Det är med stor glädje Helena och Tomas tar emot guldmedaljen.

– Det är jätteroligt! Den är en kvalitetsstämpel för oss, vårt glassföretag och för Norrmejerier som får den stora delen mjölk. Och själva utdelningen blir en win-win – vi får träffa kungen och han får träffa oss, säger Tomas Ågren med ett litet leende.

Han och Helena möttes i början av 1990-talet på Norrlandsoperan och karriären som glassbönder var långt ifrån given. Tomas kom från en mjölkgård och hade hjälpt till en del hemma, men blev snickare med körsång som stor hobby. Han sjöng på Norrlandsoperan där Umeåtjejen Helena arbetade vid kostymateljén. Ljuv musik uppstod även privat.

Respekt ger fin kvalitet

Även som snickare hade Tomas kvar en fot på gården och för 30 år sedan tog han över driften. Helena blev också engagerad i djuren och gården och i dag har de runt 28 kor. De flesta är fjällkor, eller svensk kullig boskap.

– Det känns viktigt att spara de här korna för framtiden. De är små och har fin exteriör. De mjölkar inte så mycket, men har väldigt bra mjölk med höga fett- och proteinhalter, säger Tomas.
För att lyckas med mjölken gäller det att lägga mycket tid på djuren. Man måste vara noga med foder, mjölkning, skötsel, ja allt som rör korna, förklarar Helena.

– Det är viktigt med bra rutiner och att visa djuren respekt. Alla kor här på gården är individer och man lär känna dem väl när man har en så här liten besättning. Med åren har vi också utvecklat djurögat och ser snabbt på dem hur de mår.

Kvalitetsmedvetandet har funnits på gården länge. Tomas pappa var alltid mycket noggrann och mamman gjorde olika produkter på mjölken. Hon ville bara ha det bästa och detsamma gäller Tomas och Helena. Inte minst nu när de har egen glasstillverkning av fjällkornas fina mjölk.

Glass på Västerbottensost

Satsningen Glassbonden drog de igång år 2010, efter att ha gått en livsmedelsfortbildning och köpt grannfastigheten. Där har de inrymt det lilla mejeriet och en glassbar. Det blev en flygande start och så har det fortsatt. Fler butiker än de kan leverera till vill ha glassen och i glassbaren slås besöksrekord varje år. Senaste sommaren kom 17 000.

– Det stora intresset är fantastiskt roligt! Vi har i första hand satsat på vår glassbar och butiker i närområdet. Vi vill koppla glassen tydligt till våra norrländska kor. Det syns på förpackningen och själva serveringen ligger vid kvigornas hage. Utsikten över Vindelälven är otroligt vackert, säger Tomas.

Helena är den som är recept- och kvalitetsansvarig för glassen. Några av smakerna sticker ut med sin lokala prägel.

– Vi har en Västerbottensost-glass där vi ripplar in päron för sötman. Vi har också en älgörtsglass där vi ripplat in hallon för att få folk att våga testa. Båda är supergoda, säger hon.

Som Zlatan i pjäxor

Tomas och Helena vill ge besökarna en upplevelse och en positiv bild av landsbygden och jordbruksnäringen. Vid glassbaren har de gjort i ordning stigar med olika teman: En historisk stig, en romantisk kärleksstig och en kostig intill hagarna, som berättar om djuren och mjölkproduktionen, säger Tomas.

– Korna är en stor del av vår historia. Väcker vi ett intresse är det större chans att de traditionella koraserna får vara kvar. Vi ordnar också kvigsläpp med Norrmejerier som lockar mängder med folk.

I dag jobbar Tomas, Helena och sonen Ludvig året om i företaget. På sommaren har de runt 15 anställda i glassbaren. Att bidra till jobb, öppna landskap och biologisk mångfald samtidigt som man producerar livsmedel, det är något att vara stolt över, tycker de. Men de skulle vilja att politikerna värderade de svenska böndernas jobb högre, inte minst vid upphandlingar.

– De har satt upp ett regelverk för hur vi ska producera, men alla köper inte in mat som är producerad på det viset. Det är ett otroligt hyckleri. Det kvittar hur bra vi är om vi inte har samma spelregler som bönder i våra konkurrentländer. Det är som om man skulle tvinga Zlatan att spela i pjäxor. Vi tycker att våra kunder har ett större engagemang. De är medvetna och känner oro för att lantbruket ska försvinna.