Krönika: Sara Staffare Granqvist

Sara Staffare Granqvist, styrelseledamot LRF Örebro. Foto Åke Karlsson/Lantbruksbild.
Sara Staffare Granqvist, styrelseledamot LRF Örebro. Foto: Åke Karlsson/Lantbruksbild.

Sara Staffare Granqvist i regionstyrelsen tar i sin krönika avstamp i Livsmedelsverkets uppdrag att ta fram föreskrifter för redovisning av ursprung på köttråvara till konsument på restaurang och i storhushåll. Hon reflekterar över sin egen och vår allas roll som konsumenter. Hur gör du – orkar du alltid vara ursprungsperfekt?

Våren och försommaren är på ingång och med det vaknar uteserveringarna till liv i samma takt som vårbruket tar fart. Jag tillhör den skara som spenderar så många middagar jag har möjlighet till ute på restaurang och det kan nog räknas som min störta, och dyraste, hobby när jag tänker efter. Många restauranger är goda exempel och värnar om både den svenska livsmedelsproduktionen och bonden på ett helt annat sätt idag än för sådär 10-15 år sedan. Jag själv anser mig vara lika noga och väljer oftast ställen som jag vet står för god kvalitet, men här lägger jag in en betoning på oftast. För tänker jag en extra vända så är jag nog lite slarvig jag med, även om jag är noga just på kvällens middagsbesök.

Jag ifrågasätter i ärlighetens namn oftast inte ursprunget på köttråvaran på pizzerian, på hotellfrukosten, den hastiga lunchen mellan jobb eller när vi i en stund av lathet klickar hem Foodora till kompishänget.

Hur gör ni – orkar ni vara ursprungsperfekta 24/7?

I mitten av april gav regeringen Livsmedelverket i uppdrag att ta fram föreskrifter som är nödvändiga för redovisning av ursprung på köttråvara ut till konsument på restaurang och i storhushåll. Det här har varit på tapeten förr och jag håller även denna gång tummarna för att det skall falla ut i något som gynnar vår inhemska produktion.

Jag är uppväxt på vår gård och från att ha vuxit upp med fåren som barnvakter och ständigt arbetande föräldrar, kom självklart en tonårsrevolt som ett brev på posten när den tiden begav sig. Tacksam är jag för det idag, eftersom den så småningom ledde mig in i restaurangbranschens fantastiska värld.

Det är otroligt lärorikt att arbeta i vad man kan kalla andra änden, eller slutdestinationen, för alla våra råvaror och det är både skrämmande och spännande på samma gång. Att se hur ett hypat restaurangkoncept eller en fin tallrik kan göra skillnad för konsumentens syn på råvaran.

Det är som att något händer med den annars så medvetna konsumenten som vurmar för svenskt, ekologiskt och närproducerat i vanliga fall, men som helt tappar värderingarna när den kliver över tröskeln på restaurangen. Där är det som att den härliga atmosfären och det contentvänliga konceptet tvättar bort allt vad medvetenhet och principer heter och man tillåter sig själv att slappna av från det annars så ursprungskritiska ögat som man vant spanar sig genom livsmedelsbutikerna med. 

Precis lika sällan som jag själv krånglar till det med att ifrågasätta ursprung och härkomst verkar gemene man fungera ungefär likadant och jag kan nog räkna på en handfull över antalet frågor om köttets ursprung under de många år jag arbetat med mat. 

En sak jag däremot är ganska säker på är att om det bakom den fräscha kycklingrätten på lunchen stod ”ursprung Thailand” eller ”från Polen” på hotellfrukostens skinkskivor så hade många tänkt till en extra gång och utan tvekan valt något annat om svenskt ursprung fanns att tillgå.

Med tanke på att besöksnäringen är en ständigt ökande bransch, sett till omsättning, och att fler och fler spenderar mer och mer tid och pengar på restaurangbesök så har dessa aktörer en viktig roll i vår konsumtion och jag välkomnar mer än varmt att man tvingar fram en ökad medvetenhet genom att ursprungsmärka köttråvaror även i storhushåll och restaurang, där det annars är ganska bekvämt att låta någon ”tvätta rent” en råvara man i vanliga fall aldrig skulle kommit i kontakt med genom att tillaga den och piffa lite.

Min stora förhoppning på detta är att det inte stannar vid den föreslagna flexibilitet i informationsförmedlingen som föreslås, att ursprung till exempel kan redovisas muntligt vid förfrågan, för då landar vi egentligen tillbaka på exakt samma läge som vi har idag, när ingen ställer de obekväma frågorna mittemellan fördrink och dessert.

Med det sagt, ha en fin start på våren och tillsammans kanske vi kan försöka att ställa lite fler jobbiga frågor för vår branschs framfart?