Utredningen består av fyra delar, den första handlar om den fjällnära skogen. Vad är viktigast från skogsägarens perspektiv?
– Det handlar om att återställa rättssäkerheten för skogsägarna, och det behövs ordning och reda från myndigheterna – om de vill inskränka brukandet måste skogsägaren få full ersättning. Det handlar också om att finna en balans mellan brukande och avsättningar i den fjällnära skogen. Det är bra, 50 procent av den fjällnära skogen är redan undantagen från brukande, och det i delar av Sverige som är beroende av att kunna bruka sina naturresurser för att det ska vara möjligt att leva och verka där.

Den andra delen av utredningen handlar om Skogsstyrelsens mycket omstridda registrering av nyckelbiotoper. Vad hoppas ni på för lösning här?
– Denna fråga har skapat stor osäkerhet för skogsägare runt om i Sverige. Vi är glada att regeringen i utredningsdirektiven tydligt konstaterar att registreringen av nyckelbiotoper har blivit något annat än vad det var tänkt. Myndigheter gör en lång rad av utpekanden i form av nyckelbiotoper, grön infrastruktur, värdetrakter och så vidare. Utredningen behöver klargöra behovet för samhället, relativt vad det får för samlad effekt för den enskilde.

Utredningens tredje uppdrag är att hitta nya flexibla skydds- och ersättningsformer. Vad tror ni att det innebär för skogsägare?
– Vi ser stora möjligheter att komma framåt i arbetet med avsättningar av skog, till ett mer konstruktivt arbetssätt. Vi tror starkt på en modell liknande Norge och Finland, där alla formella avsättningar av skog sker genom frivilliga överenskommelser med markägaren. Det leder till en mer positiv syn på arbetet med formella avsättningar. I dag upplever skogsägaren det som en risk att vårda och bevara naturvärden, i och med att man då riskerar att förlora rättigheterna till sin skog. Här ser vi möjlighet att finna en vinn-vinn-lösning för skogsägare och naturvård.

Utredningen ska också titta på hur internationella åtaganden om biologisk mångfald kan förenas med en växande cirkulär bioekonomi. Enligt direktivet finns ett behov av att hantera målkonflikter mellan bevarande av biologisk mångfald och ett förväntat ökat behov av biomassa.
– Vår utgångspunkt är att vi har kommit långt gällande våra åtaganden om biologisk mångfald. Skogssektorn har jobbat målmedvetet med frågan i nära 30 års tid och det förbättras ständigt. Om vi ska lyckas ställa om till ett fossilfritt välfärdssamhälle behöver vi använda mer biomassa från jord och skog. Det är viktigt att skogsägare får rätt förutsättningar att bidra i denna omställning.

– Vi behöver bli mer effektiva i vår markanvändning, vi måste behålla eller öka den areal skogsmark som är tillgänglig för brukande, och samtidigt säkerställa att de områden som är avsatta levererar effektiv naturvård. Vi tror att fler av de avsatta arealerna kan kombinera brukande och naturvård i större utsträckning. Sverige har högst andel strikt skyddad mark i hela EU. Istället för att ta mer skog ur bruk, skog som behövs för klimatomställningen, behöver vi bli mer effektiva i naturvården i de områden vi redan har avsatt.