Bråda dagar på öländsk guldgård
Hos familjen Karlsson utanför Mörbylånga var det inte bara guldmedaljen som gjorde 2020 speciellt. Det byggdes också för fullt: En ny lösdriftsladugård med robotmjölkning. Där gjordes det plats för både fler kor och familjemedlemmar.
När Carl-Gustav och Gunilla Karlsson tog över hans föräldragård på 1990-talet hade de 50 kor. Under åren har de utökat och moderniserat, till exempel med en ny lösdriftsladugård med två mjölkningsrobotor och plats för 150 kor.
– Vi har funderat i många år och i och med att barnen är intresserade känns det rätt. Tanken är att vi gamlingar ska hjälpa och stötta de yngre när de vill. Och så får man försöka hålla tyst om de gör saker på sitt sätt och inte mitt, ler Carl-Gustav Karlsson.
Kvalitet börjar med kalvarna
Dottern Cilla jobbar på föräldragården. Även sonen Christian är lantbruksutbildad och har ett stort engagemang i gården, men jobbar nu som mekaniker. Den tredje sonen Daniel är polis, och han hjälper också gärna till när han är hemma. Gården är alltså i trygga händer när föräldrarna åker till Stockholm för att föräras guldmedaljen.
– Vi är jätteglada över att ha lyckats med så många år av högsta kvalitet. Det är mycket jobb bakom varje liter mjölk, säger Gunilla Karlsson.
Allt kring djuren måste stämma för att mjölken ska nå upp till de allra högsta kraven, berättar hon. Korna ska ha ett riktigt bra foder och friskt vatten. Det är viktigt med rutinerna vid mjölkningarna och att hålla rent.
– Man måste också sköta om djuren ordentligt, det börjar man med redan när de är kalvar. Det hjälper att ha djuröga, då ser man snabbt hur de mår. Mjölk av högsta kvalitet ger bättre betalt, men det är också roligare att jobba när det går bra och korna mår bra.
Vackrare med betande mular
Att vara mjölkbonde är inte bara intressant, det är ett viktigt arbete, säger Carl-Gustav Karlsson. Mjölkgårdarna producerar livsmedel och ger jobb i flera led, till foderbranschen, hantverkare, åkerier, mejerier med flera. I snitt talar man om sju jobb per bonde.
– Samtidigt håller våra djur stora områden öppna här i trakten. De bidrar till biologisk mångfald och jag tror varken de som bor här eller turisterna vill se ett igenvuxet Öland.
Han påpekar också att människan har hållit kor i tusentals år och det finns betydligt senare och mindre nyttiga saker som påverkar klimatet. Men bönderna ska givetvis göra vad de kan för att miljöanpassa verksamheten.
– För oss känns det naturligt. Vi sprider gödsel när jorden tar upp som mest näring och när jag kör vid vattenkanaler och diken lämnar jag marginaler. I nya ladugården kan vi återvinna energi vid mjölkkylningen, vi har ledlampor som sparar el och vi gör vad vi kan för miljön.
Extra koll på korna
– Den nya ladugården är både miljösmart och bra för människor och djur, berättar Carl-Gustav Karlsson. Robotmjölkningen och datorerna blir ytterligare verktyg för att hålla koll på korna men de kan aldrig ersätta det mänskliga ögat.
– Man måste fortfarande vara mycket med djuren och när som helst kan larmet gå om något är fel. Man brukar säga att mjölkar du uppbundna kor går knäna år helsike, mjölkar du i grop tär det på axlarna och mjölkar du med robot går huvudet åt helsike. Men den risken är vi villiga att ta.
