Skogsägaren betalar priset när systemet hamnar i obalans
2026-11-10
Sverige har runt 300 000 enskilda skogsägare och vi är några av dem. Vi avverkar, sköter om och planterar nytt. Den som sätter en planta i skogen i dag gör det för sina barnbarn, kommande generationer, för biologisk mångfald och framtida ekonomisk avkastning, vilket kan vara skillnaden mellan att kunna investera eller inte i framtiden. Vi bygger landsbygdens ekonomi och bär den gröna omställningen, som är viktig för oss alla.
Vi tar också ansvar för biologisk mångfald och naturvärden. Redan nu avsätter skogsägare frivilligt omkring fem procent av sin mark. Ytterligare tio procent sparas vid avverkning som generell hänsyn, helt utan ersättning från staten. Skogsbruk och naturvård är inga fiender. De flesta av oss vill lämna efter oss en skog som ger både timmer och en rik natur.
Problemet är vad som nu händer trots att man gör rätt. Den som har sparat lövträd och död ved i decennier och skött skogen så att det nu finns sällsynta arter bjuder in sällsynta arter. Men om arterna hittas riskerar skogsbrukandet att stoppas. Då straffas skogsägaren, vilket märks direkt i plånboken. Naturvärden blir plötsligt en ekonomisk fälla i stället för en tillgång. Den signalen är förödande. Enligt LRF vill åtta av tio skogsägare göra ännu mer för den biologiska mångfalden. Villkoret är enkelt: rätten att bruka marken får inte dras in utan att man får en skälig ersättning.
Det råder en djup obalans i systemet. Miljöorganisationer kan överklaga en avverkning utan ekonomisk risk. För markägaren tickar däremot kostnaderna. Det handlar om jurister, utredningar och månader av uteblivna intäkter. Rätten att överklaga ska finnas i en demokrati, absolut. Men den får inte betyda att en enda person tar hela smällen. Bakom fastighetsbeteckningen finns en familj som kanske vill lämna över skogen till kommande generationer. En fördröjd avverkning kan välta ett sådant generationsskifte, stoppa en investering eller till och med hota gårdens ekonomi.
En ensam skogsägare rår inte på detta. Därför är det gemensamma arbetet som LRF bedriver avgörande för att driva principmål och försvara äganderätten. Regeringens förslag om en tydlig ersättningsrätt vid artskyddsärenden är satt till 125 procent av värdet på den aktuella skogsskiftetsskadan, visar att LRF:s långsiktiga arbete och envishet lönar sig. Det är ett välkommet steg mot mer rimliga spelregler.
Vill samhället bevara en skog på grund av dess höga naturvärden? Helt okej med oss. Men då måste staten också öppna plånboken. Ingen privatperson skulle acceptera att staten tog halva villatomten utan kompensation. Samma regler måste gälla skogsmark som har brukats och vårdats i generationer.
Den bästa naturvården bygger på förtroende, samverkan och rimlig ersättning, inte på rädsla och utdragna processer. Om det är hela samhället som efterfrågar höga naturvärden, varför ska enskilda skogsägare ensamma bära kostnaden?
Peter Andersson, skogsägare och ordförande i LRF Dalarna
>Anita Boman Daniels, skogsägare och ordförande i LRF Orsa
Bengt Halvarsson, skogsägare och ordförande i LRF Malung-Sälen
Mattias Lindgren, skogsägare och ordförande i LRF Mora
Per-Arne Pettersson, skogsägare och ordförande Älvdalen Särna Idre LRF
Gå med i LRF – din röst, din nytta, ditt nätverk
LRF driver frågor som gör skillnad för dig som verkar inom lantbruk, skog och landsbygd. Som medlem får du tillgång till förmåner, kunskap och nätverk som stärker din vardag och ditt företagande. Tillsammans får vi landet att växa.
