Förvalta din rätt att påverka - krönika av Anette Giselsson

Min farmor hette Sofia och min far var hennes åttonde barn. Dessutom hade hon i hushållet, förutom sin make, en bonusson och sin mor samt stundtals andra släktingar som kom och gick.

De kommande åren skulle hon få ytterligare tillökning i barnaskaran. Under 18 år födde Sofia 12 barn, varav 10 blev vuxna. Den yngsta dottern blev till och med döpt till Dussina i andranamn.

Sofia var den som såg till att det dagliga arbetet flöt på. Hon hade inget tjänstefolk utan fick själv ordna med mat och kläder och allteftersom lära upp de äldre syskonen att hjälpa till. Hon var förmodligen den som hade koll på att kossor och grisar, hönor, får och getter blev skötta, att näten i sjön vittjades och att fångsten togs om hand. Och köksträdgården, inte att förglömma.

Man kan nog säga att hon, liksom så många andra kvinnor som nu fick rösta, visste oerhört mycket om livet och om vad som var viktigt för den vanliga människan. De bar ett stort ansvar för familjens vardag, ekonomi och försörjning. Men först nu fick deras erfarenheter också en röst i valet.

Beslutet om allmän rösträtt för både män och kvinnor, 23 år eller äldre, hade tagits några år tidigare. Nu blev mer än 54 procent av Sveriges befolkning anförtrodd att rösta, vilket kan jämföras med drygt 20 procent vid tidigare val. Varje röst var dessutom lika mycket värd, jämfört med tidigare då inkomst och egendom kunde påverka hur stort röstetal man hade.

Men det fanns fortfarande undantag. Man fick inte ha gjort konkurs eller tagit emot fattigvård i någon större utsträckning. Den som var dömd för brott, inte hade fullföljt sin värnplikt eller var omyndigförklarad fick inte heller rösta.

Hur gick det då 1921? Gick folk och röstade i ökad omfattning? Ja, procentuellt sett ungefär lika mycket som tidigare. Drygt 54 procent röstade 1921 mot drygt 55 procent gången innan. Det innebar ändå gott och väl en miljon fler lagda röster, från ett betydligt bredare befolkningsunderlag.

Valdeltagandet steg sedan ganska stadigt och var, vad jag har kunnat hitta, som högst under 1970-talet med över 90 procent vid flera val. I valet 2022 låg siffran på drygt 84 procent.

Med detta vill jag självklart säga att jag hoppas att vi alla går och röstar i årets val! Många har historiskt velat och inte fått, många har kämpat för rätten att rösta. Nu har vi möjligheten att lägga vår röst på den som vi tror gör det bästa arbetet för vårt land. Den möjligheten ska vi nyttja.

Men hur blev det då för 105 år sedan, gick farmor och röstade? Fick hon information och möjlighet att ta ställning? Hur fungerade det ute i byarna? Det där är frågor som jag aldrig hade möjlighet att ställa. Jag kom aldrig att träffa henne själv, hon dog mer än tjugo år innan jag föddes. Men frågan påminner om alla andra frågor som vi nog lite till mans behöver ställa i tid.

Och kanske hade just Sofia, med sitt ansvar för familjen, djuren, maten och vardagen, också haft synpunkter på många av de frågor som diskuteras i dag. Frågor om beredskap, livsmedelsproduktion, vatten och möjligheten att leva och verka på landsbygden. Sådant som påverkar människors vardag på riktigt.

Tag väl hand om er allihop! Nu går vi in i en ny höst, med på tok för lite vatten i bagaget och med många frågor om politiska lägen och politiska beslut. För oss som verkar nära jord, skog och livsmedelsproduktion märks konsekvenserna ofta tidigt och tydligt. Just därför är rösten viktig. Farmors generation kämpade för rätten att använda sin. Vår uppgift är att förvalta den väl och inte låta den möjligheten gå till spillo. Så nu kör vi!