LRF tycker att produktion av livsmedel och skog ska vara lönsam, att viltstammarnas storlek ska anpassas därefter och att det ska vara ledande för en samlad viltförvaltning. Med den utgångspunkten får även viltet goda förutsättningar till bra kvalitet.

- Men så ser det inte ut överallt. Lokalt är problemen med viltskador stora och på många platser så förödande att det helt hotar fortsatt lantbruk. Viltfrågorna engagerar och skapar frustration och ibland konflikter. Vi måste ta nästa steg. Förhoppningsvis kan det här mötet leda till ett mer samlat engagemang på bredden hos jägare, lantbrukare och markägare, säger Jeanette Blackert ordförande för LRF Östergötland.

Östergötland sticker ut

Under mötet diskuterades samförvaltning av klövvilt. Östergötland sticker ut i landet att rapportera skjutet vilt. Men en fråga som hänger i luften är hur mycket vilt det finns och hur vi kan få fram mer fakta och inventeringar av de olika viltslagen, eftersom det är viktigt underlag för konkreta planer och strategier och i förlängningen kontrollen över viltstammarna.

Mål över fastighetsgränser  - samordna och ta hjälp när tiden inte räcker

Älgskötselområden (ÄSO) är bra arenor och många har redan nu tagit med förvaltning av kronhjort, dovhjort och vildsvin. Gemensamma mål över fastighetsgränser är viktigt för att lyckas. Allt vilt lever i samma landskap och av en foderbas som finns i skog och övrig mark. Om inte fodret i skogen räcker ökar belastningen och skadorna i odlingslandskapet.

- Det behövs mer samordning mellan jägare och lantbrukare för att uppmärksamma obalans i naturen och för att underlätta jakt och tillvaratagande av vilt. Samordningen behövs också för att följa viltstammarnas utveckling och se trender som kan påverka populationsutvecklingar, säger Anna Åman, skogs- och viltansvarig på LRFs regionkontor.

Det finns jakträttsinnehavare på all mark. Ibland är det markägaren, ibland en jaktarrendator. Oavsett kan det konstateras att jakttimmarna inte alltid räcker till.

- Om man inte hinner eller orkar jaga i tillräcklig omfattning under jakttiden eller under skyddsjakt behöver vi hjälpa varandra. Några samordnade jakttillfällen i hela bygder med tränade hundar och att jägare bjuder in fler jaktkamrater kan vara effektivt för att ta krafttag i avskjutning där det behövs. Men även i den löpande jakten kan man ibland behöva hjälpa varandra, säger Anna Åman.

Struktur och organisation diskuterades

Struktur och organisation för jakt diskuterades också under mötet. Älgskötselområdet (ÄSO) är den lokala strukturen där markägare och jägare tillsammans planerar förvaltning av älg, men det är tydligt att administration i ÄSO kan vara en begränsning. Enklare underlag och verktyg är önskvärt. Det måste vara rimliga insatser för ledamöter i ÄSO och ÄFO (älgförvaltningsområde). Som det är nu kan arbetet i ÄSO och ÄFO kännas svårt att hinna med,  på grund av ökade viltslag som kron, dov och vildsvin. Det behövs även inspiration till effektiva insatser i områden med stora skador av vilt.

- Vi behöver sänka trösklar och göra det enklare att förvalta allt vilt och beakta alla typer av viltskador och tänka in hela landskapet - både skog och lantbruk. Ökad jakt på hondjur för att snabbt reglera antal är en viktig del i förvaltningsstrategier, säger Jonas Edlund i LRF Östergötlands styrelse.

Samsyn kring rimlig belastning av viltets samlade betestryck

Andra frågor som belystes var att begränsa utfodring och skippa rotfrukter i skog och mark. Väl planerad åtling för effektiv jakt och samordnade investeringar i termiska sikten och värmekameror kan vara andra framgångsfaktorer att sprida. 

- Rimlig belastning av viltets samlade betestryck och bra kvalitet på viltstammar är alla överens om. Vägen dit måste vi alla hjälpas åt med. Insikt, ansvar och samverkan kändes som återkommande ledord, summerar Jeanette Blackert.