Restaurering

NRL, EU:s naturrestaureringslag, kan få stora konsekvenser för svenskt lantbruk. Sveriges jord och skog är en bärande del av samhällsekonomin, beredskapen och industrins råvarubas, och därför riskerar effekterna av EU:s naturrestaureringslag gå långt utanför miljöpolitiken. När produktiv åkermark riskerar att tas ur bruk och skogsmark begränsas i användning påverkas livsmedelsproduktion, exportintäkter, energisystem och möjligheten att ersätta fossila material.

I praktiken handlar frågan om hur mycket av den svenska produktionsförmågan staten är beredd att avstå. Minskad inhemsk produktion innebär ökat importberoende, större sårbarhet i kris och svagare regional ekonomi, särskilt i områden där jord och skogsbruk utgör basen för sysselsättning och företagande. Därför blir genomförandet av lagen ett strategiskt vägval för nationell resiliens.

Stärkt naturvård och mindre rättsosäkerhet i Sveriges restaureringsplan

Sverige har lämnat ett utkast till nationell restaureringsplan till EU-kommissionen. Planen beskriver hur Sverige avser att genomföra EU:s restaureringsförordning.

EU-kommissionen ska nu granska utkastet och kan lämna synpunkter inom sex månader. Därefter fortsätter det svenska arbetet med planen. Den slutliga restaureringsplanen ska lämnas till EU-kommissionen senast den 1 september 2027.

Planen är alltså ännu inte slutligt fastställd. Flera delar av genomförandet återstår att konkretisera, vilket innebär att konsekvenserna för bland annat jord- och skogsbruket ännu inte går att bedöma fullt ut.

Regeringen har minskat antalet föreslagna åtgärder

En tydlig skillnad jämfört med Naturvårdsverkets tidigare förslag är att regeringen har minskat antalet åtgärdsförslag från 211 till 39.

Regeringen föreslår inte heller några nya åtgärder utöver befintliga budgetar. Flera av de förslag som LRF har kritiserat har tagits bort.

Konsekvenserna för jord- och skogsbruket är inte fullt klarlagda

Det går ännu inte att fullt ut bedöma vilka konsekvenser restaureringsplanen får för jord- och skogsbruket. Många viktiga frågor är fortfarande oklara. Det gäller bland annat hur restaureringsförordningen ska tolkas och tillämpas i praktiken.

Däremot bedöms risken ha minskat för att stora skogsarealer tas ur produktion.

Vad innebär kravet på att naturen inte får försämras?

En viktig fråga är hur förordningens krav på att undvika försämringar ska tillämpas.

Regeringen vill att förändringar ska bedömas på en större geografisk nivå. Det innebär att lokala förändringar kan vara möjliga om naturvärden återskapas någon annanstans. Hur detta ska fungera i praktiken är ännu inte klart.

Hur mycket natur behöver återskapas?

För skogen föreslås inga nya krav på att öka arealen naturtyper. 

För betesmarker är omfattningen fortfarande oklar. Regeringen har inte angett något referensvärde, vilket gör att det ännu inte går att avgöra hur stora arealer som kan beröras.

Kan restaureringsplanen påverka rätten att bruka mark?

De flesta åtgärder i planen bygger på frivillighet.

Osäkerheten handlar främst om hur kravet på att undvika försämringar kommer att tolkas och tillämpas i framtiden. Det är därför ännu inte möjligt att fullt ut bedöma hur genomförandet kan påverka möjligheten att bruka mark.

Vad gäller för rensning och underhåll av diken?

Det är fortfarande oklart hur restaureringsförordningen påverkar möjligheten att rensa och underhålla diken. Detta är därför en fråga där det behövs ytterligare klarhet kring hur reglerna ska tolkas och tillämpas.

Hur ska åtgärderna finansieras?

För jordbruket saknas fortfarande besked om finansieringen. Det står samtidigt klart att den kommande CAP-perioden får betydelse för finansieringen. Regeringen anger att ytterligare åtgärder kräver ytterligare finansiering.

Flera viktiga frågor återstår

Restaureringsplanen ger en tydligare bild av regeringens inriktning, men den är ännu inte slutlig. Flera frågor som är viktiga för jord- och skogsbruket återstår att lösa, inte minst hur reglerna ska tillämpas, hur betesmarker kommer att omfattas, vad som gäller för diken och hur åtgärder ska finansieras.

EU-kommissionens granskning och det fortsatta arbetet fram till den slutliga planen hösten 2027 blir därför viktiga för att klargöra vad restaureringsförordningen kommer att innebära i praktiken.

Besluten är ännu inte fattade och det ger politiken ett faktiskt handlingsutrymme. Ett genomförande som prioriterar produktion, beredskap och konkurrenskraft kan kombineras med riktade åtgärder där de gör mest nytta och där markägare medverkar aktivt. Ett överimplementerat regelverk riskerar däremot att permanent minska kapaciteten i ett läge där Europa snarare behöver mer egen produktion.

Sverige har möjlighet att både stärka naturvärden och samtidigt öka livsmedels och råvaruproduktion. Sverige behöver inte ta ett steg mot ökat importberoende.