LRFs syn på EU-samarbetet

LRF tog redan 1990 ställning för ett svenskt medlemskap i EU och ser fortsatt positivt på EU-samarbetet och Sveriges medlemskap. I grunden handlar EU om att länder i Europa ska möta framtiden genom samförståndslösningar och inte genom väpnade konflikter. I det sammanhanget är fri handel och fri rörlighet på en gemensam marknad ett bra sätt att knyta samman olika länders befolkningar och ekonomier.

För LRFs medlemmar innebär EU-medlemskapet fördelar genom den stabilitet som den gemensamma jordbruks- och handelspolitiken ger. Tillgången till en marknad med 500 miljoner konsumenter innebär också stora möjligheter. Utvecklingen sedan EU-inträdet 1995 visar samtidigt att konkurrensen på den gemensamma marknaden är stark och svenskt jordbruk har tappat marknadsandelar de senaste decennierna. Med den nationella livsmedelsstrategi som riksdagen beslutade i juni 2017 finns bättre förutsättningar än tidigare att stärka konkurrenskraften i den svenska livsmedelsproduktionen.

Idag utmanas samtidigt de goda intentionerna bakom EU-samarbetet. Eurokrisen vittnar om att medlemsländernas ekonomier utvecklas olika. Utfallet av den brittiska EU-folkomröstningen visar på en risk för ökad misstro mot de beslut som fattas i Bryssel och nationella populistiska strömningar finns i flera länder. EU-kommissionens vitbok (mars 2017) om olika utvecklingsvägar för unionen är därför en relevant plattform för en viktig diskussion om det framtida samarbetet. 

För LRFs vidkommande är det viktigt att slå vakt om den fria rörligheten på den gemensamma marknaden. För att uppnå detta krävs konkurrensneutrala villkor för de företag som agerar på EU-marknaden. Regelverk som påverkar handeln, exempelvis jordbrukspolitiken eller andra produktionsvillkor, bör alltså vara gemensamma för alla medlemsländer. När det gäller utvecklingen av EU-samarbetet utöver unionens kärnvärden - fredsprojektet och den gemensamma marknaden - är det centralt att medlemsländerna går i takt och att den nationella suveräniteten behålls i de frågor där det inte finns ett särskilt mervärde att beslut fattas på EU-nivå.

Några viktiga principer för LRFs inställning till nuvarande EU-samarbete

  • Det är viktigt att EU så långt som möjligt har gemensamma regler inom de områden där det finns en gemensam politik, till exempel inom jordbrukspolitiken. Nationell politik och regler tenderar att snedvrida konkurrensen. På skogsområdet är förutsättningarna för skogsbruk i medlemsländerna så vitt skilda att en gemensam EU-politik inte är ändamålsenlig.
  • Det är viktigt att Sverige aktivt arbetar för ett bra återflöde av EUs budgetmedel till Sverige, till exempel genom den gemensamma jordbrukspolitiken, landsbygdsutveckling/regionalstöd och inom forskningsområdet.
  • Det är viktigt att EU sätter ambitiösa mål inom klimatpolitiken. För LRF är det avgörande att jord- och skogsbrukets stora möjligheter att bidra till att uppnå dessa mål som inte ska begränsas.
  • Det är fortsatt viktigt att regeringen och svenska myndigheter involverar intressenter som LRF i EUs beslutsprocesser.
  • Det är viktigt att den svenska regeringen implementerar EU-regler med avsikten att skapa bästa möjliga förutsättningar för svensk produktion samtidigt som reglerna uppfylls.
  • Det är viktigt att EUs regler förenklas och att regelverken är relevanta i medlemmens vardag.

