Om matimporten stoppas – hur länge räcker den svenska maten?
Sverige är beroende av mat från andra länder. Ungefär hälften av maten vi konsumerar är importerad. Men vad händer om importen stoppas under en längre tid? En scenarioberäkning från LRF visar att den svenska produktionen inte räcker för att täcka dagens konsumtion av flera vanliga livsmedel.
Innehåll
Till sidomenynHur länge skulle den svenska maten räcka?
LRF har beräknat hur länge den svenska produktionen teoretiskt skulle kunna motsvara dagens konsumtion om matimporten stoppades i mitten av augusti. Resultatet visar stora skillnader mellan olika livsmedel.
| Livsmedel | Ungefärlig tid efter importstopp |
| Tomater | 2 månader |
| Får- och lammkött | 3 månader |
| Äpplen | 3,5 månader |
| Ost | 5 månader |
| Rapsolja | 5,5 månader |
| Rapsmjöl | 5,5 månader |
| Huvudkål | 6 månader |
| Nötkött | 7 månader |
| Mejeriprodukter | 8,5 månader |
| Griskött | 10 månader |
| Lök | 10 månader |
| Socker | 10,5 månader |
| Matpotatis | 11 månader |
| Morötter | 11,5 månader |
| Spannmål, inklusive foder | 13,5 månader |
Källa: LRF:s scenarioberäkning utifrån Jordbruksverkets rapport Förslag på mål och uppföljningsmetoder för svensk livsmedelsproduktion (2025) och Jordbruksverkets statistikdatabas. Tiderna är avrundade från de ursprungliga datumen.
Hur länge klarar Sverige sig utan matimport?
Sveriges livsmedelsförsörjning bygger på handel med andra länder. Vi importerar både färdiga livsmedel och insatsvaror som behövs för att producera mat i Sverige. Det handlar bland annat om drivmedel, mineralgödsel, foder och växtskyddsmedel.
Om importen skulle upphöra påverkas därför både maten i butikerna och lantbrukarnas möjligheter att fortsätta producera.
LRF har gjort en scenarioberäkning utifrån Jordbruksverkets statistik över svensk produktion och konsumtion. Beräkningen visar hur länge den svenska produktionen teoretiskt skulle kunna motsvara dagens konsumtion om importen stoppades.
Resultatet visar stora skillnader mellan olika livsmedel. För exempelvis tomater, lammkött och äpplen skulle den svenska produktionen inte räcka särskilt länge. För griskött, potatis och spannmål är försörjningsförmågan större.
Beräkningen är inte en prognos över när maten faktiskt skulle ta slut. Den illustrerar hur beroende Sverige är av import och hur förutsättningarna skiljer sig mellan olika livsmedel.
Livsmedelsberedskap handlar om mer än matlager
Att lagra mat är en viktig del av Sveriges beredskap. Men lager kan bara räcka en begränsad tid. Vid en långvarig kris behöver Sverige också kunna fortsätta producera livsmedel.
Det kräver fungerande lantbruksföretag, tillgång till jordbruksmark, energi, drivmedel, gödsel och andra viktiga insatsvaror. Det behövs också fungerande transporter och livsmedelsindustrier som kan förädla råvarorna.
En stark livsmedelsberedskap byggs därför inte först när krisen kommer. Den byggs genom att skapa förutsättningar för en konkurrenskraftig svensk matproduktion i vardagen.
Sverige behöver kunna producera mer mat
Svenska lantbrukare har förutsättningar att bidra till en större inhemsk livsmedelsproduktion. Men för att företagen ska kunna växa och investera krävs långsiktiga och konkurrenskraftiga villkor.
Höga produktionskostnader, omfattande regelkrav och långa tillståndsprocesser kan göra det svårt att utveckla verksamheten. Investeringar i nya stallar, maskiner, bevattning och teknik kräver både kapital och framtidstro.
När företag avstår från att investera påverkas inte bara deras utveckling. Det kan också begränsa Sveriges möjligheter att öka matproduktionen och stärka beredskapen.
Därför behöver livsmedelsförsörjningen vara en viktig utgångspunkt när beslut fattas om lantbrukets framtida villkor.
Tre förändringar för att stärka livsmedelsförsörjningen
Politiska beslut inom olika områden påverkar möjligheterna att producera mat. Det gäller exempelvis energi, transporter, markanvändning, miljöregler, skatter och offentlig upphandling.
LRF vill att regering, riksdag, regioner och kommuner systematiskt analyserar hur beslut påverkar den svenska livsmedelsproduktionen.
En central fråga bör vara om beslutet stärker eller försvagar förutsättningarna att producera mat i Sverige.
Det räcker inte att bedöma varje beslut för sig. Den samlade effekten på lantbruksföretagens ekonomi och investeringsförmåga behöver också vägas in.
Sverige behöver tydliga och uppföljningsbara mål för ökad livsmedelsproduktion och stärkt självförsörjningsförmåga.
Målen behöver också få genomslag regionalt och lokalt. Kommuner och regioner har viktiga roller genom fysisk planering, beredskapsarbete, näringslivsutveckling och offentlig upphandling.
Med en gemensam riktning blir det lättare att planera långsiktigt och skapa förutsättningar för investeringar i svensk matproduktion.
För att producera mer mat behöver lantbruksföretagen kunna utvecklas och vara lönsamma över tid.
Det kräver enklare regler, effektivare tillståndsprocesser och bättre förutsättningar att investera i produktion, energi och ny teknik. Tillgången till viktiga insatsvaror behöver också tryggas.
En konkurrenskraftig livsmedelsproduktion stärker både företagen och Sveriges förmåga att hantera framtida kriser.