Peter och Tamar Larsson har lyckats ovanligt snabbt med sin guldmedalj. Med sina 48 och 45 år är de bland de yngsta som fått utmärkelsen.  

– Det är en hedersgrej att lyckas med guldmedaljen och en bekräftelse på allt arbete vi lagt ner. När man får den högsta kvaliteten blir det en sporre. Man vill fortsätta att lyckas för det är också ett tecken på att djuren är friska och mår bra, säger Peter Larsson. 

Lägger tid på djuren 

Han blev delägare i föräldragården utanför Lysekil redan när han var 19 år. Hon är uppvuxen i Saint Louis i USA och fick upp ögonen för Peter och korna när hon var au pair på en grisgård i trakten. Men från början hade även han tänkt sig en annan karriär. 

– Mina två bröder gick lantbruksskola och skulle ta över gården. Själv gick jag verkstadsutbildning. Men livet blir som det blir; bröderna började jobba med sälj och stenkross och jag blev mjölkbonde. Jag trivs för att man är mångsysslare: odlar, tar hand om djur, är mekaniker och allt möjligt.  

På gården finns 54 kor som paret sköter med hjälp av äldsta sonen Marcus och hans kusin Kristoffer. För att lyckas med mjölkkvaliteten måste man vara noggrann med allt och jobba förebyggande med djurens hälsa, säger han.  

– Det går inte att flyga genom ladugården utan saker får ta sin tid. Man måste hålla koll på djuren. Det är bättre att de inte blir sjuka än att behöva behandla sjuka djur. I Sverige använder vi ju väldigt lite antibiotika. 

Trotjänare med mervärden  

Gårdens kor utmärker sig inte bara genom kvalitet. Flera har blivit gamla och fyra har fått diplom för att de kommit upp i över 100 ton mjölk under sin livstid. Den senaste var Lilly som blev över 17 år, berättar Tamar Larsson. 

 Hon var en fin liten ko som blev mycket speciell. Man kunde inte låta bli att klappa om henne, gosa lite extra och prata med henne. Vi behöll henne de sista åren även när hon inte kalvade. Efter en sådan insats kunde hon gott få gå kvar här på gården, tyckte vi. 

Familjen är stolt över gårdens kor och över den fina mjölken. Den kommer med många mervärden, påpekar Peter Larsson. 

– Det känns viktigt att producera livsmedel. Det är bokstavligen tack vare jordbruken som människan lever. Djuren håller landskapet öppet och ger samtidigt mjölk och kött. Jag tycker inte att vi ska importera mängder av mat när vi har bra förutsättningar för att producera här. 

Kor är krisberedskap 

I Sverige har vi höga krav både vad gäller miljö och djurvälfärd, säger Tamar Larsson. Dessutom blir samhället mycket sårbart om det inte finns en inhemsk livsmedelsproduktion 

– Skulle det bli någon slags kris och gränserna stängs måste vi kunna klara oss. Jag tycker också att maten våra offentliga kök köper borde hålla de krav som gäller för landets bönder. Det är fel att använda skattepengar till livsmedel som vi inte skulle få producera. Den lokala maten bidrar också till den lokala ekonomin, så det finns många fördelar, avslutar hon.