Utgångspunkter för LRFs påverkan

LRF påverkar aktivt EU-frågorna i Bryssel och i Sverige

  • En mycket stor del av de frågor som berör och påverkar LRFs medlemmars och deras företag har sin grund i beslut på EU-nivå. LRF ska därför bedriva ett aktivt påverkansarbete på EU-nivå i Bryssel för alla frågor som berör LRFs medlemmar och har någon koppling till EU-beslut.
  • EU och Bryssel ska användas som hävstång i påverkansarbetet i Sverige, både på nationell och regional nivå, gentemot svenska beslutsfattare och tjänstemän inom departement och myndigheter. Detta innebär att LRF aktivt påverkar den svenska regeringen att driva frågor på EU -nivå i en riktning som stärker det gröna näringslivet i Sverige och som säkerställer att de svenska jord- och skogsbrukarna har likvärdiga eller bättre förutsättningar än sina europeiska kollegor.
  • LRF påverkar också de svenska beslutsfattarna och tjänstemännen inom departement och myndigheter så att beslutade EU-regler införs på ett pragmatiskt sätt i Sverige så att det skapar så bra förutsättningar som möjligt för de svenska jord- och skogsbrukarna. 

EU-frågorna är väl integrerade i LRFs verksamhet

  • LRFs styrelse och ledning integrerar EU-perspektivet i verksamhetsplaneringen. Även andra fora inom LRF såsom branschdelegationer och riksförbundsråd bör regelbundet diskutera aktuella EU-frågor, EU-beslut och processer samt hur arbetet bedrivs i organisationen.
  • För att uppnå resultat i påverkansarbetet har LRF alltid en gemensam strategi och ett gemensamt budskap, såväl i EU som nationellt. Dessa budskap baseras på LRFs strategiska mål samt andra ställningstaganden och anpassas efter målgrupp. Detta innebär att strategin för hur en fråga drivs på EU-nivå ska tas fram gemensamt av enheter, sakområdesexperter och EU-experter. Avgörande är att LRF genom Brysselkontoret har nätverk och kunskap om påverkansarbetet i EUs beslutsprocesser.

Påverkansarbetet kännetecknas av hög kunskap om EUs beslutsprocess, kompromissvilja och tydliga budskap som kommer vid rätt tidpunkt

  • För ett effektivt påverkansarbete i Bryssel är det viktigt att LRF har gedigen kunskap om processer, roller och argument och är aktivt i ett tidigt skede i beslutsprocessen.
  • Arbetet ska kännetecknas av kompromissvilja, att kunna utveckla alternativa lösningar och förslag samt att aktivt kommunicera resultatet och processerna hemåt i organisationen. En framgångsfaktor i arbetet är proaktivitet; att vara med tidigt och delta aktivt i beslutsprocesser som är viktiga för LRFs medlemmar.

Bilaga 1

EUs utveckling och LRFs ställningstaganden

EU bildades 1958 (EEG) genom dåvarande kol- och stålunionen i efterdyningarna av andra världskriget med syftet att skapa ett Europa som genom en gemensam handelsunion skulle hålla fred. Sedan dess har EU utvecklats kraftigt. Till exempel har unionen gått från att vara sex till 28 medlemsländer och från att vara enbart en ekonomisk gemenskap till att vara en politisk union. Sverige blev medlem 1995 och inför folkomröstningen intog LRF en positiv inställning till ett EU-medlemskap. Bakgrunden var att LRF ansåg att ett EU-medlemskap skulle ge det svenska jordbruket rimliga jordbrukspolitiska förutsättningar och tillgång till en stor marknad. Vidare delade LRF värderingen att ett enat och stabilt Europa som samarbetar om viktiga politikområden ger goda förutsättningar för ett exportberoende land som Sverige.

EUs utveckling framåt och LRFs ställningstaganden

I början av mars 2017 presenterade EU kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker en vitbok om EUs framtid där fem möjliga alternativ för EU:s framtid presenteras. Med vitboken vill Juncker skapa en diskussion om framtiden för EU och han ville förekomma Brexitförhandlingarna genom att fokusera på framtiden för EU-27. Tanken är inte att EUs ledare ska välja ett av alternativen utan snarare att hämta inspiration från alternativen för att diskutera det framtida EU som de vill se. Europeiska rådet förväntas att fatta ett inriktningsbeslut om EU-samarbetets framtid före utgången av 2017.

