Obs! Det talade ordet gäller.

Välkomna hit!

Vem hade kunnat tro att det skulle bli såhär, vem hade kunnat ana att det INTE skulle vara här på Sånga-Säby, som vi skulle ses idag?

På vägen ut hit till Sånga, som nu står i sin allra vackraste försommarskrud, lyste rapsfälten smörgula, ekarna höll på att slå ut, solen sken från en klarblå himmel.

Jag önskar att ni hade kunnat vara här och dela det med Palle och mig.

Själv hade jag verkligen sett fram emot att få stå där i dörren, ta er i hand, var och en, och hälsa er välkomma hit till LRFs riksförbundsstämma. Vårt högsta beslutande organ. Vår viktigaste gemensamma mötesplats.

Nu ses vi såhär stället, i ett virtuellt stämmorum, byggt bara för idag, för att genomföra den första delen av vår riksförbundsstämma. Det blir bra det också, men jag längtar tills vi kan få träffas alla här på Sånga igen.

* * *

För att veta vart man ska, behöver man veta var man kommer ifrån. Jag kommer härifrån: från ett litet lantbruk som min mormor Iris och morfar Sven köpte i mitten av 1940-talet. I byn Mosshult, i Färgaryds socken, i skogs- och mellanbygden alldeles på gränsen mellan Halland och Småland. Där växte jag upp, med min mamma och mina två äldre bröder. Där har jag mina rötter. Där formades mina allra viktigaste värderingar.

Om att göra rätt för sig.

Att göra sitt bästa.

Att ta väl hand om djur och natur.

Om att tro sina medmänniskor om den bästa förmågan, även de dagar solen inte skiner och livet kanske inte alltid ler.

Och att man, om det ska hända något, måste gräva där man står.

Hade någon kommit, när jag satt där på mitt rum på kvällen eller packade det där hölasset på sensommaren, och påstått att jag en dag skulle bli VD och koncernchef för LRF så hade jag förmodligen skrattat och slagit bort tanken helt.

Men nu står jag här. Flickan från Mosshult som tog omvägen via Riksdagen, Rosenbad, tjänstesektorn och mycket där emellan för att nu landa och komma hem – till de gröna näringarna, och LRF.

Jag kan inte tänka mig något viktigare, mer angeläget uppdrag än att tillsammans med Palle, riksförbundsstyrelsen, mina kollegor i ledningsgruppen och alla er få förmånen att leda svenskt lantbruk in i framtiden.

* * *

Förra året var jag med på riksförbundsstämman, som åhörare. Några månader senare skulle jag kliva in i de skor jag nu går i.

Och jag blev imponerad.

Av nivån på diskussionerna i stämmosalen.

Av stämmoarrangemanget som sådant.

Av den fantastiska maten.

Av alla fina tal, den härliga underhållningen och den varma stämningen, vid middagen.

Och inte minst av alla er som blixtsnabbt fick mig att känna mig välkommen till LRF.

Nu har jag varit VD sen i augusti, och vi har lagt ännu ett verksamhetsår i Sveriges starkaste och viktigaste företagarorganisation bakom oss.

Det sägs ju att man, när man är ny i en roll, ska försöka behålla sitt utifrånperspektiv så länge man kan. För det är så lätt att slukas upp, och lite för snabbt tappa det där värdefulla utifrånperspektivet.

Jag skulle vilja använda min stund här på stämmoscenen till att dela tre reflektioner, efter det som snart är mitt första år som VD för LRF. Några reflektioner som jag tycker säger en del om vår organisation, och de gröna näringar vi verkar i.

När jag zoomar ut, och försöker titta på oss sådär lite utifrån, slås jag framför allt av tre saker:

* * *

Det första är engagemanget!

Om det är något som verkligen kännetecknar vår organisation, och alla som valt att engagera sig i den, så är det ett starkt, genuint, engagemang.

Nästan direkt efter att jag hade börjat reste jag runt till alla våra operativa regioner – från Väster- och Norrbotten i norr till Skåne i söder, från Gotland i öster till Halland och Västra Götaland i väster. Och jag blev otroligt väl mottagen.

Och imponerad.

Av engagemanget och drivet hos alla er regionordföranden – och er regionchefer - som tog er tid att berätta – om de utmaningar och möjligheter ni ser för jord- och skogsbruket. Om de förutsättningar ni har i er del av landet. Och av er brinnande vilja att skapa bättre förutsättningar och stärkt framtidstro i jord- och skogsbruket.

Och vart jag än kom fick jag träffa drivna, engagerade företagare. Oftast hemma hos dem – i ladugården, i skogen, mitt i bärodlingen eller i gårdsbutiken.

