Från lantbruksdröm till egen gård
2026-10-12
För Samuel Ericsson har lantbruket alltid funnits nära. Ändå trodde han under en period att drömmen om att själv bli lantbrukare aldrig skulle bli verklighet. I somras förändrades allt. Tillsammans med sambon Emma Eriksson blev han gårdsägare och tog steget in i lantbruket på riktigt.
På familjens gård i Horrsjön, strax norr om Filipstad, växte Samuel upp med dikor, grisar, får, getter och höns. Lantbruket blev tidigt ett stort intresse, men när det var dags att välja gymnasium var det fotbollen som lockade mest. Efter bara en månad på fotbollsgymnasium insåg dock Samuel att det inte var rätt väg.
– Precis som många andra tonåringar hade jag en dröm om att bli fotbollsproffs, men väl på fotbollsgymnasiet kände jag ganska snabbt att det inte var rätt. Så jag bytte till naturbruk på Kvinnersta utanför Örebro och där kände jag mig hemma. Det är ett val jag är väldigt glad att jag gjorde, säger Samuel.
Under gymnasiet hade Samuel praktik och sommarjobb på en lokal gård och hos olika skogsentreprenörer. Efter gymnasiet började han köra skogsmaskin för Stora Enso, innan han utbildade sig vidare till skogstekniker på Gammelkroppa skogsskola. Därefter fortsatte han på Stora Enso, först som skogsbruksplanerare och sedan ett år tillbaka som virkesköpare. Men även om yrkeslivet tog honom vidare inom skogen har drömmen om att en dag få bygga upp ett eget lantbruk hela tiden funnits med i bilden.
För Samuels sambo Emma har vägen till lantbruket sett annorlunda ut. Hon är uppvuxen på landsbygden men utan direkt koppling till jord- eller skogsbruk. I dag studerar hon till socionom i Karlstad och under åren tillsammans med Samuel har gårdsdrömmen blivit deras gemensamma projekt.
– Jag har alltid haft en dröm om en egen gård och har pratat om det i princip dagligen de senaste åren. Jag tror att Emma varit ganska trött på mig faktiskt. Hon har ju inte haft lantbruket med sig på samma sätt, men vi tycker om att göra saker tillsammans och efter hand har det blivit vår gemensamma dröm, säger Samuel.
Vägen till gården
Att hitta en gård var däremot inte helt enkelt. De gårdar som kom ut på marknaden stack ofta i väg prismässigt och utbudet var skralt.
– Vi är fortfarande ganska unga och har inte hunnit bygga något större kapital. Min pappa tog över gården hemma för inte så många år sedan, så någon generationsväxling där var inte heller aktuell. Så efter ett tag började jag i princip ge upp drömmen, säger Samuel.
Helt plötsligt dök dock en möjlighet upp genom en lagkamrat i Samuels fotbollslag, som kände till parets drömmar. Han berättade om en släkting vars gård kanske skulle säljas och uppmanade Samuel och Emma att höra av sig. De skrev ett brev till ägaren där de berättade om sig själva och sina ambitioner.
– Vi hade egentligen inga större förhoppningar, men efter ett tag fick vi svar från ägaren som uppskattade brevet. Vi fortsatte hålla kontakten och på våren fick vi komma och titta. När vi sedan fick besked om att vi skulle få köpa gården blev vi såklart otroligt glada. Jag är inte direkt vidskeplig, men det kändes nästan som att det var ödet. Vi hade aldrig kunnat få tag i en finare gård i kommunen, säger Samuel.
Från får till dikor
I dag är verksamheten fortfarande liten. På gården finns just nu en fårbesättning, men planen är att inom kort bygga upp en besättning med dikor. Eftersom både Samuel och Emma har arbete och studier vid sidan av är tanken att bygga upp lantbruket successivt. På sikt hoppas Samuel kunna arrendera eller köpa mer mark om möjligheten dyker upp.
– Planen för både mig och Emma är att vara månskensbönder. Men det är klart att det någon gång långt i framtiden vore kul att kunna bli heltidsbonde. Inledningsvis vill jag göra det mesta av de hektar jag har men på sikt skulle jag gärna komma över mer mark och utveckla gården steg för steg, säger Samuel.