Kortfattat kan alternativen som Juncker presenterar beskrivas som följer:

  • Fortsätta som idag. Utgå från EUs reformagenda och implementera det som redan beslutats samt fortsätta fördjupa samarbetet inom beslutade områden. Det är viktigt att inte medlemsstaterna bidrar till den våg av populism som baserar sig på felaktiga fakta om vad EU åstadkommit utan att faktiskt förklara och stå upp för det EU åstadkommit hittills och att fortsätta samarbetet framåt på samma sätt.
  • Fokus endast på den inre marknaden. Detta alternativ innebär att samarbetet uteslutande ska ske inom den inre marknaden, som ett svar på att medlemsstaterna har för svårt att komma överens om frågor inom andra områden. EU återgår därmed till att enbart vara en ekonomisk och inte en politisk union.  Detta innebär att många områden snarare hanteras bilateralt mellan länder istället för på EU-nivå och att medlemsstaterna inte samarbetar om exempelvis migration, säkerhet och försvar. Utifrån detta alternativ skulle det dock vara svårt att garantera fri rörlighet för människor och för tjänster.
  • De som vill mer gör mer. Enligt detta alternativ kan de medlemsstater som vill samarbeta mer inom vissa områden göra det, medan andra kan stå utanför. Det pratas om ett ”flerhastighetseuropa”. Till viss del sker detta redan idag till exempel genom Schengensamarbetet eller Eurosamarbetet. Risken med detta scenario är att vissa medlemsstater känner sig utanför och att det blir ett mera splittrat Europa. Exempelvis kan rättigheterna för medborgarna komma att variera beroende på i vilket land man bor.
  • Göra mindre, mer effektivt. EU skulle utifrån detta alternativ välja ut prioriterade områden där man ska göra mer och där resultat ska levereras snabbare. Det blir då tydligare vilka områden som EU arbetar med, men svårigheten är att komma överens om vilka områden detta skulle vara.
  • Göra mycket mer tillsammans. Det här alternativet skulle innebära att medlemsstaterna samarbetar mycket mer inom alla områden och att EU agerar som en röst i de flesta globala sammanhang. Det skulle förenkla och snabba på lagstiftningen. Många anser redan idag att EU saknar legitimitet och att för mycket makt tagits från nationell nivå, vilket troligtvis innebär att det inte kommer finnas speciellt stort stöd för detta alternativ bland medlemsstaterna.

När det gäller LRFs ställningstagande kring EUs framtida utveckling bör LRF med avstamp i vitboken aktivt föra en intern diskussion om EU-samarbetet och även bidra till den dialogen nationellt och i Bryssel.

Brexit

Den 24 juni 2016 röstade de brittiska folket för att Storbritannien ska lämna EU.

Den 29 mars 2017 utlöste Theresa May artikel 50 i EU-fördraget, som är det enda lagliga sättet att lämna EU och en artikel som aldrig tidigare använts. Nu startar 18 månaders förhandlingsperiod då EU ska ta fram ett förslag på hur Storbritannien ska lämna unionen och därefter sex månaders behandling av förslaget av rådet och EU-parlamentet. Därtill tillkommer utformningen av ett nytt handelsavtal mellan EU och Storbritannien.

Effekterna av Brexit blir stora, dels genom påverkan på EUs budget, där CAP är en viktig del - sannolikt minskar EUs budget med drygt 5 % efter Brexit. Dels genom att Storbritannien är en viktig handelspartner för många av EUs medlemsstater. Allra hårdast drabbat blir förstås Irland, framför allt när det gäller jordbruksprodukter, men även andra medlemsstater har viktiga handelsförbindelser med Storbritannien.

  • För svensk del påverkas framför allt vår direkthandel och relation inom mejeriområdet och även vår export av produkter från skogen. Dessutom kommer Sverige att påverkas indirekt när andra medlemsstater får svårigheter i sin handel med Storbritannien.

