En tydlig rovdjurspolitik och förvaltning av vargen är helt nödvändig för Östergötlands och landets utveckling av jordbruk, livsmedelsproduktion och boende på landsbygden. När problem uppstår är det mycket viktigt att länsstyrelsen kan fatta snabba och väl underbyggda beslut om skyddsjakt. Detta för att öka acceptansen och framtidstron hos oss som bor och verkar inom vargreviren, men också för att upprätthålla trovärdighet och kraft i de beslut och mål som samhället satt upp.

I Östergötland finns det fortfarande viktiga och unika naturbetesmarker, vars fortlevnad är helt beroende av den betande mulen. Dessa marker har en sådan biologisk mångfald att antalet arter kan likställas med regnskog. Biologisk mångfald är ett av våra miljömål och utan betande djur växer markerna snabbt igen.

2017 antog Sveriges riksdag en livsmedelsstrategi om ökad produktion. Trots det fortsätter antalet lantbrukare och djur att minska i vårt land. För att bromsa och kanske också vända den trenden är ansvarsfull rovdjursförvaltning en viktig del.

Inte minst nu under covid 19-pandemin har betydelsen av vår inhemska produktion, och bristen av densamma, kommit till insikt hos de flesta. Matproduktion är samhällsviktig verksamhet, och det krävs att politiker och andra beslutsfattare tar ansvarsfulla beslut som gynnar utvecklingen. Att ta ett beslut om skyddsjakt på en varg som satt i system att jaga och fälla tamboskap är ett exempel på hur man tar ansvar för de djurägare som drabbas, men även för alla andra oroliga landsbygdsboende.

Många gånger ses rovdjursavvisande stängsel som lösningen på de problem som rovdjur faktiskt innebär. Det är de inte. Ofta är betesmarkerna svårstängslade på grund av berg, diken och andra hinder i landskapet. Många betesmarker är dessutom inte berättigade till ersättning, vilket orsakar ekonomisk belastning för det enskilda lantbruksföretaget som inte ska behöva bekosta samhällets beslut om varg i den svenska faunan.

Vi i LRF motsätter oss inte vargetablering så länge rovdjuren förvaltas väl och inte påverkar våra medlemmars företagande och levnadsvillkor, men vi kan inte acceptera den oro, förlust eller det merarbete som det innebär att ha varg med ett felaktigt beteende i sitt närområde.

Politiken i Sverige anser att livsmedelsproduktionen ska öka. Politiken anser också att just tamdjurshållning inte påtagligt ska försvåras av rovdjur. Det ökande antalet vargar och etableringar av nya revir som vi har idag, gör att det snabbt blir målkonflikter. Då vi inte har licensjakt på varg i Östergötland måste skyddsjakt användas när problem uppstår och det är av yttersta vikt att länsstyrelsen då kan fatta snabba och väl underbyggda beslut. Detta för att öka acceptansen och framtidstron hos oss som bor och verkar sida vid sida med vargen.

Jeanette Blackert
Ordförande LRF Östergötland