Krönika: Mattias Larsson

KRÖNIKA

Många gånger pratar vi om att samhället är ganska så dåligt förberett vid en kris och många gånger försvarar man det med att om det verkligen gäller så är vi redo. Då kommer alla, både medborgare och myndigheter ta sitt ansvar, ställa upp och lösa det som behövs. Vi kommer då jobba ihop och se till att allt fungerar. Det låter logiskt, man vill tro på det och många gånger gör man det. Ändå så behövs det inte mer än ett normalt svenskt snöfall för att motbevisa allt. Då kokar medborgare mot varandra, myndigheter har ingen plan och politiker passar på att peka finger mot varandra för att flytta ansvaret till någon annan. Det fungerar allt annat än bra på många håll. Jag vill inte använda ordet snökaos, för det är faktiskt inte snöns fel att ett så kallat kaos utbryter, det är helt och hållet att vi inte är förberedda och kan anpassa oss efter något så enkelt som ändrade förutsättningar på grund utav vädret. Som verksam i de gröna näringarna kan man kanske få frånskriva sig denna brist på anpassningsbarhet efter väder eftersom det är en stor del utav vårt företagande, men många andra har svårt att förstå att man måste anpassa sig. Det gäller förstås inte alla, men tillräckligt många för att det ska bli märkbart.

Jag skulle kunna fortsätta med att rabbla upp händelser som visar på hur dåligt vi hanterar detta med snö och hur en sådan enkel sak som en liten snövall kan skapa konflikter, men jag tror att ni är med mig i mitt resonemang redan. Sådant som rör snö kan helt klart röra upp känslor, men hos mig skapar detta som sagt var en oro för hur vi ska hantera en verklig kris. Snö kan vi planera för, men allt kan vi inte planera för. Om vi inte kan hantera det förutsägbara som snö, hur ska vi då kunna hantera det oförutsägbara?

När jag själv nu tittar på hur det ser ut i samhället så måste jag erkänna att jag tänker att vi är långt ifrån beredda. Vi pratar om beredskap och det är ett väldigt modernt ord att använda i många led och med all rätta. Beredskapen har kanske blivit det fjärde benet i hållbarheten, jämte miljömässig-, ekonomisk- och social hållbarhet. För att en beredskap ska fungera i praktiken så borde en inhemsk matproduktion som kan vara så cirkulär som möjligt vara prioriterad, ändå så fortsätter man skapa oro för matproducenter med beslut eller beslut som kanske kommer.

Nyligen har vi det här med licensjakten på varg som inte blir av. Det sänder signaler om att andra intressen väger tyngre än tryggheten för dem som ska bedriva livsmedelsproduktion på landsbygden. På marker där många av dessa djur betar finns ofta inga realistiska alternativ till köttproduktion.

Vi väntar också fortfarande på vad som ska ske med avskogningsförordningen. När skogen nu riskerar att bli ett museum där man inte längre ska få avverka så kan ett bra alternativ vara att göra betesmark, men kommer vi få det? Eller rättare sagt kommer vi då få sälja köttet från djur som betat där eller ätit foder som skördats på sådan mark? Det vet vi inte riktigt i dagens läge. Vi kan hoppas och tro att det går bra, men vi vet inte.

Så med detta sagt vill jag dela min oro. Dels över hur redo vi är idag för kris, dels över hur samhällets planering om detta går framåt. För som sagt var så pratas det gärna om beredskap och trygghet framåt, men beredskap byggs inte med ord, utan med förutsättningar.

Som medlem i LRF känner jag mig ändå trygg med att frågor som stärker oss och vår beredskap på riktigt ständigt drivs åt rätt håll. 

Mattias Larsson

Styrelseledamot LRF Södermanland och LRF Ungdomens ordförande

Kontaktuppgifter till regionstyrelsen

Kontaktuppgifter till LRF Ungdomens styrelse

Vill du starta din beredskapsplanering? LRF har tillsammans med Studieförbundet Vuxenskolan tagit fram en studiecirkel om beredskap på gårdsnivå. Läs mer om studiecirkeln och uppstartsträffen den 10 februari. Vid frågor, kontakta Petter Engström på regionkontoret.