LRF behöver undersöka och analysera de tänkbara effekterna av Brexit och inta en position kring hur LRF anser att utträdet ska ske, inklusive ett nytt handelsavtal.I det arbetet gäller det att konstruktivt fundera över vad som blir bäst för EU som helhet och för att bibehålla så bra relationer till Storbritannien som möjligt utan att de erhåller några ”medlemsförmåner”. LRFs arbete påbörjades med ett internt möte för branschrepresentanter och relevanta experter den 9 maj 2017.

Bilaga 2

Bakgrunden till strategin

Olika nivåer av påverkan på EU-besluten och den svenska regeringens roll

En stor del av förutsättningarna för att bedriva konkurrenskraftiga företag för LRFs medlemmar är kopplade till EU-beslut. Huvuddelen av alla de regler som påverkar medlemmarnas vardag är baserade på beslut fattade i Bryssel. Ofta får den svenska tolkningen och införandet av regler stor påverkan på medlemmarnas företagande, vilket försämrar konkurrensförmågan jämfört med andra medlemsstater. För att framgångsrikt kunna driva frågor om konkurrenskraft och lönsamhet för LRFs medlemmar behöver LRF ha en strategi för påverkansarbetet i Bryssel såväl som nationellt och regionalt.

Beslutsmakten i EU delas mellan de tre institutionerna EU-kommissionen (som lägger förslag om lagstiftning) samt ministerrådet och EU-parlamentet (som beslutar om lagstiftning).

I Bryssel är LRF aktivt i att påverka EU-kommissionen och EU-parlamentet och ser till att de svenska böndernas röst hörs på alla nivåer inom dessa institutioner i för LRFs medlemmar viktiga frågor. Arbetet gentemot ministerrådet, det vill säga medlemsstaterna, sker i huvudsak mot den svenska regeringen i Sverige, men i viss mån även den svenska EU-representationen i Bryssel.

Svenska regeringens påverkansarbete sker främst inom ministerrådet men den måste också påverka EU-kommissionen och EU-parlamentet parallellt för att få igenom sina frågor.

När besluten väl är fattade på EU-nivå ska de införas nationellt. Handlar det om ett direktiv ska det implementeras genom nationella föreskrifter (till exempel vattendirektivet). Förordningar (till exempel den gemensamma jordbrukspolitiken) gäller direkt, men måste förstås anpassas och tolkas till svenska förhållanden och vissa detaljer i det svenska genomförandet regleras nationellt i förordningar och föreskrifter.

Nedanstående figur ger en översiktlig bild över processen och påverkansarbetet inför beslut i EU.

Oftast upplever LRFs medlemmar att EU-regler är hårdare införda i Sverige än i andra medlemsstater (så kallad ”goldplating”) och det är därför den största delen av LRFs påverkansarbete sker i samband med den nationella implementeringen. Det framgår också i LRFs egen studie ”Mat på lika villkor” (Gotting 2013) att reglerna i Sverige, framför allt inom djurskydd, går betydligt längre än i andra EU-länder.

Det svenska införandet görs ofta utifrån andra principer än vad som är bäst för det svenska jordbruket. I flertalet andra EU-länder är det tvärtom och jordbruket står i centrum. Områden som vattenskydd eller godkännande av växtskyddsmedel är exempel där svenska myndigheter, som också är delaktiga i de beslut som fattas på EU-nivå, tolkar reglerna betydligt mer ambitiöst än andra medlemsstater. Detta kan leda till att den svenska produktionen missgynnas till förmån för annan produktion i EU som inte uppfyller de svenska striktare reglerna.

När det gäller den svenska regeringens påverkan på EU-nivå kännetecknas arbetet även här av starka principer istället för faktiska analyser av vad exempelvis ny eller reviderad lagstiftning skulle kunna innebära för den svenska bonden. Ibland har den svenska regeringen på grund av sin principiella linje åsikter på områden som inte direkt berör Sverige (exempelvis citrusfrukter och bananer) bara för att manifestera svenska principer. Detta kan negativt påverka svenska intressen i andra viktiga frågor i den ständigt pågående ”EU-kohandeln”.

