När lantbrukskontroller blir ett mål i sig

LInda Ericsson
Linda Ericsson, ledamot i LRF Halland. Foto: Alva Ericsson.

KRÖNIKA: Lantbrukskontroller är en självklar del av dagens jordbruk. Men när oron inför nästa inspektion blir en del av vardagen och fungerande verksamheter granskas om och om igen väcks frågor om tillit. Linda Ericsson, ledamot i LRF Halland skriver om hur kontrollen har flyttat in på gårdsplanen och vad det gör med dem som varje dag tar ansvar för djur, mark och miljö.

Vi lantbrukare är alla vana vid att ta ansvar. För djuren, marken, miljön och ekonomin, men också för att kunna lämna över något till nästa generation. Vi vill alla göra rätt och utföra vårt arbete på bästa sätt! Det är i alla fall min känsla när jag träffar och pratar med mina kollegor och vänner. Men någonting har hänt i vår bransch, i den gröna näringen. Kontrollsamhället har gripit tag i vår verksamhet och slagit rot på vår gårdsplan. Det börjar oftast med ett samtal eller ett brev från Miljö och Hälsa eller Länsstyrelsen. 

En av de varmaste dagarna i somras fick vi besök av två kontrollanter från Miljö och Hälsa. Mötet började på vår altan, och en av inspektörerna sa: Vi har fattat beslut om att vi kommer att göra oanmälda inspektioner någon gång under vintern av era gödselbrunnar och se hur svämtäckena ser ut! Jag och min man satte kaffet i halsen och sa båda två: Nej, det gör ni inte! Ni har ingen rätt att gå in på vår gårdsplan utan vårt medgivande. Efter att jag hänvisat till politikernas egna ord i vår kommun om ”god myndighetsutövning och kontakt” kunde kontrollanten sträcka sig till att ringa någon timme innan hon kom. 

Den stora frågan är varför de ska komma och kontrollera svämtäckena på våra brunnar. Vi har aldrig fått några klagomål eller anmärkningar på dem! Så varför ska kommunen lägga tid och pengar på att kontrollera något som fungerar? 

Samtalet runt bordet fortsatte, och sedan gav vi oss ut på gårdsvandring. I dieselförrådet stod en gammal, kvarglömd flaska med något medel som inte längre var tillåtet. Flaskan var täckt av damm och spindelnät, så det gick inte att tro att det var något vi använde. Det blev en anmärkning och en prick i protokollet, och även detta ska kontrolleras vid en oanmäld inspektion.

Från gårdsplan till skrivbord

Några veckor senare är det dags igen, fast denna gång från Länsstyrelsen. Vi har blivit ”utvalda” och vår växtodlingsplan och EU-ansökan ska kontrolleras. Kantzoner ska mätas och markkarteringar kontrolleras. Timmarna vid skrivbordet för att skicka in uppgifter till Länsstyrelsen blir många och lika många timmar för vår växtrådgivare. Allt för att dubbelkolla så att inget blivit fel. 

Men vi som lever och arbetar på gårdarna ser något annat än det som ryms i blanketter och checklistor.

Vi står på vår gård och ser våra djur, våra maskiner och våra åkrar. Vi vet när något inte står rätt till. Vi ser när en gröda behöver åtgärdas. Vi vet hur vädret påverkar marken och hur snabbt förutsättningarna kan förändras av sådant som ligger utanför vår kontroll. 

Just därför blir det så märkligt när allt detta ska reduceras till ett antal kontrollpunkter på en checklista.

När kontrollen blir viktigare än helheten

Så kommer kontrollerna och på några timmar ska hela vår verksamhet bedömas utifrån en checklista! Något som INTE finns med på listan är den oro som vi lantbrukare känner inför dessa kontroller. Jag förstår varför kontroller ska finnas. Djur ska skyddas, och detsamma gäller miljön. Den som missköter sig ska kunna upptäckas. Men någonting är fel när Hushållningssällskapet erbjuder tjänsten ”Stöd under djurskyddskontroll och tillsyn”. En tidigare miljöinspektör, som nu är anställd av Hushållningssällskapet (HS), hjälper enskilda lantbrukare genom en tjänst som går att köpa. Ska det verkligen vara så här? 

Vi lantbrukare behöver inte ett samhälle som utgår från att vi gör fel. Vi behöver ett samhälle som litar på att vi vill göra rätt. Kontroller ska finnas när det finns anledning, men de får aldrig bli ett mål i sig. När timmar läggs på att kontrollera det som redan fungerar, när en dammig flaska blir viktigare än helheten och när oron inför nästa kontroll blir en del av vardagen, då har vi kanske tappat något på vägen.

För i slutändan handlar det om mer än gödselbrunnar, kantzoner och blanketter. Det handlar om människor som varje dag tar ansvar för djuren, jorden och framtiden. Låt oss bygga ett system som upptäcker dem som missköter sig, men som samtidigt vågar lita på alla oss som faktiskt gör vårt jobb. Tillitsfull kontroll borde vara målet. Inte kontroll för kontrollens skull.

Linda Ericsson
ledamot i LRF Halland

Gå med i LRF – din röst, din nytta, ditt nätverk

LRF driver frågor som gör skillnad för dig som verkar inom lantbruk, skog och landsbygd. Som medlem får du tillgång till förmåner, kunskap och nätverk som stärker din vardag och ditt företagande. Tillsammans får vi landet att växa.