Med sitt strategiska läge mellan Bergslagen och utskeppningen i Vänern, så har Norum en historia som industriellt. 1629 byggdes den första stångjärnshammaren och drygt tio år senare kom den andra.

Sedan 1975 när kraftstationen stängde har det inte bedrivits någon verksamhet i de två utloppen och dess enda funktion är nu att reglera Molkomsjön. Detta genererar inga intäkter, bara utgifter och det stora kvarnhuset är som ett museum från en svunnen tid.

- Allt finns kvar därinne, helt intakt med kvarn och kraftstation. Det skulle kunna tas i bruk igen, säger han.

Fastigheten har dock ett stort renoveringsbehov, men de planerna har Leif fått lägga åt sidan. Nu är kampen en annan.

I februari 2016 kom nämligen ett frågeformulär från Länsstyrelsen om anläggningens ägande, laglighet och drift. Ett tillsynsbesök gjordes och efter en del skriftväxling meddelande myndigheten att man tänkte förelägga Leif om att antingen söka tillstånd för verksamheten, eller tillstånd för utrivning. Leif kände sig tvingad att göra detta och fick ett år på sig att lämna in en ansökan till mark- och miljödomstolen.

-  Det finns såklart ett tillstånd. Man hade ju inte kunnat driva en så här stor anläggning utan tillstånd. Men väldigt mycket av dokumentationen och historiken försvann i en brand 1920. Så det är inte så lätt att hitta detta idag.

"Grundvattennivån skulle sjunka"

Av myndighetens uttalanden framgår att den kan komma att motsätta sig att tillstånd ges och det tolkar Widén som att man vill ha en utrivning. Och konsekvenserna av detta är okända:

- Ingen kan ju veta eftersom det varit uppdämt sedan 1629. Jag skulle tro att Molkomsjön sjunker med kanske 1,5 meter men den har ju många grunda vikar som förmodligen skulle bli helt torrlagda. Dessutom tror jag att grundvattennivån också kommer sjunka i området.

Någon vattendom finns inte men han håller en reglering på 80 centimeter.

- Det ska inte vara högre upp än grunden på den där byggnaden, säger Leif och pekar på ett litet timmerhus som står på dammens kant.

När tillsynen kom var det första gången som myndigheterna visat något miljöintresse för anläggningen sedan Leif tog över gården 1978. Det enda han gjort genom åren var att rapportera in statusen utifrån dammsäkerheten.

- Jag har aldrig fått någon kritik, synpunkter eller frågor kring tillstånd tidigare. Trots att de ju mycket väl känt till anläggningen.

Kan försörja 130 elbilar

Leif Widén är inte ensam i den här situationen. Många har fått lagligheten ifrågasatt och nya tillstånd kan vara lika omfattande som att bygga en ny anläggning. Det stora problemet är kostnaden. Ett tillstånd kräver utredningar och konsulter inom miljö och juridik - redan innan en enda miljöåtgärd genomförts. Detta oroar honom mycket.

- När jag har pratat med andra så säger de att det handlar om allt från 300 000 kronor och uppåt.

Kan du tänka dig att riva ut anläggningen?

- Nej, jag känner ju ett ansvar mot gården och miljön runtomkring. Det skulle ju bli enorma förändringar om det här inte fanns.

2006 sökte han tillstånd för att återstarta stationen. Den skulle då kunna producera runt 650 000 Kwh per år, men det fick han avslag på.

- Jag kan inte förstå på vilket sätt en elproduktion skulle påverka miljön negativt. Det är visserligen ingen stor anläggning men om vi till exempel ska köra elbilar så skulle jag kunna försörja 130 familjer med närproducerad fordonsel. Det kan ju inte vara fel?