  • För LRFs medlemmar skulle det vara bättre om den svenska regeringen och företrädare för myndigheter agerade mer pragmatiskt och såg till vad som skulle gynna Sverige och det svenska lantbruket, samtidigt som de bidrar till att aktivt driva på arbetet i EU i den principiella riktning som regeringen önskar.

Ett annat exempel på att den svenska ideologin skapar problem för LRFs medlemmar och försvagar förmågan att påverka på EU-nivå är att den svenska regeringen i sammanhang som rör den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) i princip har uteslutits ur de informella diskussionerna av de delar som handlar om innehållet i politiken. Det beror på den svenska linjen om att kraftigt minska eller helt avskaffa direktstöden inom CAP. Denna uppfattning får stöd i en rapport från SIEPS, vari det framgår att Sverige inte är duktiga förhandlare i EU när det gäller framförallt jordbrukspolitiska frågor. Majoriteten av EUs medlemsstater arbetar för att bevara direktstöden. Med motsatt åsikt och principer har Sverige hamnat utanför det informella förhandlingsbordet.

Slutsatsen av detta är att LRF inte kan lita till att den svenska regeringen och myndigheterna gör jobbet för medlemmarnas bästa i EU. LRF måste därför aktivt driva och försvara medlemmarnas EU-intressen. Det ideala är självklart att få till ett konstruktivt samarbete mellan LRF och regeringen i viktiga sakfrågor. Parallellt med det egna lobbyarbetet i Bryssel ska LRF därför fortsätta att arbeta för en bättre inställning hos den svenska regeringen. I detta sammanhang kan den nationella livsmedelsstrategin vara en hävstång.

Bilaga 3

Rollen och ansvaret för EU-frågorna inom LRF     

För att hantera och ansvara för EU-frågorna finns olika roller internt inom LRF - först och främst alla experter som har ansvar för frågor med EU-koppling (alltså de flesta). Precis som i LRFs arbete i övrigt är det förtroendevalda som är LRFs främsta företrädare också i påverkansarbetet på EU-nivå. LRFs Brysselkontor har varit verksamt sedan 1989 och LRF blev fullvärdig medlem i Copa och Cogeca i samband med det svenska EU-inträdet 1995.  För närvarande och fram till december 2018 innehar LRF ordförandeskapet i Cogeca genom Thomas Magnusson och LRF har en plats i EUs Ekonomiska och Sociala Kommitté genom Sofia Björnsson. LRF har flera viktiga svenska samarbetspartners i Bryssel som till exempel regeringen, flera intresseorganisationer som har kontor i Bryssel liksom 20 direktvalda EU-parlamentariker.

Experter
Som expert på LRF har man fullt ut ansvar för att även ha kunskap om processerna på EU-nivå. Det omfattar kunskapen om ny lagstiftning eller nya strategier som är på gång och att fundera över LRFs positionering och påverkansstrategi. Arbetet handlar om bevakning av hur regler och beslut införs i andra länder och att ständigt hålla kontakt med svenska myndigheter för att bevakapositioner och implementering samt att följa upp redan införd lagstiftning.

Brysselkontoret
Uppdraget för Brysselkontoret med tre anställda och en praktikant är att vara LRFs ”ögon, öron och dörröppnare”. Rollen kan jämföras med en ambassad. LRFs Brysselkontor är enheten med störst allmän kunskap om EUs processer och beslutsgångar samt aktuella EU-frågor och bör så långt möjligt nyttjas i LRFs arbete: Dels för att sprida kunskapen hemåt i organisationen och dels för att utveckla strategier för påverkansarbetet i Bryssel såväl som (i relevanta fall) i Sverige. Brysselkontoret driver inte på eget initiativ och med egen expertis enskilda frågor i Bryssel. Kontoret arbetar nära experter och förtroendevalda och agerar enbart i en fråga om det finns ett engagemang, ett tydligt uppdrag och en ansvarig expert på LRF i Sverige.

