Fokus på naturrestaureringsförordningen när moderata politiker besökte Vara

Under fredagen den 12 juni besökte moderata politikerna Simon Wallin, Gabriela Bosnjakovic och Sten Bergheden Södra Lundby. Där träffade de LRF Västra Götalands vice ordförande Adam Gruvaeus för att diskutera aktuella frågor inom jord- och skogsbruket.

Under dagen avhandlades flera viktiga frågor, däribland PFAS, beteslagstiftning, vildsvinsförvaltning, småskalig vattenkraft och förändringar i plan- och bygglagstiftningen. Det sistnämnda är ett ämne som på senare tid väckt frågor, där de nya bygglovsreglerna i vissa fall upplevs få motsatt effekt mot den avsedda.

Under besöket stod dock en annan fråga tydligt i centrum – naturrestaureringsförordningen (NRF) och dess konsekvenser för svenskt jord- och skogsbruk.

Oro kring tillämpningen

En stor del av diskussionen kretsade kring hur naturrestaureringsförordningen kommer att implementeras i Sverige och vilka effekter den kan få för markägare och lantbrukare. Framför allt diskuterades diken, skogsmark och olika marktyper, samt hur förordningens krav kan påverka brukandet av mark och i förlängningen äganderätten.

Särskilt fokus lades på det så kallade icke-försämringskravet och hur detta kan komma att tolkas av myndigheter. En återkommande synpunkt var att regelverket lämnar ett stort tolkningsutrymme till enskilda tjänstemän, vilket riskerar att skapa osäkerhet för markägare och lantbrukare.

Därtill lyftes risken för fler prövningar och ökade administrativa krav, något som kan försvåra ett aktivt brukande av marken. Politikerna framhöll också behovet av bättre samordning mellan departement och myndigheter vid införandet av nya regelverk.

Vad innebär naturrestaureringsförordningen?

Naturrestaureringsförordningen innebär att EU:s medlemsländer ska ta fram nationella planer för att återställa olika livsmiljötyper till ett gott tillstånd. Det handlar om naturtyper som finns i såväl jordbrukslandskapet som i skogen och kring våtmarker. Naturvårdsverket har nu presenterat ett förslag till svensk restaureringsplan som regeringen ska ta ställning till under hösten.

Eftersom dessa livsmiljötyper återfinns över stora delar av landet kan förordningen få konsekvenser för många markägare och företagare. Frågor om rådighet över den egna marken, rättssäkerhet och tydliga spelregler har därför kommit att stå i centrum för diskussionen.

En särskilt omdebatterad del är det så kallade icke-försämringskravet. Kravet innebär att åtgärder som bedöms försämra en livsmiljötyp kan komma att begränsas. Hur reglerna ska tillämpas i praktiken är dock fortfarande oklart, vilket har väckt frågor kring bland annat markavvattning, underhåll av diken, byggnationer och skogsbruksåtgärder.

Det finns också en oro för att ett stort tolkningsutrymme för myndigheter ska leda till fler prövningar, ökade administrativa krav och större osäkerhet kring vilka åtgärder som är tillåtna. Hur den svenska restaureringsplanen utformas blir därför avgörande för att säkerställa tydliga, rättssäkra och förutsägbara villkor för dem som brukar marken.

En fråga för fler kommunavdelningar

Utformningen av den svenska restaureringsplanen kommer att få stor betydelse för många av landets kommuner. Därför finns det skäl för fler kommunavdelningar att sätta sig in i frågan och föra en dialog med lokala lantbrukare, skogsägare och företrädare för LRF.

Studiebesök och rundabordssamtal är ett bra sätt att fånga upp lokala perspektiv och skapa förståelse för hur förordningen kan påverka företagande, livsmedelsproduktion och äganderätt. Genom att lyfta frågan lokalt kan kommunavdelningarna bidra med viktiga erfarenheter och säkerställa att de gröna näringarnas villkor finns med i den fortsatta diskussionen om hur naturrestaureringsförordningen ska genomföras i Sverige.

Vill du veta mer om hur förordningen kan påverka dig eller hur du kan vara med och påverka utformningen av restaureringsplanen? Kontakta regionalt sakkunnig Christer Jansson på 070-240 47 89.