Många skogsägare känner förtvivlan och maktlöshet. Så här beskriver Mathilda Clausén Wingårdh, regionstyrelseledamot i Halland, om hur hon upplever situationen.

Det känns som att få klubbslag på klubbslag. När jag försöker resa mig och hitta motivationen igen så kommer nästa smäll. Sista smällen kom 10 februari när Skogsstyrelsen kom med sin nya tolkning av artskyddsförordningen som innebär att hänsyn till alla fåglar ända ner på individnivå oavsett om de är hotade, måste tas vid alla skogsbruksåtgärder. Till saken hör att jag i snart 25 års tid har haft som eget beting att tillverka och sätta upp 10 fågelholkar i olika storlekar varje år. Detta har medfört att min skog kryllar av boplatser. Till råga på allt har min familj kontinuerligt matat fåglar med olika sorters frön för att tillgodose så många arter som möjligt. När jag röjer så lämnas alltid udda träd som gynnar fågellivet, när jag gallrar och föryngrings avverkar lämnas högstubbar som bland andra hackspetten och ugglorna uppskattar. Allt detta har gjort att där finns fåglar precis överallt. Mitt skogsbruk sköter jag på halvtid när mina andra uppdrag ger mig möjlighet. Det är viktigt för mig att fånga tillfället så att det blir röjt, gallrat, vindfällen blir upparbetade, det blir dikesrensat med mera. Året runt finns saker att göra. Hur ska jag kunna fortsätta att sköta min skog så att den fortsätter att leverera virke, biologisk mångfald, trevliga naturupplevelser, bidrar till kolinlagring samtidigt som varje fågel ska visas hänsyn? Låt mig få göra det bästa möjliga av de resurser jag har och ta vara på mitt engagemang så att jag kan skapa alla dessa mervärden i min skog. Jag växer inte i min roll som skogsägare om jag får smäll på smäll med omöjliga krav!

Var finns förnuftet när det gäller artskyddet?https://www.lrf.se/mitt-lrf/nyheter/riks/2022/02/var-finns-fornuftet-nar-det-galler-artskyddet/

Mathilda Clausén Wingårdh
Styrelseledamot LRF Halland