Krönika: Mathilda Åberg

KRÖNIKA

Så tog den slut igen, årsmötessäsongen. Jag tycker den är toppen, håller ni med? Den är en slags höghöjdsuppvisning i lokalt utövande av demokrati. Vi möts ju också vid fältvandringar, en pizza, ett studiebesök och hela tiden pågår samtalen, stort och smått.

Men de här samtalen stannar ofta vid grillkorven eller bowlingklotet. Många samtal ska stanna där, men visst tusan pratar vi om mer än ”lokalinformation”? Vi pratar om sådant som skaver, som inte utvecklar sig som tänkt, samhällsproblem lokalt och regionalt och bortanför. Ibland blir det aktiviteter av det, men ofta stannar samtalet vid den där stunden. Och det här märker vi på våra årsmöten och regionstämman, för där blir det färre och färre ämnen vi själva lyfter fram, som till exempel motioner. Vad tycker ni som är med, var det inte ovanligt få diskussioner?

Känns det för långt till beslutsmakeriet? Vanmakt? Har vi bara tröttnat? Vad det än är så får det inte tysta oss, vi behöver värna den rätt vi har att yttra oss i vår egen organisation. Kanske ska vi snarare se den rätten som en skyldighet, mot oss själva, mot våra kollegor. Att göra sin röst hörd och driva frågor, även om det är en lång uppförsbacke, blåser motvind och det är för lite luft i däcken. Dessutom blir det väldigt mycket roligare, särskilt om vi utmanar lite. Jag tänker för mig själv, om det kanske är dags att ha motionsskrivarskola i bygdegårdarna och föreningslokalerna… Eller vad säger ni?

Tänk om det nästa år blir så många motioner och skrivelser så vi nästan drunknar, undrar om jag kommer ångra att jag skrev den här krönikan då. Det skulle nog vara en ganska trevlig smäll att få. Touché!

Mathilda Åberg
Styrelseledamot LRF Gotland

Kontaktuppgifter till regionstyrelsen