Målet i den nationella och den regionala vildsvinsförvaltningsplanen är att skadorna ska halveras till 2025. För att minska skadorna i länet och lokalt i området är det viktigt att utfodring av klövviltet upphör. LRF har arbetat aktivt för den lagändring som kom till stånd i förra hösten. Vildsvinsskadorna i jordbruket motverkar en bibehållen eller ökad livsmedelsproduktion. Därmed är vildsvinen ett hinder för att förverkliga målen i livsmedelsstrategin.

- Anmälningen av utfordring med sockerbetor som vi gjorde under hösten 2021 har nu behandlats av länsstyrelsen och de två jägarna har nu fått beslut som visar att sockerbeteshögarna måste bort. Det är mycket positivt att länsstyrelsen tagit detta beslut och vår förhoppning är vidare att jägarorganisationerna nu kan vara tydliga mot sina medlemmar om vad som gäller, säger Anders Friberg, regionordförande i LRF Jönköpings län.

Beslutet det första i Sverige

Beslutet är det första i Sverige sedan jaktlagen ändrades i höstas. Sockerbetorna göder vildsvin och dovhjortar som i sin tur äter upp böndernas grödor och dessutom har trafikolyckorna i området ökat, skriver länsstyrelsen.

Enligt beslutet får utfodring endast bedrivas i syfte att fälla vildsvin vid så kallad åteljakt. Mängden foder på åteln får inte vara större än att den normalt förbrukas inom ett eller ett par dygn av de vildsvin som finns i närområdet."

- Detta är helt i linje med vad vi inom LRF anser och vad man också enats om i den regionala förvaltningsplanen. Vår förhoppning är att dessa beslut blir vägledande och att denna typ av utfodring äntligen upphör. Dagens jaktlagstiftning tillkom på 80-talet och är nu omodern och direkt olämplig att tillämpa på dagens viltsituation. När lagen antogs var viltstammarna mycket mindre, vilket gjorde att det fanns behov av att skydda vilt och begränsa jakt. Nu är läget det omvända. Vi har viltstammar som lokalt är större än att markerna kan bära deras födobehov, vilket är en av anledningarna till att olämplig utfodring tillämpas samtidigt som allt fler lantbrukare ser sina åkrar bli uppbökade och ser sina grödor bli uppätna, säger Anders Friberg.