Modellen innebär att skogsägare har både frihet och ansvar att ta hänsyn till miljön i sitt arbete, vilket har lett till betydande framsteg inom naturvård. Modellen för naturvård i skogen vilar på tre pelare: formella avsättningar som nationalparker och naturreservat, frivilliga avsättningar samt generell hänsyn i samband med skogsbruksåtgärder.
Under de senaste 25 åren har skogsägare i Sverige intensifierat sitt arbete för att skydda och stärka den biologiska mångfalden. Frivilliga avsättningar av skog omfattar idag 1,4 miljoner hektar, och vid föryngringsavverkningar lämnas i genomsnitt 10 procent av arealen som hänsynsytor, exempelvis träddungar och skyddszoner vid vattendrag. Dessutom tillämpas detaljhänsyn genom att lämna död ved och gamla lövträd som viktiga livsmiljöer för olika arter.
Resultaten av detta arbete syns i den biologiska mångfalden. Många arter som tidigare minskat på grund av skogsbruk gynnas nu av de nya miljöerna som skapats. Den svenska faunan har också utvecklats positivt. Det finns fler stora däggdjur än på flera hundra år, och undersökningar från Svensk Fågeltaxering visar att skogsfågelpopulationen har ökat med nära 8 miljoner par under de senaste 25 åren.
För andra artgrupper, som insekter, svampar, mossor och lavar, saknas tydlig statistik, men trender tyder på att livsmiljöerna för dessa arter har blivit mer gynnsamma. Data från Riksskogstaxeringen visar att andelen gammal skog, död ved, ädellövskog och grova lövträd har ökat de senaste 30 åren, vilket borde gynna arter kopplade till dessa miljöer. Samtidigt har glesa skogar minskat, vilket kan påverka vissa arter negativt.
