Mycket vi inte vet om PFAS

Halmstad kommungrupp har arrangerat en informationskväll om PFAS. Medlemmar, politiker och tjänstemän deltog där vi gemensamt försökte lära oss mer om hur vi ska hantera PFAS föroreningar. LRFs miljöjurist Helena Andreason redogjorde för LRFs arbete i frågan och vilka de juridiska förutsättningar är om man som markägare upptäcker höga halter av PFAS i de produkter man producerar eller i mark och vatten.

Sedan årsskiftet gäller nya gränsvärden för PFAS i livsmedel. I Sverige vet vi ännu inte så mycket om omfattning av PFAS i livsmedel. Det kommer att ske provtagning på att antal gårdar i Sverige i länsveterinärernas regi för att öka kunskapen. 

Halmstad är ett av de områden i Sverige där höga halter har hittats i vattendrag, vilket bland annat har lett till en avrådan att använda detta vatten till bevattning av grödor. Frågan är då vilket ansvarskrävande en markägare kan ställa på den som förorenar. Först måste man hitta vem förorenaren är och det kan vara lättare sagt än gjort då det kan finnas flera förorenare och flera olika källor till utsläppet. Misstänker markägaren en större förorenare kan krav på åtgärder riktas mot denne. Bevisbördan ligger på förorenaren. Misstänks flera förorenare så kan de få dela bördan gemensamt. Svårigheten är om det också finns flera källor vilket kan kräva ett tidsödande utredningsarbete. Den verksamhet som då lider skada av föroreningen kan då drabbas mycket hårt ekonomiskt och i värsta fall gå i konkurs. LRF har föreslagit att staten bör inrätta en fond så att verksamheter som drabbas av en PFAS förorening kan räddas ekonomiskt.

Om det inte går att hitta vem förorenaren är till en PFAS förorening, kan markägare bli ansvarig för sanering.

När det gäller PFAS i slam finns det idag inga gränsvärden. Svenskt Vatten håller på att utarbeta sådana gränsvärden. LRFs rekommendation är att efterfråga testning för PFAS och använda exempelvis de temporära danska riktvärdena för PFAS i slam. (0,01 mg PFAS4/kg TS samt 0,4 mg PFAS22/kg TS)   

Christer Jansson