Så snabbt märks ett importstopp på svenska matbord

Sveriges livsmedelsförsörjning är beroende av handel med omvärlden. Det gäller både maten vi äter och viktiga insatsvaror till jordbruket, som drivmedel, mineralgödsel, foder och växtskyddsmedel.

För att synliggöra sårbarheten har LRF gjort en scenarioberäkning, baserat på rapporter och statistik från Jordbruksverket, där importen till Sverige upphör i mitten av augusti. Beräkningarna visar ungefär när den svenska produktionen inte längre skulle motsvara dagens konsumtion av olika livsmedel.

Redan i oktober skulle tomaterna ta slut. I november skulle får- och lammköttet ta slut och i december äpplena. Osten skulle räcka till januari, nötkött till mars och griskött till juni. Spannmål, inklusive foder, skulle enligt beräkningen räcka till ungefär till slutet av september 2027.

Scenarioberäkning visar varför livsmedelsberedskap inte bara handlar om lager. Sveriges förmåga att klara en kris avgörs också av hur mycket mat som faktiskt produceras i landet och om lantbruket har tillgång till de insatsvaror som behövs för att hålla produktionen igång.

Trippelsmocka för svensk matproduktion

Samtidigt som Sverige behöver stärka livsmedelsproduktionen möter många lantbruksföretag det LRF kallar en trippelsmocka: höga kostnader, omfattande regelkrångel och osäkerhet kring framtida investeringar i svensk livsmedelsproduktion i samband med förhandlingar om EU:s kommande långtidsbudget.

När lönsamheten pressas minskar möjligheterna att investera i mer produktion, ny teknik och stärkt beredskap. Det påverkar också Sveriges förmåga att öka produktionen i ett krisläge.

Utgångspunkten är enkel: det som produceras i fred är också grunden för det Sverige kan producera i kris.

LRF vill se tre politiska förändringar

För att öka svensk matproduktion och minska Sveriges sårbarhet vill LRF se åtgärder på tre områden:

1. Livsmedelssäkra alla politiska beslut
   Regering, riksdag, regioner och kommuner behöver systematiskt bedöma hur politiska beslut påverkar Sveriges förmåga att producera mat. Beslut om exempelvis markanvändning, energi, transporter, miljökrav, offentlig upphandling och tillstånd behöver prövas utifrån en enkel fråga: stärker eller försvagar beslutet svensk livsmedelsproduktion?
   Nya regler och beslut ska inte oväntat öka kostnaderna, skapa mer administration eller öka osäkerheten för företag som vill investera i svensk matproduktion.
2. Sätt mål för ökad svensk matproduktion
   Sverige behöver ett nationellt mål för ökad livsmedelsproduktion och stärkt självförsörjningsförmåga. Regioner och kommuner behöver samtidigt integrera livsmedelsförsörjning i sitt beredskaps- och utvecklingsarbete.
   Tydliga mål ger en gemensam riktning och bättre förutsättningar för företag att fatta långsiktiga investeringsbeslut.
3. Gör det lönsamt att investera i svensk matproduktion
   Regelbördan behöver minska, tillståndsprocesserna bli snabbare och förutsättningarna för investeringar i livsmedelsproduktion, energi och kritiska insatsvaror förbättras.
   Kommuner och regioner kan också bidra genom offentlig upphandling, fysisk planering och regional utvecklingspolitik som stärker svenska livsmedelsföretags konkurrenskraft och investeringsvilja.