Potentialen finns i bredden

Svenskt lantbruk står inför en demografisk kollision som saknar motstycke. Siffrorna är tydliga. Medelåldern bland svenska lantbruksföretagare är i dag 59 år. Över hälften av landets lantbruksföretag drivs av personer som är 60 år eller äldre, samtidigt som bara omkring fem procent drivs av personer under 35 år. Återväxten av unga företagare är med andra ord begränsad. 

Det traditionella generationsskiftet, där verksamheten går i arv, är en viktig väg för att föra lantbruksföretag vidare. Men det kan inte ensamt lösa utmaningen. När det saknas någon som kan eller vill ta över riskerar följden att bli att gårdar avvecklas, mark säljs till större grannar eller verksamheter styckas upp. 

För att ekvationen ska gå ihop framöver krävs strukturella förändringar. Större brukningsenheter, maskiner och automatisering kan bidra till att möta utmaningen. Men det räcker inte. Branschen behöver också fler människor. Vi behöver få in nya företagare som vill bygga upp lantbruksföretag från grunden. De flesta kommer inte att ha ett företag och ett färdigt kapital att ärva. De måste börja från noll. 

Jag kom in från sidan

Här känner jag som förtroendevald i LRF att jag vill nyansera vår ganska ensidiga bild av att växla företagare. Jag är själv en av dem som en gång kom in helt från sidan, utan släktgård i ryggen. Jag vet hur det kan kännas när vår retorik ofta utgår från etablerade verksamheter som har kunnat investera och utvecklas under lång tid. Jag ska inte förringa de ekonomiska och praktiska utmaningar som ett traditionellt generationsskifte kan innebära. Samtidigt riskerar vi att ge en bild som inte fullt ut speglar förutsättningarna för den som inte har en gård att ta över. För en förstegenerationslantbrukare behöver det också finnas konkreta exempel på hur man bygger upp en verksamhet från grunden, inte bara hur man förvaltar och utvecklar det som redan finns. 

Här landar vi i en av svenskt lantbruks stora paradoxer. Hur ska en ung person utan arv eller upparbetat kapital få banken att bevilja lån till en bransch med historiskt låg lönsamhet? Svaret kan ligga i att tillvarata och uppmuntra det småskaliga lantbruket. 

En mindre gård kan öppna dörren

Småskaligheten kan vara en väg in för en ny generation lantbruksföretagare, eftersom den inte alltid kräver tunga investeringar i mångmiljonanläggningar från dag ett. En verksamhet i mindre skala kan i vissa fall startas i enklare ekonomibyggnader, omställda maskinhallar eller äldre gårdar som anpassas med rimliga medel. Kapitalbindningen i avancerad teknik kan vara mindre, vilket ger nya företagare möjlighet att börja i mindre skala och utveckla verksamheten över tid. De kan lära sig hantverket och samtidigt bidra till skötseln av värdefulla betesmarker och åkrar som bevarar den biologiska mångfalden och det öppna landskapet. 
 
Men för att småskaligheten ska fungera som en språngbräda in i branschen, och inte bara bli en kortvarig hobby, måste ekonomin hålla hela vägen. Den som vill bygga upp ett lantbruksföretag från grunden behöver mötas av villkor som gör etablering möjlig, inte onödigt svår. Det handlar om allt från finansiering och rådgivning till regler, tillståndsprocesser och möjligheten att successivt få tillgång till mark och produktionsresurser. Vi behöver vända på alla stenar och fundera över hur fler kan ges möjlighet att komma in i branschen. Hur kan vi exempelvis stimulera fler etablerade lantbrukare att sälja till någon som vill starta nytt? I grunden måste det bli lättare att etablera sig utan att ha en gård eller ett stort kapital med sig från början. 

Vi behöver både stora och små

Strukturrationaliseringen kommer att fortsätta och aktörerna kommer förmodligen att bli färre och större. Men vi måste också skapa vägar in för dem som inte ärver en gård. Här finns en stor potential, inte minst i Värmland, där fler nya lantbruksföretagare kan bidra till ett mer varierat och livskraftigt lantbruk. En bredd av både stora och små gårdar skapar förutsättningar för olika produktionsformer att komplettera varandra, ta tillvara resurser och bidra till utvecklingen av landsbygden. 

Det handlar ytterst om att ge nästa generation lantbruksföretagare en ärlig chans att överhuvudtaget ta sig över tröskeln. För oss i LRF innebär det att vi behöver fokusera lika mycket på nyetablering som på generationsskiften och arbeta för att fler ska kunna bygga upp en verksamhet från grunden. Annars riskerar vi att stå med mark, byggnader och möjligheter, men utan människor som kan ta vid.

Daniel Andersson
ledamot i LRF Värmland