26 februari 2016.

Vi i det gröna näringslivet har ett ansvar att minska vår påverkan på vattenmiljön. Vi har också gjort många åtgärder som bevisligen lett till renare vatten. I det reviderade åtgärdsprogrammet beräknar VM att sju föreslagna åtgärder mot fosforläckage från åkermark kostar cirka 4,5 miljarder kronor som investering eller årliga kostnader. Att åtgärda 120 000 enskilda avlopp kostar cirka 16 miljarder i investering. Att slutligen ompröva och åtgärda vandringshinder för fisk vid dammar och småskalig vattenkraft kostar ytterligare 4 miljarder. Få politiker har insett de omfattande kostnaderna, bedömt kostnadseffektiviteten i sig eller rimligheten i fördelningen av kostnaderna för de föreslagna åtgärderna. Räkningen hamnar hos oss som bor landsbygden, för historiska utsläpp såväl som vattnets infrastruktur i framtiden.


I den andra vågskålen ligger värdet av renare vatten, enligt VM främst i form av ökad blå turism som sportfiske. Även här handlar det om miljarder – som i bästa fall delvis kommer landsbygden till del. Över tid är det tydligt att samhällets syn på vattenmiljöer har ändrats. Tidigare har staten betalat bönderna för att räta ut diken och torrlägga våtmarker samt gett råd om att överdosera fosfor för att öka markens bördighet.

Vattendirektivet är ett av EUs mer komplexa direktiv och experter har fått stor roll i statusklassning och belastningsberäkningar. Det har gjort det omöjligt för vanligt folk att få insyn innan det handlar om åtgärder. Sveriges bönder har reducerats till utförare av mål som vi har svårt att relatera till. Slutligen sänder VM 78 uppdrag till andra myndigheter, länsstyrelser och kommuner. Det handlar om tillsyn, utredningar och styrmedel i syfte att med morot och piska få till stånd åtgärder.

Direktivet har blivit ett gigantiskt myndighetsprojekt. Det är synd, vatten engagerar människor och vi har en samverkanstradition i Sverige. De lokala vattendragsvandringar som LRF ordnat har varit välbesökta och det är i den formen, med individen i centrum, som åtgärder formas vid köksbordet för att sedan göras på riktigt i fält.

Sven-Erik Bucht och Åsa Romson, gör om och gör under den andra cykeln 2016-2021 en lokal vattendialog där direktivets grundtanke om delaktighet skapas på riktigt. Vattenvård måste gå hand i hand med konkurrenskraftsutredningens slutsatser om svenska merkostnader och med kommande livsmedelsstrategi.

Helena Jonsson
LRFs förbundsordförande