Med sina 46 och 47 år tillhör östgötarna Jonas och Ann Nilsson årets yngsta guldmedaljörer och de är mycket glada över utmärkelsen.

– Det är jätteroligt att få guldmedaljen! Den visar att vi gjort något bra och att den svenska mjölkproduktionen är betydelsefull. Vad jag vet har inget annat land en sådan här tradition, säger Ann.

Mjölkfamilj med framtidstro

Familjen Nilsson är riktiga ko-fantaster. Jonas växte upp på Sonarp, blev tidigt intresserad och gick in som delägare i gården 1994. Ann växte upp på en gård utan mjölkproduktion, men blev bland annat inspirerad av en syster som blev mjölkbonde. Sedan 1998 driver paret Sonarp tillsammans. Ann är även engagerad i Arla som förtroendevald och parets stora intresse fortsätter att smitta av sig.

– Även våra barn tycker att mjölkbonde är ett spännande jobb. Vår son Filip är på väg in i företaget och vår dotter Amelie har just börjat med sin sambo på hans föräldragård. Det blir mycket snack om kor i vår familj, ler Ann.

 Hon och Jonas har utvecklat verksamheten och i dag har de 100 kor som ger mjölk av allra finaste kvalitet. För att lyckas med det måste djuren bo bra och ha det bra, säger Ann.

– Miljön spelar stor roll. I vårt lösdriftsstall kan korna gå runt och äta när de vill. Och de trivs. Djurvälfärd och mjölkkvalitet hänger ihop och det är en viktig anledning för oss att vilja ha hög kvalitet. Då vet vi att korna mår bra.

Produktiva och sunda skönheter

Ett gediget arbete med fodret är en annan framgångsfaktor. Jonas blandar fem olika fodermixar som ges till djuren enligt ett noga uttänkt schema. Korna mjölkas tre gånger om dagen och de senaste tio åren har såväl mängd som fett- och proteininnehåll ökat. Nu ligger gården i topp i Sverige med 14 279 kilo ECM (ett årsmedeltal per ko där mjölkmängden energikorrigerats för att bli jämförbar).

– Vår strävan här på gården är att producera så mycket högkvalitativ mjölk vi kan med de förutsättningar vi har. Det gör vi genom att kombinera foder, miljö och skötsel. Vi är stolta över våra kor som är både trevliga och hållbara, säger Jonas.

Flera av korna har hängt med länge och fått diplom för att de mjölkat över 100 ton. Särskilt i familjen Pölan finns det flera ”hundratonnare”. Men även andra kor har fått utmärkelser.

– Vi har Gertrud och Vilhelmina som vi ställt ut och som fått Sara-priset på Elmia-mässan. Det är ett pris för hållbara och friska kor, en slags sund skönhetstävling, säger Ann.

Fixar mångfald i hagen

Familjen Nilssons fina kor uppskattas också av folk i trakten. Inte bara för mjölkens skull, utan för att djuren gör en viktig insats för skogs- och mellanbygden.

– Utan betande djur förändras hela landskapet och trakter som våra skulle växa igen. Då påverkas hela ekosystemet. I hagarna finns en artrikedom av värdefulla växter, fåglar och insekter som riskerar att försvinna, säger Ann.

Hon skulle vilja se en mer nyanserad klimatdebatt där man ser till helheten och även väger in den betydelse svenska kor har.  

– Kor har betat markerna i årtusenden, det är inte där förändringen ligger. Kor omvandlar dessutom gräs och kraftfoder till mjölk som vi kan göra så mycket bra och näringsrikt av, allt från ost och fil till proteinrika produkter för äldre och sjuka. Det finns många fördelar med mjölkgårdar och det får oss att vilja satsa vidare.