Vägen framåt kräver investeringar i bland annat djur, maskiner och anpassningar av ekonomibyggnaderna. För att få ekonomin att gå ihop ser Samuel därför framför sig en verksamhet med flera ben. På gården finns möjligheter till besöksverksamhet, bland annat med ett gästhus, bastu och festlokal. Han har också planer på att sälja det egna köttet direkt till konsument.
– För att få ekonomin att gå ihop och ha möjlighet att växa behöver vi vara företagsamma och nyttja det vi har. Vi har exempelvis pratat om turism, jakt, gårdsförsäljning och köttlådor. På sikt skulle jag också vilja bygga ett varumärke kring gården och försöka hitta en nisch som kan fungera även om man inte är en stor producent, säger Samuel.
Den stora tröskeln
Precis som för många andra unga, nystartade lantbrukare som vill etablera sig i branschen ser Samuel ekonomin som den största utmaningen.
– När man börjar från noll är det tufft och ekonomin är den största flaskhalsen för oss. Det finns mycket jag skulle vilja göra direkt, men inte riktigt har de ekonomiska musklerna till. Samtidigt måste man våga satsa för att kunna skapa intäkter. Det blir en balansgång, säger Samuel.
Men ekonomin är inte den enda tröskeln. Även regelbördan engagerar Samuel, som tycker att mängden administration och regler gör det onödigt svårt för små lantbruksföretag att utvecklas.
– Jag tycker att det är fruktansvärt mycket byråkrati. Regler ska finnas av en anledning, men det måste finnas rim och reson. Det finns redan andra utmaningar med att bygga upp ett lantbruk och den administrativa bördan hjälper inte, säger Samuel.
Mark är en bristvara
Tillgången till jordbruksmark är en annan viktig fråga för paret. Åkermarken på den egna gården ger en grund, men om verksamheten ska växa behövs mer. I Filipstads kommun finns samtidigt relativt lite jordbruksmark, vilket gör konkurrensen om den mark som finns påtaglig.
Det är också en fråga som LRF Filipstads kommunavdelning arbetar aktivt med. Kommunavdelningen följer kommunens planer och försöker uppmärksamma hur förändringar i markanvändningen påverkar jordbruket.
– Jordbruksmark är en förutsättning för att vi ska kunna ha ett livskraftigt jordbruk även framåt. Kommunen har redan planer på att bygga på jordbruksmark, och när sådan mark försvinner blir det mindre utrymme för både befintliga lantbrukare att utveckla sina företag och för nya lantbrukare att etablera sig. Därför är det viktigt att vi är med och bevakar jordbrukets intressen när kommunen planerar, säger Johan Jakobsson Pettersson, ordförande LRF Filipstad.
Kommunavdelningen följer också hur ny bebyggelse planeras och vilka konsekvenser den kan få för jordbruket. Det handlar inte bara om att uppmärksamma när jordbruksmark tas i anspråk, utan också om hur ny bebyggelse kan påverka det jordbruk som finns kvar. Förändringar i exempelvis vattenflöden kan få konsekvenser för den omgivande jordbruksmarken.
– För oss är det viktigt att man tittar på helheten när man planerar ny bebyggelse. Om man förändrar hur vatten rör sig i landskapet kan det påverka både dränering och möjligheten att bruka marken. Därför behöver man förstå hur olika delar hänger ihop och väga in jordbrukets förutsättningar redan när man börjar planera, fortsätter Johan.
Framtiden väntar
Även om Samuel står inför flera utmaningar ser han främst på framtiden med förväntan. Han har länge drömt om att få bygga upp ett eget lantbruk och nu har han och Emma fått möjligheten att börja från grunden.
– Visst finns det många utmaningar framåt men det är väl också något som kommer med paketet. Just nu känner jag framför allt att vi är oerhört privilegierade att få bo och leva här. Jag har gått och drömt om en egen gård i så många år och nu sitter vi faktiskt här. Det känns fantastiskt att få möjligheten att bygga upp något eget och se vad det kan bli.
Gå med i LRF – din röst, din nytta, ditt nätverk
LRF driver frågor som gör skillnad för dig som verkar inom lantbruk, skog och landsbygd. Som medlem får du tillgång till förmåner, kunskap och nätverk som stärker din vardag och ditt företagande. Tillsammans får vi landet att växa.
