Ansvar för maten eller industrin

Det blev en stundtals het debatt när Östsvenska handelskammaren och tidningen Östgöta Correspondenten bjöd in till en debatt om jordbruksmarkens betydelse och användning – för livsmedelsproduktion eller för industrietableringar och Linköpings expansion.

Bakgrunden är det uppmärksammade beslutet som kommunledningen nyligen drev igenom, med Socialdemokraterna och Moderaterna, där detaljplanen öppnar för en exploatering av 245 hektar högklassig jordbruksmark, strax norr om Linköping och E4.

– Det är en av Sveriges bästa marker för livsmedelsproduktion. Vi har bara några stråk här i landet med den kvalitén, vi tycker kommunen ska backa ur detta beslut och hitta andra marker som är bättre lämnade för industrietableringar, sa Sofia Frithioff (V).

Linköpings kommun köpte in marken av markägarna redan 2007 och har sedan dess planerat för utveckling av staden.

– Man måste möta denna fråga seriöst. Vi socialdemokrater, och kommunledningen, har under 20 år förberett oss för att klara de behov invånarna, företagarna och staden kräver för framtiden. Linköping är regionens motor. Då krävs mark, bra mark. I bra lägen, betonade Kristina Edlund (S).

– Man kan också ompröva sina beslut. Vi ångrar oss djupt. Det var fel att ta denna mark och planera in annan verksamhet än jordbruk på den. Distorp är bäst lämpad för livsmedelsproduktion. Det finns alternativ, så gör om och gör rätt, sa Lars Vikinge (C).

Han kritiserade framförallt Socialdemokraterna och Moderaterna för ett enormt slöseri av mark i Linköping. Den som skickar upp en drönare kan se ”schweizerosten”, en stad full med hål och lediga ytor, öppna för etablering av industrier och bostäder, menade Vikinge. Sofia Frithioff (V) krävde att få se listan på andra markområden än Distorp, som majoriteten ratat sedan 2007.

– Jag kan tycka att jordbruksmark har ett allt för lågt lagligt skydd. Men. I det läge vi befinner oss och måste ta sikte på framtiden är detta det bästa alternativ vi har för en växande stad som Linköping, framhöll Stefan Erikson (M).

Kristdemokraternas talesperson under debatten såg möjligheten att samla ett riktigt hantverks- och småföretagarekluster på jordbruksmarken. Här skulle nya idéer och tankar kunna födas, som kan utveckla denna del av näringen. Modellen är Tech-centret på Mjärdevi, Flygklustret runt Saab och den gröna sektorn på Vreta kluster.

– Jag blir uppriktigt sagt besviken. Vi har en landsbygdsminsister i Kullgren (KD) som verkligen arbetar för den gröna näringen och lantbruket. Talar ni inte med varandra, har det inte sipprat ner något, frågade sig Magnus Svensson, Arlas representant i regionen, som också lyfte de stora satsningar som nu görs från näringen.

– I detta läge blir jordbruksmarken än mer värdefull. Ska vi klara att leva upp till livsmedelsstrategin med ökad produktion och klara att leverera till livsmedelsföretagen kan vi inte slarva bort den bästa jordbruksmarken, betonade Svensson.

Gabriella Cahlin från LRF var inne på samma spår, men gav en internationell utblick där klimatförändringar försämrar möjligheten att producera mat i allt fler regioner och länder. Då blir det viktigare att vi som ändå har förutsättningarna tar ansvar för våra marker och kan inrikta oss på att ”föda fler”, bland annat genom svensk export av livsmedel. 

– Allt behöver inte ligga i Linköping, expansion kan ske på fler platser, påpekade Gunnar Gustafsson. Vi är en stark och sammanhållen arbetskraftsregion där många enkelt kan pendla till sina arbetsplatser och ha ett bra boende på en annan ort. Det gör också att företag och industrier kan etablera sig där det finns lämplig mark i våra grannkommuner, som i Norrköping.

Inställningen provocerade Kristina Edlund (S) som kallade MP för oseriösa, svikare som inte sätter Linköping och stadens utveckling främst. Cecilia Helber från Linköpingslistan å sin sida hade ingen direkt åsikt om marken utan tyckte att man nog kunde kompromissa fram något som kunde vara bra för staden och för jordbruket.

Jörgen Ring från SD presenterade ett nytt perspektiv och förslag. När Saab expanderar så kraftigt att de behöver mer mark runt flygplatsen, och att riksväg 35 behöver byggas om, för att bland annat ta bort trafikflödet genom Linköping, då kan detta området ersätta tänkta etableringar på Distorp.

Det ska även tilläggas att beslutet om detaljplanen för Distorp är överklagad till Mark- och miljödomstolen. Deras beslut blir naturligtvis avgörande i denna fråga, och är omöjligt att föregripa.