Den föreslagna utformningen av EU-taxonomins miljö- och klimatkriterier i kombination med regeringens passivitet riskerar att slå undan fötterna för den fossilfria omställningen. Arbetet med att stärka finanssektorns bidrag till ökad hållbarhet drevs fram tills nyligen huvudsakligen av tjugotalet finansexperter, vars förslag till klassificering av verksamheters nytta eller skada för klimatet nu publicerats av EU-kommissionen.

Riskerar hela omställningen

Den uttalade ambitionen bakom EU-kommissionens taxonomi för hållbara investeringar är utmärkt då den ska hjälpa finansmarknaden att kanalisera investeringar till gröna och hållbara projekt. Problemet är att den föreslagna utformningen av taxonomins klimatkriterier tyvärr hamnat på fel sida om skiljelinjen mellan förnybart och fossilberoende, vilket riskerar hela omställningen mot fossilfri hållbarhet.

Förslaget till klimatkriterier verkar ha skapats av aktörer som missat den grundläggande skillnaden mellan verksamheter som bygger på att på olika sätt ta till vara solens energi, och sådana som är fast i ett beroende av olja, kol och andra ändliga råvaror.

Kan inte jämföra biobränsle med fossil råvara

Jord- och skogsbruket använder solenergi för att binda koldioxid till nyttig mat, hållbara material och fossilfria energiprodukter. Att nyttja sol, mark och vatten för att i form av biobränslen och vattenkraft värma, driva och lysa upp samhället samt få vår digitala samtid och framtid att snurra, går inte att jämföra med att gräva och pumpa upp 300 miljoner år gammal fossil råvara för samma syften. EU:s taxonomi verkar enligt det lagda förslaget placera förnybart i samma fack som fossilt.

Självklart har även Sveriges förnybara näringar hållbarhetsutmaningar – men våra utmaningar har lösningar och gör det möjligt att bryta fossilberoendet. Energi och material från jord, vatten och skog är förutsättningar för att vända klimatkrisen.

Glädjande och skrämmande omröstning i EU

Det var både glädjande och skrämmande att följa Europeiska Unionens Råds omröstning i denna fråga i april. Glädjande därför att Sverige stod upp för det hållbara skogsbruket och som enda land röstade nej till kommissionens förslag. Med hela det förnybara Sverige i ryggen är vi övertygade om att regeringen väljer att stå på sig och rösta för klimatet även nästa gång.

Men vi skräms av att 22 av EU:s medlemsstater röstade för nuvarande förslag. Att Sverige varit drivande i att få EU att ta sig an hållbarhetsfrågan inom kapitalmarknadsunionen är en historisk blågul fjäder i hatten. Att regeringen däremot inte lyckats lotsa frågan förbi symboliska slag i luften och få till ett ramverk som tydligt skiljer mellan förnybart och fossilt är djupt olyckligt och farligt.

Viktig uppgift för Bolund

Inför kommande debatter och omröstningar är det avgörande att finansmarknadsminister Per Bolund och hans ministerkolleger hittar de viktiga allianser som gör att fler länder röstar för att förnya dessa klimatkriterier. Annars kan resultatet av en god tanke paradoxalt nog bli ett dyrt sätt att förlänga det globala fossilmissbruket. Att vilja väl är stort – att välja rätt är större.

Palle Borgström, Riksförbundsordförande, Lantbrukarnas Riksförbund
Magnus Kagevik, Group COO och chef division Energi, Lantmännen
Lena Ek, ordförande, Södra
Alarik Sandrup, ordförande Svenska Bioenergiföreningen och president European Renewable Ethanol Association, ePURE

LÄS MER PÅ LRFs HÅLLBARHETSBLOGG: EU måste förstå de gröna näringarna

FÖLJ DEBATTEN på Dagens Industri