Hur ser läget ut hos er, Jenny?
- Det är väldigt varmt. Första skörden gav generellt 30–40 % lägre skörd och man försöker vara hoppfull inför andraskörden, men det måste regna för att bli något alls. Det kom regn vid midsommar så de som slog första skörden innan har fått lite på vallarna och återväxten. Andraskörden kommer nog att bli sen för att man ska få så mycket gräs som möjligt, näringsmässigt får man lösa det på annat sätt. Spannmålen ser relativt bra ut men det kan gå fort om det fortsätter. Betena är brända och folk stödutfodrar eller kör i väg djuren till skogsbeten och så. Vi är ändå hoppfulla, vi ligger ju nästan en månad i tid efter Skåne. När de fick torka i maj så hade vi snö kvar.

Fungerar samverkan mellan aktörerna?
- Ja, någon kommun har erbjudit mark för gräs men problemet är att det nästan inte finns något att ta och maskinresurserna är för få för att bärga foder från alla olika arealer. Det är långa avstånd och transportsträckor och även tidsbrist att hinna med. Länsstyrelsen har varit väldigt tillmötesgående med dispens för träda och har uttryckt att de kommer tänka till och ha sommarens torka och nödlösningar i åtanke vid kontroller.

Och bränder?
- Ja det brinner på flera håll och det blossar upp lite överallt i och med vinden. Hemvärn och civila brandkårer är igång och de söker alla som kan hjälpa till som frivilliga. Det är många små bränder men den totala arealen är stor. Det är stor oro eftersom även vallarna kan brinna när det är så torrt. Jag saknar miljörörelsen här ute, annars är de snabba att vara här när skogsmaskinerna är ute men nu när skogen brinner då saknar jag deras stöd och hjälp. Det är en stor psykisk stress. Vart ska det sluta med torkan, när ska man få tid att andas ut?