Omsorgsgruppen i Jönköpings län

– Lantbruket är en sån bransch där allt för många lägger på sig själv att man ska klara allting. Alla arbetsuppgifter, man ska arbeta dygnet runt, det finns inga gränser på vad man ska hantera, säger Karin Nalbin när vi sitter ner för att prata om arbetet i LRFs omsorgsgrupp.

Ibland mår man bra. Ibland mår man mindre bra. Det kan vara tuffa tider ekonomiskt, att kroppen sviker eller kanske nära relationer som havererar. Oavsett vilket så stämmer inte alltid uttrycket ”själv är bäste dräng”. Ibland behöver man hjälp, även om man kanske inte har insett det själv ens. Här kommer omsorgsgruppen in och kan vara ett par fasta nävar under armarna till man har hittat fotfästet igen.  

I omsorgsgruppen sitter representanter från LRF, länsstyrelsen och ett antal aktörer i branschen. Med omtanke om lantbrukaren försöker alla hålla ögon och öron öppna.  

– Vi försöker att hitta de människorna som behöver hjälp och stöd innan det blir ett djurskyddsärende, säger Karin Nalbin, ordförande i LRF Jönköping och en av dem som arbetar med omsorgsgruppen. 

Personer som hör av sig till omsorgsgruppen med en oro för någon i sin närhet har ofta reagerat på att allt inte verkar vara som det brukar. Det kan synas på gårdsplanen att något inte står rätt till, men Karin Nalbin berättar att när det väl börjar märkas utifrån så har det ofta hållit på ett bra tag.  

Ser människan

De har ett bra samarbete med LRFs omsorgsansvariga ute i varje kommun, bondekollegor med hjärtat på rätta stället som försöker fånga upp oro och våga ställa de obekväma frågorna.  

– Vi tar i stort sett alltid en kontakt med den som vi har blivit tipsade om och helt enkelt frågar hur det är, för att se vilken typ av stöd som den här människan är i behov av. Vi kan vara medmänniskor och vi kan hjälpa till att hitta hjälp, säger Karin Nalbin.  

Det kan behövas professionellt samtalsstöd, ekonomisk rådgivning eller något annat. Vissa skickas vidare till regionens företagsjour, som stöttar små och medelstora företag som fått problem. 

– Allt vårt arbete i omsorgsgruppen utgår från människan. Djuren mår bra om människan mår bra. Det tankesättet upplever jag att alla i den här gruppen har. De ser människan i de frågorna vi diskuterar, säger Karin Nalbin.  

Länsstyrelsen har representanter i gruppen, trots att deras uppdrag egentligen enbart gäller djuren. Men de är noga med att flagga för om de tror att en lantbrukare mår dåligt, eller om det är något större ingripande på gång som LRF har nytta av att veta.  

– I princip alla som har djur vill ju ta hand om dem. När det ser illa ut är det ju något som har gått snett, det är väldigt sällan av illvilja. Då är omsorgsgruppen det bästa verktyg vi har för att se till att någon annan tar hand om människan, säger Johanna Hedén, chef för veterinär- och djurskyddsenheten på länsstyrelsen i Jönköpings län.  

Flera fördelar

Vid större ingripanden från länsstyrelsens håll är det nästan alltid någon form av kris eller psykisk ohälsa inblandad, så omsorgsgruppen fyller verkligen ett behov. Johanna Hedén efterlyser något liknande för andra husdjur, som utgör en stor del av deras ärenden. Där finns det ingen omsorgsgrupp eller några organisationer med den här typen av översikt. Det blir också en trygghet för djurskyddshandläggarna att ha ett nära samarbete med LRF, ett samarbete som har vuxit fram under lång tid och fungerar mycket bra.   

LRF lägger en rejäl del av sina resurser på omsorgsarbetet för sina medlemmar varje år, något som kanske inte syns så mycket utåt. Det stora kollektivet blir en trygghet för att fånga den som faller. Men om det har gått så långt att djuren far illa, då lägger man bort medlemsregistret och bara hugger i.  

– När djurens hälsa har hamnat snett, då gör vi inte skillnad på medlem eller inte. Men vi vill ju hellre hamna i det förebyggande arbetet, säger Karin Nalbin.   

Det finns en jargong inom lantbruket där du bedöms efter hur mycket du jobbar, på bekostnad av nästan vad som helst. Därför är det extra viktigt att lyfta frågan om mående, även om den kanske är jobbigt att ställa. Men med tacket som kommer är det värt allt.  

– Man är ju glad i flera dagar efteråt, att man tog det där samtalet, säger Karin Nalbin.   

Nästan var femte lantbrukare har någon gång mått dåligt på grund av sin situation. Frågan är viktig, kanske viktigast av allt! 

I alla LRFs regioner finns det lantbrukare som brinner lite extra för att hjälpa de sina. Vi kallar dem omsorgsansvariga eller bondekompisar, och de är bara ett telefonsamtal bort. De kan lyssna, och de kan också förmedla kontakter vidare om det skulle vara till hjälp. Vårt omsorgsarbete sker ofta i det tysta men det är något att vara riktigt stolt över.

LRF finns också med i omsorgsnätverk tillsammans med representanter för olika näringsinriktningar, samt slakteri, mejeri, foderföretag, rådgivningsorganisationer, veterinärer och länsstyrelsen. Här har vi kontinuerliga träffar under året samt vid akuta händelser.