Brysselkontoret har också ett koordinerande ansvar gentemot de olika kontaktytorna i Bryssel. Brysselkontoret involveras vid extern och intern kommunikation med EU-koppling samt i samband med kunskapsspridning om EU internt.   

Copa Cogeca
Copa Cogeca är den europeiska jordbruksorganisationen som representerar mer än 15 miljoner bönder och över 70 olika enskilda organisationer i stort sett alla EUs medlemsstater. LRF blev associerade medlemmar 1992 och har varit fullvärdig medlem sedan 1995. Copa Cogeca är en av de största lobbyorganisationerna i Bryssel väl känd bland EUs institutioner. Trots att det på senare år i och med utvidgningen blivit svårare att enas om spetsiga och kraftfulla positioner, är Copa Cogecas röst fortsatt viktig i Bryssel. Copa Cogeca har god kunskap om alla EUs processer som berör jordbruk och kan nyttjas mycket mer än vad som görs av LRF idag för att inhämta kunskap och att uppmärksamma frågor som är särskilt viktiga för LRF. Det är svårare att få den stora organisationen att lobba för specifika frågor så länge det inte finns en bred uppslutning. LRF betalar omkring motsvarande 2 Mkr i medlemsavgift till organisationen varje år. Presidierna i Copa och Cogeca består av medlemsorganisationernas ordföranden och träffas fem gånger årligen. LRF representeras för närvarande av Palle Borgström i Copa och Åsa Odell i Cogeca.

För närvarande (2016-2018) innehar LRF ordförandeskapet i Cogeca, som representerar lantbrukskooperationen i EU. Thomas Magnusson, ledamot i Lantmännens koncernstyrelse, är ordförande och som ordförande i Cogeca ansvarar han för att planera och leda presidiets möten samt representera Cogeca i alla EU-sammanhang. I den egenskapen har han skaffat sig ett nätverk på hög nivå i EU, som för LRF kan ge möjligheter att profilera svenska frågor liksom att lättare få tillgång till högre beslutsfattare. Företrädare för LRF (såväl förtroendevalda som experter) kan ytterligare påverka inriktningen på Copa Cogecas arbete genom att vara aktiva i arbetsgrupper och även genom att åta sig roller som ordförande eller vice ordförande i dessa.

CEPF
CEPF är paraplyorganisation för Europas familjeskogsägare och har 19 medlemsorganisationer, varav LRF är en. CEPF har ett sekretariat som leds av en generalsekreterare, i dagsläget svenska Emma Berglund. LRF är en mycket aktiv part i arbetet och Sven-Erik Hammar, LRFs vice ordförande, är styrelseledamot i CEPF.  LRF betalar ungefär 60 000 kronor per år i medlemsavgift. LRFs specifika påverkan i skogsfrågor sker också genom NSF, organisationen för det nordiska familjejordbruket där skogsägarorganisationerna i Sverige, Norge, Finland och Danmark är medlemmar. NSFs heltidstjänst sitter tillsammans med CEPF i European Forestry House och fördelar sin tid mellan CEPF (50 %) och NSF (50 %) vilket ger stora synergieffekter. CEPF arbetar nära Copa Cogeca och inom skogsindustrisfären i EU.

EUs Ekonomiska och Sociala Kommitté, EESK

EESK är den EU-institution som företräder civilsamhället och representerar arbetstagare, arbetsgivare och övriga intressenter (däribland jordbrukare samt miljö- och konsumentorganisationer). EESK har ingen beslutsmakt men är ändå en viktig del i beslutsprocessen och avger betänkanden om de förslag som behandlas och ibland även egna initiativrapporter. LRFs Sofia Björnsson är den enda svenska jordbruksrepresentanten i kommittén och utsedd av den svenska regeringen. Förutom att deltagandet i EESK ger LRF mycket värdefull information om pågående processer, kan LRFs plats där också fungera för att öppna dörrar och bygga nätverk.