”Vår beredskap är god”, sade vår landsfader Per-Albin Hansson den 27 augusti 1939, på Skansen i Stockholm. Det andra världskriget bröt ut veckan efter. Han och ett antal andra initierade visste att det han sade inte var sant. Sverige var i själva verket illa rustat.

Så här drygt åttio år senare kan vi konstatera (inga paralleller i övrigt) att beredskapen inför den pandemi vi nu befinner oss i inte heller varit särskilt imponerande. Hittills har vi inte upplevt någon brist på livsmedel men det är inget vi kan ta för givet. Sedan EU-inträdet har vi förlitat oss på att andra kan förse oss med mat, men solidariteten inom EU sattes verkligen på prov när jakten på munskydd och visir var som mest intensiv.

Sverige importberoende
Den, mycket ansedda, brittiska tidningen The Economist har studerat de globala livsmedelsflödena mellan 1997 och 2017 och studien visar på olika länders beroende av import av livsmedel. Och det är tre länder som sticker ut som varandes mycket importberoende, nämligen Vietnam, Saudiarabien och Sverige. Definitivt ingen eftersträvansvärd position.

Med anledning av pandemin ska nu samhället se över lagring av läkemedel och skyddsutrustning, men inte livsmedel. Varför, kan man undra. När pandemin slog till så blev jordbruket klassad som samhällsviktig funktion (även om det fortfarande klassas som miljöfarlig verksamhet i Miljöbalken). Denna goda insikt kom snabbt på skam i budgetförhandlingarna i EU. Där har Sverige i sin iver att behålla sin budgetrabatt låtit jordbrukets ersättningar bli lidande. Under den kommande perioden kommer landsbygdsprogrammet att dräneras på 500 miljoner kronor årligen.

Jordbruket en livförsäkring
Lönsamheten är A och O om jordbruket ska kunna leverera hållbar mat i både fredstid och vid kriser. Sverige har alltid varit allt för upptagen med hur maten produceras och inte att den faktiskt gör det. Inte minst mot bakgrunden av den nuvarande pandemin borde vår regering inse att ett eget jordbruk kan betraktas som en kollektiv livförsäkring för vårt land.

Det finns saker som regeringen snabbt kan besluta om för att förbättra lönsamheten och vända avvecklingen av vårt jordbruk. Skjut till 500 miljoner kronor årligen ur nationella medel så att vi kan behålla ett intakt landsbygdsprogram. Avskaffa alternativt sänk kraftigt Europas högsta dieselskatt. Miljönyttan av skatten är högst marginell. En lantbrukare nöjeskör inte. Man kör det man behöver oavsett bränslepris. Med andra ord handlar det enbart om en konkurrensnackdel.
Gör inte om de historiska misstagen vad gäller jordbruket. Nya kriser kommer – det är inte en fråga om utan när.


Jenny Karlsson
ordförande LRF Norrbotten
Mats Granath
regionchef LRF Norrbotten