1. Det ska finnas möjlighet att efter uppsägning övergå till sjukpenning med kortare karenstid även för den som fyllt 55 år.

2. SGI som utgångspunkt bestäms utifrån faktiskt deklarerat resultat.

3. Förutsägbarheten för enskilda näringsidkare förbättras genom möjligheten till en i förväg bestämd SGI.

4. Enskilda näringsidkares SGI beräknas utan att reduceras med faktorn 0,97

5. Samtliga zoonoser omfattas av arbetsskadelagstiftningen.

6. Möjlighet införs att, likt det finns i ärenden om skatt, erhålla ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i ärenden och mål om socialförsäkring.


1. Det ska finnas möjlighet att efter uppsägning övergå till sjukpenning med kortare karenstid även för den som fyllt 55 år.

Enskild näringsidkare har som utgångpunkt sju karensdagar. Näringsidkaren har dock möjlighet att ändra sin karenstid genom att välja 1, 14 30,60 eller 90 dagar. För den som inte fyllt 55 år är det möjligt att byta till en kortare karenstid.
Enligt nuvarande regler är det möjligt att ta ut allmän pension från 61 års ålder. Trots detta är det inte möjligt för enskild näringsidkare, som fortsätter bedriva aktiv näringsverksamhet efter 55-årsdagen att välja kortare karens.

LRF ser inget skäl till varför denna åldersdiskriminerande gräns finns för företagare som bedriver näringsverksamhet i företagsformen enskild firma. Denna gräns bör därför omedelbart upphöra.

Sedan överenskommelsen om den allmänna pensionen har medellivslängden ökat med 2,4 år. Det innebär att pensionerna som andel av slutlönen blir allt lägre eftersom de måste räcka under en längre tid. Mot denna bakgrund har den s.k. pensionsgruppen, bestående av representanter från Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och Miljöpartiet, kommit överens om att justera pensionssystemet för att säkra långsiktigt höjda, hållbara och trygga pensioner.
De överenskomna förändringarna innebär att alla pensionsåldergränser och motsvarande åldersgränser i trygghetssystemen höjs och att dessa sedan kopplas till utvecklingen av medellivslängden.
Enligt överenskommelsen höjs lägsta åldern när det går att ta ut pension enligt följande.
- 2020 från 61 till 62 år
- 2023 från 62 till 63 år
- 2026 från 63 till 64 år

Rätten att stanna kvar på arbetsmarknaden, LAS-åldern, höjs:
- 2020 från 67 till 68 år
- 2023 från 68 till 69 år

Åldern för när det går att ta ut garantipension höjs:
- 2023 från 65 till 66 år
- 2026 från 66 till riktåldern (dvs. den knyts till medellivslängdsökningen)

Pensionsgruppen konstaterar att för en väl fungerande arbetsmarknad är det nödvändigt att alla människors kompetens tillvaratas. Det anges att det finns studier som visar att åldersdiskriminering börjar redan i 40-årsåldern.
Mot denna bakgrund vill LRF framhålla att det saknas skäl att behålla 55-års gränsen och att denna – för det fall den inte omedelbart upphävs – i vart fall ska beaktas när åldergränserna anpassas till den av pensionsgruppen överenskomna ordningen.

2. SGI ska som utgångspunkt bestämmas utifrån faktiskt deklarerat resultat

Den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) är avgörande för hur stor ersättning som erhålls från Försäkringskassan vid till exempel sjukdom eller föräldraledighet.

SGI är den årliga inkomst i pengar före skatt som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom anställd i det egna aktiebolaget eller som enskild näringsidkare eller handelsbolagsdelägare.

För enskild näringsidkare och handelsbolagsdelägare baseras SGI normalt på ett deklarerat överskott av aktiv näringsverksamhet. Eftersom det är svårt att beräkna framtida förväntat resultat, bestäms SGI för dessa företagare oftast utifrån historiska inkomster, vilka kan vara senaste deklarationen, senast fastställda deklarationen och ibland utifrån ett genomsnitt av de tre senaste årens deklarationer.

Enligt praxis ska inte skatterättsliga dispositioner med periodiseringsfond och expansionsfond beaktas när SGI bestäms. Försäkringskassan har uttalat – och kammarrätterna i Göteborg och Jönköping har i tre mål funnit – att detsamma ska gälla dispositioner till och från skogskonto, skogsskadekonto och upphovsmannakonto.

Det krävs således oftast en omräkning av det deklarerade resultatet för att kunna bestämma enskilda näringsidkares SGI, vilket kan vara förenat med en betydande administration. Gällande ordningen innebär att det är svårt för enskilda näringsidkare att i förväg veta vilken SGI dessa har rätt till vid till exempel sjukfall eller föräldraskap.

Mot denna bakgrund vill LRF att regler införs så att den enskilde näringsidkarens SGI – i likhet med den pensionsgrundande inkomsten – bestäms utifrån i det deklarerade resultat på vilket egenavgifter (och i förekommande fall särskild löneskatt) utgår.

I detta sammanhang ska noteras LRF:s förslag rörande ett förenklat och neutralt skattesystem. En del av detta förslag innebär att turordningen för nyttjande av skogskonto, räntefördelning, periodiseringsfond samt expansionsfond ändras på så sätt att räntefördelning får göras efter möjliga dispositioner till skogskonto, periodiseringsfond samt expansionsfond.
Den föreslagna turordning medför att det inte blir motiverat att justera för konto- och fondavsättningar vid beräkning av SGI på det sätt som ska göras enligt dagens praxis. Det blir naturligt att bortse från dessa dispositioner, precis som idag gäller för räntefördelning, och SGI kan i likhet med PGI bestämmas utifrån den deklarerade inkomsten av näringsverksamhet.

