Villkorad läkemedelsanvändning (ViLA)

Villkorad läkemedelsanvändning (ViLA) är ett system där djurhållare, efter utbildning och instruktion från veterinär, får behandla sina djur vid vissa symtom utan att veterinären först behöver göra ett fysiskt besök. Systemet bygger på ett förebyggande djurhälsoarbete och en nära samverkan mellan djurhållare och veterinär.

Genom att behandling kan sättas in snabbare kan djurlidandet minska och djurhälsan förbättras. ViLA kan samtidigt bidra till en mer effektiv användning av tillgängliga veterinärresurser. Systemet finns i dag för flera lantbruksdjur, men inte för häst.

Samtidigt begränsas nyttan av ViLA av omfattande administration och ett regelverk som behöver utvecklas. LRF arbetar för att förenkla och förbättra systemet så att ViLA kan fungera som ett effektivt och praktiskt verktyg för god djurhälsa, minskat djurlidande och ett konkurrenskraftigt lantbruk.

Nya regler för ViLA började gälla 2023. De nya reglerna innebär en rad förbättringar men också ökad regelbörda vilket har ökat administrationen och kostnaderna för både företagare och veterinärer. Samtidigt finns det begränsningar som gör att inte alla djurhållare kan använda ViLA fullt ut. Det gör att färre ansluter sig, trots att behovet av förebyggande djurhälsovård och snabba insatser är stort. I vissa fall leder det också till längre väntetider för behandling och större belastning på veterinärer.

Jordbruksverket fick 2026 ett uppdrag att se över möjligheterna att förenkla regelverket för ViLA, något som LRF välkomnar. LRF anser att vissa regeländringar är nödvändiga för att ViLA ska fungera effektivt och bidra till konkurrenskraftig och hållbar animalieproduktion. Jordbruksverkets uppdrag ska redovisas 1 oktober 2026.

LRF ser tyvärr flera risker med nuvarande regelverk:

• Anslutningskraven för mjölkföretag hindrar vissa besättningar från att delta i ViLA.
• Låg anslutningsgrad begränsar nyttan av det förebyggande djurhälsoarbete som ViLA bygger på.
• Täta veterinärbesök driver kostnader utan att alltid skapa motsvarande nytta.
• Höga administrativa krav ökar tidsåtgången för både företagare och veterinärer.
• Bristande digital samverkan mellan system leder till dubbelarbete och ineffektiv administration.
• Krav på djurslagsspecifik utbildning riskerar att minska tillgången på ViLA-veterinärer.
• Olika bedömningar mellan veterinärer leder till en ojämlik tillämpning av regelverket.
• Hästnäringen saknar möjlighet till ViLA, trots behov av snabb behandling och förbättrade förutsättningar för företagen.