Besked om lantbruket måste komma snabbt
- Startsida
- Aktuella frågor
- Besked om lantbruket måste komma snabbt
På kort tid har kostnaderna för diesel och gödsel skjutit i höjden, samtidigt som grundvattennivåerna är rekordlåga i delar av landet. Tillsammans skapar det en akut situation för matproduktionen. LRF vill ha ett tillfälligt nationellt krisstöd på minst 2 miljarder kronor till lantbruket, särskilt för växtodling och trädgårdsodling.
Innehåll
Till sidomenynLRF har lämnat hemställan om krisstöd
LRF begär ett nationellt tidsbegränsat krisstöd på minst 2 miljarder kronor till lantbrukssektorn, riktat mot växtodling och trädgårdsnäring. Behovet kan komma att förändras beroende på hur kostnadsutvecklingen fortsätter framöver. Stödet ska möta de kraftigt ökade kostnaderna för energi och gödsel och snabbt nå de företag där insatskostnaderna har direkt betydelse för den fortsatta produktionen.
LRF hemställer också att regeringen förlänger återbetalningen av dieselskatten efter årsskiftet och inför en biopremie som påskyndar övergången till fossilfria flytande drivmedel.
– Vi har haft en konstruktiv dialog med regeringen och uppfattar att man ser allvaret i lantbrukets situation. Men för Sveriges bönder behövs besked snabbt. Kostnaderna för diesel, energi och gödsel har ökat kraftigt och många lantbrukare fattar beslut här och nu om odling, investeringar och produktion, säger Palle Borgström, förbundsordförande i LRF.
LRF kräver:
- Ett akut kompensationspaket till lantbruket för de kraftigt ökade kostnaderna som följd av konflikten i Mellanöstern.
- Förlängd återbetalning av dieselskatten även efter årets slut. Elektrifiering är målet men i dag saknas fungerande alternativ för stora delar av lantbruket, vilket gör att kostnaden för diesel är avgörande.
- En biopremie som påskyndar övergången till fossilfria flytande drivmedel (HVO/RME) för befintliga maskiner och stärker drivmedelsförsörjningen.
Bönder producerar mat med minusresultat
Flera år av svag lönsamhet gör läget ännu tuffare. Nya siffror visar att kostnaderna har ökat med omkring 1,8 miljarder kronor sedan slutet av februari. För många bönder innebär det att de går back på sin produktion. Ett tydligt exempel är brödvete, där förlusten ligger runt 2000 kronor per hektar.
Lantbruket är beroende av insatsvaror som drivmedel och gödsel – och här finns få alternativ. Sverige saknar i dag egen produktion av mineralgödsel, och elektrifierade lösningar för tunga lantbruksmaskiner räcker inte till.
Samtidigt har priserna på spannmål och trädgårdsprodukter inte ökat i samma takt som kostnaderna. Det slår särskilt hårt mot växt- och vallodling och trädgårdsnäring, där marginalerna redan är små. I praktiken betyder det att många bönder betalar för att producera maten.
Politiken avgör hur djup krisen blir
Utvecklingen i Sverige speglar en större trend i Europa. Låg lönsamhet och stigande kostnader pressar livsmedelsproduktionen i flera länder. Inom EU diskuteras olika stöd för att säkra tillgången på mat.
Frågan är nu hur Sverige agerar. Beslut som tas i närtid kan få stor betydelse för både bönder och konsumenter. Det handlar inte bara om ekonomi, utan också om tillgången på svensk mat, beredskap i kris och möjligheten att hålla rimliga priser i butik.
Frågor och svar
Kriget påverkar främst genom globala marknader. Sverige är beroende av importerade insatsvaror som gödsel, drivmedel och vissa foderråvaror. När handeln störs eller blir osäker stiger priserna, vilket direkt påverkar lantbrukarnas kostnader.
Tillverkning och transport av mineralgödsel är starkt kopplade till naturgas och internationella handelsvägar. Om konflikter i regionen begränsar tillgången på energi eller stör logistiken, ökar produktionskostnaderna. Det slår snabbt igenom i högre priser för lantbruket.
Högre kostnader gör att vissa lantbrukare minskar användningen av gödsel eller skjuter upp investeringar. Det kan leda till lägre skördar eller sämre kvalitet. På sikt riskerar det att påverka både lönsamheten och den totala livsmedelsproduktionen.
Lantbruket är energikrävande. Diesel används i maskiner, transporter och torkning av spannmål. När olje- och gaspriser stiger ökar produktionskostnaderna i flera led. Även indirekta kostnader, som för transporter och insatsvaror, påverkas.
När kostnaderna ökar i primärproduktionen tenderar det att slå igenom i senare led. Det kan innebära högre livsmedelspriser. Effekten märks ofta med viss fördröjning, men kan bli tydlig om kostnadsökningarna består över tid.