Glöm inte hästen i det öppna landskapet

När vi pratar om vårt svenska öppna landskap är det ofta korna och fåren som får symbolisera det levande jordbruket. Bilderna är välbekanta: betande djur i hagar, blommande marker och natur som hålls öppen genom generationers brukande. Och visst är nötkreatur och får ovärderliga för våra betesmarker. Men mitt i den berättelsen glöms ofta hästen bort.

Hästen håller markerna öppna

Det är märkligt egentligen, för hästarna är idag en självklar del av landskapet över hela landet. De betar marker, håller hagar öppna och gör att jordbruksmark fortsätter att brukas även på platser där annan djurhållning har minskat. På många mindre gårdar är det just hästarna som gör att markerna fortfarande hålls i skick.

Det öppna landskapet finns nämligen inte av sig självt. Utan betande djur växer markerna snabbt igen. Först kommer slyet, sedan försvinner både den biologiska mångfalden och de miljöer som så många förknippar med svensk landsbygd. Därför behöver vi inte färre betesdjur, vi behöver fler djur som faktiskt använder markerna. Och där handlar det inte om antingen eller, utan om kor, får och hästar tillsammans.

Betesdjuren kompletterar varandra

Olika djurslag betar dessutom på olika sätt, vilket gör samverkan extra värdefull. Kor, får och hästar kompletterar varandra i hagarna och kan bidra till ett bättre utnyttjande av betesmarkerna. Det finns också stora fördelar med växelbete mellan olika djurslag, inte minst för att hålla nere parasittrycket på ett naturligt sätt. Det är ett klokt verktyg för att både stärka djurhälsan och ta vara på markerna mer hållbart. Kanske är det just där framtiden finns, i samarbetet snarare än uppdelningen.

En bro mellan stad och landsbygd

Hästen är inte bara sport och fritid, den är också en nyckel till företagande, landsbygdsutveckling och naturvård. Hästgårdar håller marker öppna nära tätorter där annan djurhållning har försvunnit, samtidigt som hästen skapar en viktig koppling mellan stad och landsbygd. För många människor är mötet med hästen deras närmaste kontakt med lantbruket och livet på landsbygden.

Det är lätt att ta det öppna landskapet för givet, som om hagarna alltid bara kommer att finnas där. Men varje öppen betesmark berättar egentligen samma historia: att någon fortfarande brukar jorden, sätter upp stängsel, ser om djuren och låter markerna fortsätta leva. Det öppna landskapet formas inte av ett djurslag ensamt, utan av kor, får, hästar och människor som tillsammans håller markerna levande.

Linnéa Blomster
Ledamot i LRF Halland