Jag har "blivit" med digital teknik

Världen förändras ständigt och ibland kan man fundera på om man verkligen är i takt med tiden. Information och nyheter finns i radio, tv och telefon, men telefonen har också blivit ett av våra viktigaste arbetsredskap. Minsta störning kan påverka möjligheten att ta emot information, söka kontakt eller hantera verksamheten.
Samtidigt blir allt fler delar av lantbruksföretagandet digitala. Dokumentation ska fyllas i, uppgifter ska registreras och information ska rapporteras. Den digitala tekniken har bokstavligen flyttat in i byx- och bröstfickan.

Vi investerar också i ny teknik på gårdarna. Det kan handla om utfodring, ventilation eller mjölkrobotar som skickar larm och kan fjärrstyras. I fält använder vi maskiner med GPS-teknik som ger produktivitetsdata, dokumentation och platsanvisningar. Den digitala tekniken är viktig i dag och den kommer sannolikt att bli ännu viktigare framöver.

Men hur ofta stannar vi upp och funderar över hur väl tekniken faktiskt fungerar tillsammans?

Jag har själv gjort det vid flera tillfällen. Inte för att tekniken är dålig, utan för att jag ibland undrar om den verkligen är rätt anpassad för min verksamhet. Passar den in i mitt sätt att arbeta? Sparar den tid eller skapar den nya arbetsmoment?

Många gånger behöver information flyttas mellan olika programvaror. Ibland sker det automatiskt, men inte sällan får man göra jobbet manuellt. Det tar tid och riskerar att skapa fel. Ju fler system som tillkommer, desto viktigare blir det att de fungerar tillsammans.

Jag brukar säga att jag har ”blivit” med digital teknik.

I takt med omvärldens förändring har också ord som sårbarhet, beredskap och kontroll blivit allt mer aktuella. Jag tror att många, precis som jag, har investerat i olika digitala lösningar utan att egentligen ha fått en samlad bild av helheten. Teknikerna fyller viktiga funktioner var och en för sig, men hur skapar vi en samlad driftsledning när systemen inte alltid pratar med varandra?

Det är här jag ibland saknar en ritning.

En ritning som visar vilken digital teknik jag har, hur systemen hänger ihop och vilka kunskaper som behöver prioriteras i verksamheten. En ritning som hjälper mig att minska sårbarheter och säkerställa att viktiga funktioner fungerar även i en krissituation.

För sårbarheter finns. Det kan handla om att förlora data, förlora kontroll över funktioner eller att någon tar sig in i system som styr viktiga delar av verksamheten. Precis som vi arbetar förebyggande med andra risker i företaget behöver vi förstå vilka digitala risker som finns och hur de kan hanteras.

Problemet är att det är lätt att skjuta frågan framför sig. Inte av ointresse, utan därför att det finns så mycket annat som pockar på uppmärksamhet. Men samtidigt växer den digitala delen av företaget för varje år och blir allt viktigare för verksamheten.

Därför tror jag att vi behöver börja betrakta våra digitala system på samma sätt som vi ser på ekonomi, maskiner och byggnader. Vi behöver veta vad vi har, hur det fungerar, var svagheterna finns och vilket stöd vi behöver för att utveckla det vidare.

För mig handlar det mindre om oro och mer om kontroll. Om att kunna känna trygghet i att verksamheten fungerar, att informationen är säker och att beredskapen finns där när den behövs.
Kanske är detta något fler än jag behöver fundera över när höstens skörd är bärgad och höstsådden är klar. För frågan är kanske inte om den digitala tekniken kommer att bli viktigare.

Frågan är om vi har samma överblick över vår digitala gård som vi har över resten av företaget?

Per-Göran Sigfridsson, ledamot LRF Sydost