Driftiga kvinnor och män som i verkligheten varje dag är de som gör verkstad av de fina orden i livsmedels- och skogsstrategin. Och som samtidigt bär upp vår organisation, LRF.

Till var och en av er som jag mötte på min första regionturné vill jag säga: Varmt tack!

Ni har gett mig en bra start och hjälpt mig att snabbt sätta mig in i vår närings, och vår organisations, möjligheter och utmaningar. En bättre och mer jordnära introduktion som nytillträdd VD kan man inte få!

* * *

Det engagemang jag mötte när jag reste runt märks också i vår fantastiska förmåga att kraftsamla, när det verkligen gäller.

När jag kom i höstas var det många som fortfarande pratade om sommaren 2018. Och jag minns så väl den sommaren själv. Hur medierna och vi som betraktade det utifrån såg ert enorma arbete med torkan och bränderna, under det som kom att bli några av historiens hittills hetaste sommarmånader.

Det ni visade då det var vad vi kan åstadkomma om alla goda krafter riktas åt ett och samma håll, mot en och samma motståndare, och vad vi kan göra om alla verkligen bidrar med sitt yttersta.

Samgåendet.

Manifestationen.

Den solidariska uppställningen för varandra.

För sin hembygd.

Den kraften, den förmågan, den saknar motstycke i svenskt föreningsliv.

* * *

Samma styrka har vi sett den här våren, när vi gemensamt arbetat för att begränsa den negativa påverkan på vår näring av Covid-19.

En kris väsensskild den sommaren 2018. Men som också krävt – och fortfarande kräver – ett starkt näringspolitiskt påverkansarbete.

Vet ni, det är ingen slump att vi nu har ett undantag från det generella inreseförbudet till EU för all säsongsarbetskraft från tredje land, till det svenska jord- och skogsbruket.

Det är ingen slump att regeringen nu i vår äntligen klassat jord- och skogsbruket som samhällsviktig verksamhet.

Och det är ingen slump att livsmedelsproduktionen och livsmedelsförsörjningen, trots stora utmaningar, ändå fortsatt fungera.

Vi är många – förtroendevalda, operativ personal och inte minst företagare i de gröna näringarna – som har jobbat hårt den här våren för att säkra livsmedelsproduktionen och produktionen av skogsråvara. Ledordet, den här våren precis som 2018, har varit just vårt starka och genuina engagemang.

Det tar jag med mig och vill bidra till att fortsätta värna, och öka, i vår organisation.

* * *

Min andra reflektion är att LRF-koncernen står ekonomiskt stark.

Inte minst jämfört med andra intresse- och företagarorganisationer.

Den ekonomiska styrkan ger oss kraft och handlingsutrymme i uppdraget att få landet att växa.

När vi stängde böckerna för 2019 kunde vi konstatera att vi gjort ett oerhört starkt finansiellt resultat. Det stärker oss ännu mer som medlemsorganisation, och säkrar att vi kan fortsätta vara en viktig röst för utveckling och tillväxt, på landsbygden och i lantbruket.

Efter skatt redovisar vi i LRF-koncernen 2019 ett överskott om hela 397 miljoner kronor. Ett robust finansiellt resultat, stabila medlemsintäkter och positiva bidrag från samtliga dotterbolag, är viktiga förklaringar till det.

Om det var 2019 så har vi den här våren, 2020, påmints om att vi lever i en tid av stor osäkerhet, som skapat oro på börserna världen över. Det kapital vi har i LRF är stort, och ska förvaltas med gott omdöme.

Tack vare att vi har det kan LRF bedriva en större verksamhet än vad enbart våra medlemsintäkter räcker till. Vår finansieringsmodell är ju sådan – nära hälften av våra intäkter kommer från våra årliga medlemsavgifter. En del av intäkterna är avkastning från våra dotterbolag. Och den andra halvan skapas genom att vi varje år använder en del av avkastningen från vårt kapital. Inte hela, men en del av den.

Den som spar, han har, sa min morfar. Och det är ju sant. Men skälet till att vi ska vara rädda om vårt kapital, och förvalta det med omdöme, är faktiskt inte i första hand att vi ska kunna sova gott om natten för att vi har en rejäl slant på banken.

Det viktigaste skälet till att vi ska vara rädda om vårt kapital är ju att det behövs för att vi ska kunna bedriva ett så omfattande påverkansarbete som vi gör, i de frågor där medlemmarna behöver oss. Det, ihop med våra medlemsavgifter är ju det som gör att vi ska kan ha bra verksamhet i hela landet, bra tjänster till medlemmarna i deras företagarroll, och en stark närvaro från kommunen hela vägen till Bryssel.

