Nyligen presenterade Post- och telestyrelsen sitt förslag till kommande bredbandsstöd vid en hearing i Stockholm. Byanäten står för 30 procent av uppkopplingarna utanför tätort. Men i det nya systemet ser byanäten ut att få svårt att söka stöd.

Innevarande bredbandsstöd som hanteras av Jordbruksverket och länsstyrelserna har kantats av krånglig administration, långa handläggningstider och vita fläckar lite här och var där bredbandsuppkopplingar saknas helt. Totalt finns det 4,4 miljarder kronor i det stödet och trots allt har det hittills resulterat i att närmare 600 bredbandsprojekt blivit godkända varav fler än 200 är byar som gått samman, bildat en förening och själva byggt sitt nät. I de fallen äger nu byborna själva sitt bredbandsnät och med det makten över hur det ska hanteras, vilka tjänster som ska erbjudas och vilka avgifter man ska ta ut.

Pengar föreningen får in stannar i bygden och återinvesteras i det egna nätet.

Regeringen har anslagit 650 miljoner kronor till bredbandsstöd för de kommande tre åren medan Post- och telestyrelsen i en egen rapport förklarat att det behöver skjutas till 22 miljarder fram till år 2025 för att vi ska nå bredbandsmålen. Vid en hearing som PTS anordnade den 26 november i Stockholm presenterade de hur de tänker att det nya systemet ska fungera. Där var hela branschen samlad med representanter från de stora bolagen, kommunernas stadsnät och vi från Byanätsforum som stöttar byarnas egna organisering för att bygga så kallade byanät.

Ganska tidigt fick vi klart för oss att det nya bredbandsstödet riskerar att bli svårt för bredbandsföreningar att söka då kraven på tidigare erfarenhet av att bygga bredbandsnät skrivs in samt ökade krav på att följa standarden Robust fiber samt alla övriga krav som PTS har på bredbandsnät. Allt detta är givetvis lovvärt och vi vill absolut inte att landsbygderna ska få sämre kvalitet på sina nät än de som bor i städer. Men vi hoppas att PTS ska titta lite i backspegeln innan de lämnar över sitt förslag på nytt stödsystem till regeringen.

Inga bredbandsnät byggs nämligen lika kostnadseffektivt som byanäten där byborna gör mycket av jobbet, man använder lokala företag och man får oftast högre anslutningsgrad än kommersiella nät.

Det här är en metod som funkat mycket väl och de få studier som gjorts av bredbandsnätens kvalitet har inget som visar att byanäten skulle ha större problem än andra nät. Brister finns i alla sorters nät och de beror till stor del på undermåliga underleverantörer. Ofta samma underleverantörer som bygger åt de stora bolagen eller stadsnäten.

Det är bara 41 procent av hushållen utanför tätort som har tillgång till snabbt bredband medan 87 procent av de som bor i städer och tätorter har tillgång till snabbt bredband enligt PTS egen statistik.

Byanäten är viktiga för att koppla upp landsbygdens invånare och företag och med ett nytt stödsystem som helt verkar ha missat detta tar man inte vara på den kraft som finns runt omkring i Sveriges landsbygder.

När PTS nu får en så här i sammanhanget liten mängd pengar att jobba med förvånar det oss att man inte tar vara på möjligheten att bygga bredbandsnät med hjälp av byanätsmodellen. Låt inte er strävan efter att bygga bredband i världsklass bli som när det bästa blir det godas fiende.

Palle Borgström, förbundsordförande, LRF
Anna Johansson och
Tommy Nilsson, 
projektledare, Byanätsforum
Terese Bengard, verksamhetschef, Hela Sverige ska leva
Gordon Hahn, ordförande, Coompanion Sverige

FÖLJ DEBATTEN på SvD här