Sen får vi som har djur och lantbruk kontroller. Ja det är också helt okej. Allmänheten ska kunna lita på oss. Ibland kollas allt och ibland bara en del.

En del av kollen är att alla djuren har sina öronmärken. Alla som är i branschen vet hur lätt det försvinner ett märke eller två. Och då är det bara att beställa nya.

I höstas fick jag kontroll på djuren. Var bortrest ett par dagar. (Jo tillsyn var ordnad.) Fick besked att en ko saknade ett märke. Bara att skaffa nytt då. Men det var inte så lätt visade det sig. Även om jag var i EU-land ville det inte funka. Så jag beställde när jag kom hem.

Ett antal månader senare fick jag besked om att jag inte följt regelverket och skulle få avdrag på pengarna som EU betalar för att jag bland annat håller landskapet öppet. 1 procent avdrag.

Självklart överklagade jag. Konversationen från länsstyrelsen och Jordbruksverket innefattade en stor mängd papper, tur att vi är duktiga på papperstillverkning i Sverige, och säkert ett tiotal brev.

Jag fick rätt. Brottet – beställt en dag för sent. Antal kronor jag erhöll – 290.

Förresten ska man dokumentera vilken dag djuren går ut på bete. Lättare sagt än gjort när de själva hade full bestämmanderätt om de ville äta konserverat gräs eller gå ut och smaka på det som spirar i hagen.

Mycket väsen för lite ull sa hen som klippte grisen. Eller med andra ord, jag har hållit igång en del av Sverige.

Birgit Jönsson,
bonde i norra Halland och verksamhetsutvecklare på LRF Västra Sverige