Men den finansieringsmodell innebär ju också att vi påverkas av det som händer i vår omvärld.

Om förra året var ett osedvanligt starkt år, med en årlig avkastning i vår kapitalförvaltning om hela 16 procent, har värdet på vårt kapital den här våren sjunkit tillbaka med drygt 3 procent. Vi har tappat mindre än den benchmark vi jämför oss med, men det är ändå en väsentlig förändring. Så ser nuläget ut. Vad som väntar framöver får framtiden utvisa.

Men en sak är säker: tack vare att vi har en stark balansräkning, och tack vare att 2019 var ett starkt år, så kommer det som händer nu påverka oss i mycket mindre utsträckning än om vi hade haft ett mer skört utgångsläge. Just därför vill jag att vi sänder en tacksamhetens tanke till dem som lett vår organisation före oss, och som lagt grunden för att vi har den ekonomiska styrka LRF har. Vi i LRF kan klara sådana här kortsiktiga sättningar i marknaden, tack vare kloka historiska beslut. Och vi som har ansvaret idag ska göra allt vi kan för att fortsätta förvalta vårt och framtida medlemmars kapital med klokskap och gott omdöme.

* * *

När det gäller nuläget i vår affärsportfölj så är förstås flera av våra dotterbolag påverkade av Covid-19.

Det gäller framför allt By:gruppen och Sånga-Säby, där vi är just nu. Att vi inte kan samla vår stämma här, och att många andra har tvingats boka av av precis samma skäl, är förstås ett stort ekonomiskt tapp för Sånga.

På samma sätt drabbas några av de andra dotterbolagen av minskad efterfrågan.

Samtidigt som några hittills klarat sig bra i krisen, eller knappt påverkats alls.

Men oavsett hur stark påverkan varit så har alla bolagen snabbt tagit sig an utmaningarna. Och jag vill ge en eloge till ledningarna och medarbetarna i våra fem dotterbolag – för deras nytänkande, deras flexibilitet och deras förmåga att snabbt ställa om. Tillsammans skulle jag vilja påstå att vi nu har bra koll på läget, och god beredskap för att kunna komma upp tidigt ur startblocken när vändningen kommer. För vändningen kommer att komma, vi vet bara inte riktigt när.

* * *

Det tredje jag slagits av är att det nu – äntligen! – blir allt tydligare, för allt fler, hur viktigt det är att vi har en stark – och starkare – inhemsk livsmedels- och skogsproduktion.

Jag brukar säga att vi i Sverige har bättre möjligheter än många andra att öka vår produktion av livsmedel och hållbar skogsråvara.

Idag vill jag gå ännu längre, och säga att vi inte bara har en möjlighet, utan till och med en skyldighet att producera mer hållbara produkter – från våra åkrar och från den växande svenska skogen.

Med en växande världsbefolkning, med klimatförändringar som kommer försämra odlingsförutsättningarna i tidigare högproduktiva delar av världen, så kommer vi i Sverige behöva producera mer. Vilket ger oss bättre möjligheter att ta värdefulla marknadsandelar med produkter producerade med lågt klimatavtryck och hög djurvälfärd.

Ska det hända – i verkligheten – behöver svenska bönder få bättre näringspolitiska förutsättningar, högre lönsamhet och stärkt konkurrenskraft.

Skogspolitiken måste bygga vidare på principen om frihet under ansvar, och produktions- och miljömålen värderas åtminstone lika högt.

Då krävs en pålitlig ägande- och brukanderätt som ger företagarna trygghet så att de kan satsa långsiktigt och göra de investeringar som krävs – till nytta för samhället, klimatet och vår gemensamma välfärd.

* * *

I vår har vi blivit klassade som samhällsviktiga. Det är en utnämning som hedrar. Och förpliktigar.

I det ligger en förväntan på oss om att vi ska kunna utveckla och stärka Sveriges gröna näringsliv.

Ska vi lyckas med det behöver vi fortsätta utveckla LRF som en stark röst, som Sveriges starkaste påverkansorganisation.

Kan vi tillsammans visa att vi i det gröna näringslivet kan och vill vara med och ta ett ännu bredare samhällsansvar.

Kan vi lägga an ett ännu mer utvecklingsorienterat förhållningssätt.

Och kan vi visa hur de investeringar som politiken behöver göra i vår näring, också är bra för hela samhället.

Då kommer ännu fler att lyssna på oss.

Och då kommer vi tillsammans, steg för steg, stärka bilden av att svenskt jord- och skogsbruk är en framtidsnäring att satsa på.

Tack!

Se och hör Anna Karin Hatts tal i efterhand.