Förändringar som syftar till att bibehålla och utveckla företag behöver i högre grad än nu vara befriade från krav på bygglov. Företag inom de gröna näringarna borde ges större möjligheter att utveckla sin verksamhet utan att hindras och försenas av krav på anmälan samt olika tillstånd eller dispenser, vilka ofta leder till både kostnader och tidsfördröjningar. Med tanke på den stora variationen över landet med avseende på befolknings- och bebyggelsetäthet samt behoven av komplettering av verksamheter, bör varje kommun i större utsträckning ges möjlighet att anpassa kraven på bygglov till lokala förhållanden.

Det generella strandskyddet är en förbudsreglering där allt är förbjudet, men där man enligt vissa angivna undantag kan få tillåtelse till utveckling. Det här har visat sig ge en mycket strikt tolkning, trots de undantag som finns. Strandskyddet begränsar därmed möjligheterna till boende och företagande på landsbygden. I dag omfattas ungefär en tredjedel av Sveriges yta av strandskyddet. Nästan alla sjöar och vattendrag omfattas - oavsett storlek eller naturvärde. Det innebär att småbäckar i glesbygd kan ha samma strikta skydd som de mest attraktiva stränderna och grundregeln är att det är förbjudet att bygga i dessa områden.

Strandskyddet behöver förändras i grunden, så att utvecklingsintresset väger tyngre än bevarandeintresset. De minsta sjöarna och vattendragen bör helt undantas från strandskyddet. Undantaget från strandskyddet som gäller för jord- och skogsbruk måste bli tydligare och det måste bli enklare att få dispens från reglerna. Nya strandskyddsregler med utvecklingsfokus skulle skapa nya möjligheter till boende och företagande i attraktiva, strandnära lägen på landsbygden. 

LRF vill att:

  • Utformningen av regler för bygglov förändras så att varje kommun i större utsträckning själv kan fatta beslut om undantag och dispenser
  • Strandskyddsreglerna reformeras med ett tydligare fokus på landsbygdsutveckling