Stormens efterspel visar behovet av långsiktiga lösningar

I natt hade jag varmgrader och fåglarna kvittrade för fullt när jag gick på förmiddagspromenaden med hundarna och då känns för första gången att kanske är våren på väg. Vi har kommit en bit in på ett år som startade med storm och stora snömängder för vår del i Gävleborg. Vi har ännu inte kunnat summera skadorna helt men vi har fått till oss de uppskattningar som görs på den ner blåsta skogen pekar på att skadorna och volymen stormfälld skog är större än vad man antog från början.

Stormen satte spår även i motionerna som vi har fått in till vår regionstämma. Inte minst får vi fortsatt stöd för vårt arbete med att trycka på för att elkablar ska grävas ner. Det har visat sig att det var stora skillnader på hur lång tid det tog för de som drabbades av strömlöshet att få strömmen tillbaka, skillnader som berodde på om man hade luftledningar eller om ledningarna var nergrävda.

Beredskapen på gårdsnivå tycker jag kändes bra trots det besvärliga läget. Ni medlemmar ställde upp för varandra och var på många platser även en stor resurs för övriga i samhället.

Det saknas någon form av krisorganisation som kan startas i gång när vi drabbas av stora naturkatastrofer. På sikt borde ett ”krispaket” för regler och rutiner etableras som snabbt kan aktiveras vid större stormar, bränder eller översvämningar, som får omfattande påverkan på skog, jord och infrastruktur. Vi ska inte behöva börja om från noll vid varje kris eller katastrof.

Vi ser nu fram emot att träffas på vår stämma i mars och hoppas på bra diskussioner.

Lotta Zetterlund, ordförande i LRF Gävleborg, lotta.zetterlund@lrf.se