LRFs slutsatser om ersättning

Grisbönder har drabbats akut och har tvingats avliva sina friska tamgrisar för att hindra smittspridning. Även många andra verksamheter med anknytning till jord och skog påverkas av de restriktioner som införs till följd av smittan: skogsbruk, jaktverksamhet, gårdsbutiker, turist-, sport- och ridverksamhet.

Möjligheten att få ersättning enligt epizootilagen som kompensation är en viktig del i en effektiv smittbekämpning. Bestämmelserna har inte tidigare använts i en situation som den vi har nu, men även andra typer av verksamhet än djurhållning kan få kompensation. De som drabbas av restriktioner beslutade med epizootilagen som grund omfattas av lagens ersättningsbestämmelser och kan därmed vara berättigade till ersättning. 

Det är viktigt att kompensationen är lätt att ansöka om, betalas ut snabbt och verkligen täcker de förluster som är följden av restriktionerna. Det är det bästa sättet att garantera en framgångsrik hantering av både det nuvarande och framtida utbrott.

Den som sökt dispens från restriktionerna och fått avslag kan göra en ny dispensansökan om förutsättningarna förändras, t.ex. ett förändrat smittläge eller att olika åtgärder vidtas inom den smittade zonen.

Principerna för ersättning behöver slås fast och vara tydliga för dem som drabbas. Det behöver också vara tydligt vilket underlag den som söker ersättning ska lämna för att underbygga sina ersättningskrav. Tillämpningen bör vara generös snarare än strikt för att uppfylla syftet med ersättningsbestämmelserna. De är en viktig del av en framgångsrik smittbekämpning.

Vad innebär epizootilagens ersättningsbestämmelser?

LRF och Mellanskog har uppdragit till Marcus Radetzki, professor i civilrätt vid Stockholms universitet, att utreda ersättningsbestämmelserna i epizootilagen och även granska ett antal situationer som uppkommit efter beslutet om smittad zon. 

Anledningen till uppdraget är att epizootilagens bestämmelser om ersättning tidigare endast har tillämpats på situationer där en smitta ska bekämpas i en djurbesättning. Utredningen är en juridisk genomgång av bestämmelserna och de principer som dessa vilar på inom skadeståndsrätten, varför den kan uppfattas som svårtillgänglig. LRF har därför sammanfattat sina slutsatser av utredningen i förhoppningen att den kan vara till vägledning för dem som överväger att söka ersättning.

Både LRFs slutsatser och Marcus Radetzkis utredning finns att ladda ner på LRF:s hemsida för att kunna användas av alla. 

LRF:s slutsatser av professor Marcus Radetzkis utredning:

• Alla som drabbas av kostnader och förluster till följd av beslut fattade med stöd av epizootilagen kan vara berättigade till ersättning. Det har inte att göra med vilken typ av företag man driver, utan i vilken mån man kan anses berörd på ett sätt som gör att ersättningsrätten aktiveras. Det betyder dock inte att alla som påverkats av besluten har rätt till ersättning. Ersättning ska lämnas i enlighet med allmänna skadeståndsrättsliga principer och dessa finns kommenterade i utredningen.
  
  
• Epizootilagens bestämmelse om ersättning utgör ett skydd mot förluster som drabbar var och en på grund av beslut med stöd av lagen. Det är alltså inte endast djurägare som drabbas av smitta, utan också andra primärproducenter inom lantbruk, men även skogsägare, den om upplåter jakt etc som drabbas av förluster som kan få ersättning med bestämmelserna som grund.
  
  
• Utredningen visar att Jordbruksverket i huvudsak hamnat rätt i sina bedömningar av var gränserna går för möjligheterna till ersättning enligt epizootilagen. Det kan dock finnas skillnader i bedömningen kopplat till de fall som någon bedriver verksamhet på allemansrättslig grund. Där har Jordbruksverket dragit en gräns, medan Radetzki menar att det finns situationer där även ett sådant företag kan anses direkt drabbat av restriktionerna och därmed berättigat till ersättning.
  
  
• Det avgörande är inte vem ett beslut riktats till, utan vem som omedelbart drabbas av beslutet. Bland de beslut som fattats under det pågående utbrottet kan nämnas beslutet om en smittad zon inom vilken ett antal aktiviteter inte är tillåtna på grund av risken för smittspridning eller beslut om att avliva tamgrisar eller beslut med restriktioner för att skörda spannmål.
  
  
• Att det är fråga om ersättning från staten till enskilda som drabbas talar enligt Radetzki för att myndigheter och domstolar i tveksamma fall bör välja det alternativ som är bäst för den skadedrabbade. LRF uppmanar därför den som är tveksam att ändå ansöka om ersättning för att få frågan prövad. 
  
  
• Så kallade tredjemansskador ersätts inte, vilket innebär att den som endast drabbas på grund av en indirekt effekt av olika beslut inte har rätt till ersättning. Det kan t.ex. handla om att en anställd drabbas av uppsägning när ett företag inte kan bedriva sin verksamhet på samma sätt som tidigare som följd av ett beslut. Då anses den anställde ha drabbats av en tredjemansskada som inte ersätts. Principen om tredjemansskador är i vissa fall svår att tillämpa och det behöver därför göras med försiktighet. Tveksamma fall bör tillåtas falla ut på det sätt som är mest gynnsamt för den som lidit skada.
  
  
• Något som inte kommenteras i Radetzkis utredning är situationen som flera entreprenörer drabbades av i samband med att beslutet om smittad zon fattades. I avvaktan på besked kunde de inte flytta sina maskiner och utföra arbete vare sig i eller utanför den smittade zonen. LRF bedömer att de förluster som drabbade dessa entreprenörer är en sådan direkt effekt av beslutet som gör att ersättning kan vara aktuell. Att jämföra med beslutets effekter i form av kostnader för rengöring av fordon.
  
  
• Jordbruksverket har meddelat att myndigheten kommer att ha svårt att svara på om man kan få ersättning innan man har ansökt om det och myndigheten gör en bedömning av ärendet med det underlag som lämnats. Det innebär enligt LRF att ansökningsförfarandet behöver präglas av dialog, det vill säga att ansökan och det underlag som behövs fastställs genom en dialog mellan den sökande och Jordbruksverket. Jordbruksverket ansvarar för att tillräckligt underlag finns för att avgöra ett ärende. Om underlaget är otillräckligt ska myndigheten genom frågor och påpekanden verka för att
  den sökande förtydligar och kompletterar sin ansökan. Uppgifter ska kunna lämnas muntligen. Dessa noteras då av myndigheten.
  
  
• När det gäller underlag som ska lämnas i en ansökan om ersättning varierar det beroende på vilken typ av förlust det handlar om. Kostnader kan styrkas med t.ex. kvitton eller fakturor. Är det en förlust behövs någon form av beskrivning av denna samt eventuellt även ett underlag som kan visa vilken inkomst som hade förväntats om myndighetens beslut inte hade påverkat verksamheten. Exempel på sådant underlag är enligt Radetzki ingångna, men ännu ej genomförda avtal, pågående avtalsförhandlingar, budgeterad försäljning eller affärsplaner. Även försäljningssiffror avseende förfluten tid kan vara av intresse.