alla fall, säger Kristina.

Hon påpekar också att mjölkgårdarna ger arbeten i flera led, till chaufförer, veterinärer, semin, i mejeriet, i foderbranschen och till hantverkare och verkstäder. Det finns mycket att vara stolt över som kommer på köpet när en gård producerar mjölk, konstaterar Kristina.

– Vi håller landskapet öppet och bidrar till biologisk mångfald. På våra marker trivs fåglar och insekter och jag märker även att människor uppskattar miljön och våra djur. Det märks inte minst på våra betessläpp. Det är roligt att det finns ett sådant intresse för gårdarna. I dag räcker det att säga att man är bonde för att folk ska bli lyriska.

Ingela Winstrand