En skog värd att vara rädd om
Allemansrätten ger oss en frihet som få andra länder har. Men den bygger på hänsyn, särskilt när skogen någon äger blir en del av våra vintertraditioner.
När julen närmar sig är det många som söker sig ut i skogen. En del plockar lingonris. Andra letar efter en julgran eller försöker hitta en stunds lugn mitt i decemberstöket.
Allemansrätten ger människor en frihet som faktiskt är ganska ovanlig. Det ska vi vara stolta över. Men förutom frihet bygger allemansrätten på omtanke om platsen man rör sig på. Den vistas i skogen behöver vara varsam. Levande träd ska inte skadas och en julgran får bara tas hem om markägaren sagt ja.
I Sverige finns det runt 300 000 familjeskogsägare. Många av dem är kvinnor. Tillsammans tar de hand om ett skogsland som sträcker sig över den gröna karta vi kallar hemma. Hela 70 procent av Sveriges yta består faktiskt av skog, och här finns ett arbete som passerar obemärkt för de flesta.
Visst hörs det när en skogsägare gallrar, röjer eller tar hand om stormfällda träd. Men det är i det tysta som skogens nytta verkligen händer. När träden växer binder de kol och lägger grunden för förnybara material som driver den gröna omställningen framåt. Att vi gärna bygger i trä och ersätter plast med papper känner nog de flesta till, men skogen ger också fibrer till textilier, isolering och biobränslen.
Det är lätt att gå förbi utan att tänka på vad som sker bakom kulisserna, där skogsägare planerar, planterar och ser över och följer sina bestånd för att skogen ska fortsätta må bra och växa till sig. Det tar tid, och ofta är det någon annan i familjen som får se resultatet långt senare.
Kanske är det mellan snötyngda granar och frostbitna stigar som vi förstår hur mycket skogen betyder. Den är en plats som många får ta del av. Samtidigt är den någon annans ansvar och vardag. Allemansrätten fungerar bara när besökare behandlar skogen med samma varsamhet som dem som äger och sköter den. Det gör stor skillnad för den skog som så många återvänder till, särskilt under julen.
Frågor och svar
Grundregeln är att man bara får ta sådant som återbildas snabbt. Kottar, nötter och ollon på marken är fritt fram. Det går också bra att plocka vilda bär som slånbär, åkerbär, björnbär, hallon och havtorn, så länge man inte är på någons tomt, inom hemfridszon eller i en plantering.
Man får inte dra upp växter med rötterna eller skada plantor.
Att ge sig ut i skogen för att hugga sin egen julgran kan kännas som en mysig idé, men det är viktigt att komma ihåg att du behöver markägarens tillstånd. Skogen är inte allas fria förråd, och granen du spanat in är ofta resultatet av många års arbete. Markägare lägger ner tid och resurser på att plantera och sköta träden, genom exempelvis gallring, röjning och skydd mot skador.
Att hugga en gran utan lov är faktiskt att stjäla, något som kanske inte alla tänker på. Men många markägare är öppna för att ge tillstånd om du frågar i förväg, särskilt för granar som växer på olämpliga platser eller i områden som ändå ska gallras. Genom att fråga visar du respekt för markägarens arbete och kan få din julgran på ett både lagligt och etiskt sätt. Det är en mycket bättre känsla att ta med sig hem till julfirandet.
Ett omkullblåst träd är fortfarande markägarens egendom och får inte tas eller sågas i utan lov. Död ved fyller faktiskt en viktig roll i skogen. Mängder av insekter, svampar och fåglar är beroende av just fallna träd för att trivas och överleva. Markägaren kan också ha tänkt använda trädet som naturvårdsträd eller låta det ligga kvar som en del av den långsiktiga skötseln av skogen.
Nej, det ingår inte i allemansrätten. Du behöver fråga markägaren.
Misteln är fridlyst i hela landet, med vissa undantag. Fridlysning gäller hela växten, vilket innebär att även bär på marken inte får plockas.