LRF medlem Marit Bohlin, skogsägare
Hon är född och uppvuxen i skogen. När andra barn gick i förskola följde hon med pappa i skogstraktorn. Att Marit Bohlin, 40, kom att utbilda sig till jägmästare var ganska naturligt.
– När mamma sa att jag borde skaffa mig en utbildning snubblade jag över information om jägmästare och sökte till programmet. Inte för att jag riktigt visste vad en jägmästare gör men jag visste att jag ville jobba med skog.
I dag jobbar Marit som hållbarhetschef på Holmen trävaror. Hon bor utanför Norrköping men så ofta hon kan åker hon hem till Älvdalen där familjens gård och skogsbruk finns. Hon sitter också i LRF:s styrelse, i branschdelen Lokal mat och dryck och är styrelseledamot i Säker skog samt sitter med i arbetsgruppen för klimat.
– Hur jag hinner med allt? Jag har nog det i generna, skrattar Marit och berättar att hon har hittat tidningsklipp om hennes mormorsfar som var väldigt engagerad i LRF. Jag vill kunna påverka min tillvaro som skogsägare och det finns ingen annan som företräder skogsägare som LRF gör.
För Marit är skogsfrågorna viktigast, liksom de breda landsbygdsfrågorna.
– Vi ska kunna bo och verka och driva företag på landsbygden, med utgångspunkt från skogsbruk och jordbruk.
Något annat som Marit uppskattar är alla medlemsförmåner.
– Vi nyttjar rabatterna hos Granngården. Mamma har höns så det går åt en hel del foder och priserna blir extra bra under dagarna med LRF samköp.
Hon tycker att alla som vill värna de gröna näringarna borde bli medlemmar i LRF.
– Det är viktigt med en samlad röst för jorden och skogen. I slutändan handlar det om att vi alla ska kunna få mat på bordet.
Marit berättar att det inte bara är engagemanget för de gröna näringarna har gått i arv, släktens gård har också funnits i familjens ägo i generationer.
– Gården är gammal och har ärvts på kvinnosidan under åtminstone de tre senaste generationerna. Nästa gång är det jag eller min syster som står på tur. Jag tillbringar redan all ledig tid i Älvdalen och mina barn, Oscar, 5, och Malte, 8 månader, får leka i skogen, precis som jag gjorde.
Text: Birgitta Lindvall Wiik Foto: Christine Engström