Mat är fortfarande ett val – är du beredd att välja rätt?

Varje dag fylls butikshyllor, skolmatsalar och köksbord med mat som produceras av människor som valt att bli lantbrukare. Bakom varje måltid finns människor som varje dag fattar beslut om att investera, utveckla och fortsätta producera mat. Om vi vill ha svensk mat på tallriken även i framtiden måste fler kunna ta över, starta och utveckla lantbruksföretag. För maten produceras inte av sig själv.

Svenska lantbrukare vill producera mer mat, stärka beredskapen, minska klimatpåverkan och skapa tillväxt i hela landet. Samtidigt närmar sig många lantbrukare pension och allt färre har möjlighet att ta över gårdar och bygga framtidens företag.

Därför handlar en av Sveriges viktigaste framtidsfrågor inte bara om hur maten ska produceras. Den handlar om vem som ska producera den, och vilka förutsättningar vi får.

Historien visar att livsmedelsförsörjning aldrig kan tas för given. Efter andra världskriget blev detta smärtsamt tydligt i Europa. Därför byggdes den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, upp som en del av Europas freds- och framtidsprojekt – för att minska sårbarheten, hålla jordbruksmark i bruk och säkra att livsmedel kan produceras också när omvärlden skakar.

När CAP infördes 1962 var syftet inte att lösa ett jordbruksproblem, utan ett samhällsproblem. Europa behövde säkerställa att det fanns mat på borden, att jordbruket hade kraft att producera och investera samt att konsumenterna hade tillgång till livsmedel till rimliga priser. I dag behöver CAP också göra det möjligt för nästa generation att ta över, investera och utveckla de företag som ska producera framtidens mat.

I dag är utmaningarna delvis nya, men den grundläggande frågan är densamma. Krig i Europa, geopolitisk oro, klimatförändringar och störda handelsflöden påminner oss om att ett samhälle aldrig är starkare än sin förmåga att producera mat. Men matproduktion och beredskap handlar inte bara om mark, teknik och investeringar. Den handlar om människor. 

Om Sverige och Europa vill ha starkare beredskap, ökad livsmedelsproduktion och ett konkurrenskraftigt lantbruk måste nästa generation matproducenter få villkor som gör det möjligt att ta över, investera och utveckla livskraftiga företag.