LYSSNA PÅ P1: Omöjligt att vara föräldraledig mjölkbonde 

3. Förutsägbarheten för enskilda näringsidkare förbättras genom möjligheten till en i förväg bestämd SGI

Som framgår ovan är det generellt svårt för en enskild näringsidkare att i förväg veta sin SGI. Även om bestämmelserna i socialförsäkringsbalken om beräkning av SGI skulle ändras på det grundläggande sätt som föreslås i punkten 2 ovan, kommer det därför alltjämt i det enskilda fallet råda osäkerhet om den enskilde näringsidkarens SGI-skydd.

Med utgångspunkt häri förespråkar LRF att det införs ett frivilligt system där enskilda näringsidkare, som vill ha en annan SGI än den som följer av det deklarerade resultatet med eventuella justeringar, kan bestämma nivån på sin SGI och betala den premie som följer av den valda nivån. På så sätt kan den sociala tryggheten förbättras, göras förutsägbar fullt ut och hantera till exempel investeringsfaser där SGI annars riskerar att bli 0 kr, på grund av att det skattemässiga resultatet är 0 kr eller negativt.

Den lösning som LRF har föreslagt är att enskilda näringsidkare som bedriver aktiv näringsverksamhet ges möjlighet att upp till det så kallade takbeloppet försäkra sig för en SGI-nivå.

Ordningen bör i första hand omfatta sjukpenning, graviditetspenning, föräldrapenning och ersättning vid arbetsskada. I samband med upprättandet av inkomstskattedeklarationen anges önskad försäkrad nivå och egenavgifter erläggs utifrån den nivå som valts. Den föreslagna ordningen ryms således inom det befintliga socialförsäkringssystemet.

4. Enskilda näringsidkares SGI beräknas utan att reduceras med faktorn 0,97

Vid beräkning av ersättningar som baseras på SGI, till exempel sjukpenning och föräldrapenning, reduceras ersättningen med faktorn 0,97.
Orsaken härtill framgår av propositionen 2007/8:1 där regeringen anförde bland annat följande ” Reglerna för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst behöver ses över. Reglerna medger i dag godtyckliga bedömningar av den sjukpenninggrundande inkomsten och förutsägbarheten är bristande.

Reglerna måste ändras så att systemet blir rättssäkert och främjar arbetslinjen.

Den sjukpenninggrundande inkomsten ska därför grunda sig på historiska inkomster. Frågan måste dock utredas. Redan från och med den 1 januari 2008 kommer dock beräkningen av dagersättningar som relateras till den sjukpenninggrundande inkomsten att multipliceras med faktorn 0,97…”.

Eftersom det är svårt att beräkna framtida förväntat resultat för enskilda näringsidkare, bestäms SGI för dessa företagare oftast utifrån historiska inkomster, vilka kan vara senaste deklarationen, senast fastställda deklarationen och ibland utifrån ett genomsnitt av de tre senaste årens deklarationer, jämför punkten 2 ovan.

I praktiken har enskilda näringsidkare således redan historisk inkomst som underlag för sin SGI. Det är därför principiellt fel att reducera SGI för enskilda näringsidkare med ytterligare 0,97. LRF vill därför att den reducerande faktorn avskaffas för enskilda näringsidkare.

5. Samtliga zoonoser ska omfattas av arbetsskadelagstiftningen

För smittsamma sjukdomar gäller inte arbetsskadeförsäkringens generella skadebegrepp. De närmare bestämmelserna om vad som kan vara arbetsskada vid smitta enligt 39 kap. 6 § socialförsäkringsbalken finns i 5 § förordningen (1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd, FASP, med bilaga.

LRF har under lång tid påtalat behovet av förändring av arbetsskadelagstiftningen i denna del.

Bakgrunden till det är bland annat ett fall där en mjölkbonde inte kunde få sjukdom godkänd som arbetsskada, eftersom EHEC inte är en sådan smittsam sjukdom som finns upptagen i 5 § FASP och dess bilaga.

Mot denna bakgrund framhåller LRF att den nuvarande regleringen i 5 § FASP och dess bilaga skyndsamt ska uppdateras så att den blir aktuell, omfattar samtliga zoonoser samt hålls uppdaterad genom en kontinuerlig översyn.

6. Möjlighet införs att, likt det finns i ärenden om skatt, erhålla ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i ärenden och mål om socialförsäkring

Fråga om en enskild har rätt till ersättning från Försäkringskassan eller arbetslöshetskassa har vanligtvis stor ekonomisk betydelse för den enskilde.

Sådana ärenden rör vanligtvis personer som befinner sig i en utsatt situation samt har små ekonomiska resurser att anlita juridisk expertis. Bestämmelserna som tillämpas är ofta komplicerade och rättspraxisen omfattande.

Med beaktande härav framstår det som självklart att enskilda även i ärenden och mål som rör socialförsäkring ska ha möjlighet att få ersättning för att anlita juridisk sakkunskap. Reglerna för denna ersättningsrätt utformas förslagsvis med utgångspunktmed i de regler som gäller för ersättning i skattemål, dvs ersättningsreglerna i 43 kap. skatteförfarandelagen.

Ersättningsrätten bör i första hand knytas till ärenden och mål där den enskilde är särskilt utsatt såsom ärenden och mål rörande sjukförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen samt arbetslöshetsförsäkringen.

Fredrik Rosén