Vilka åtgärder är möjliga att kräva av alla som påverkar Östersjön? Om detta har forskare och politiker haft många och långa diskussioner. Med på ministermötet i Lübeck är flera berörda observatörer och LRF leder just nu sekretariatet för Baltic Farmers´ Forum on Environment (BFFE). Andra observatörer är t ex miljöorganisationer som WWF och representanter för den omfattande båttrafiken på Östersjön. Kjell Ivarsson är en av de närvarande. Han säger:

– För lantbrukarna innebär detta att man skruvat lite på 200 åtgärder, vilket kanske inte ger några stora radikala förändringar, men att man stegvis försöker göra lite mer och lite bättre. Det viktigaste med nyheten är att man faktiskt samarbetar över gränserna med ett gemensamt problem – och att man vill röra sig framåt. Länderna är mer sampratade, och den nya versionen av BSAP är baserad på mer fakta och mer kunskap och man kan börja rangordna åtgärder så att man gör det viktigaste först.

Lantbrukarnas superlokala kunskap behövs

En ständig fråga är om BSAP med sina 200 åtgärder är för tandlös för att lösa de akuta problemen med Östersjön. Det kan också vara svårt att få insatserna från bönderna erkända eftersom det inte är lätt att mäta snabba förbättringar i den instängda Östersjön med näringsrika bottensediment. Det är också svårt att få utrymme för radikala förbättringar när matpriset trycks nedåt. BFFE betonar att åtgärdsarbetet i odlingen behöver bli mer kirurgiskt och att lantbrukarnas superlokala kunskap om markerna behövs för att få rätt åtgärd på rätt plats i landskapet.

Så vad innebär egentligen den nya versionen av BSAP på gårdsnivå?

– Den innebär att lantbrukarna, liksom alla andra berörda, måste tänka ännu mera på sin omgivande miljö än tidigare. Det är ett arbete som redan är påbörjat, men det behöver fortsätta och förstärkas. Det kan vara att man försöker ha mer precision i sin odling med anpassad gödsling och försöker hålla marken grön under vinterhalvåret. Det viktiga är att alla försöker anstränga sig tillsammans, kring exempelvis ett gemensamt vattendrag, säger Kjell Ivarsson.

LRF har också försökt förklara hur vi i Sverige arbetar med bland annat Greppa Näringen och LEVA, de 20 svenska pilotprojekt som utvecklar nya arbetsformer för vattenvården. LEVA-modellen visar sig vara intressant även för andra, t ex i instängda tyska fjordar. Inte alla tycker att dessa mjukare åtgärder passar för BSAP, men de väcker intresse hos många NGO-representanter. På sikt kan andra länder lära av oss.

– Behovet av insatser som Greppa Näringen och LEVA kommer att öka och ha större betydelse. Vi i Sverige kan också bli en skola för andra länder som inte jobbat så mycket med det.

Samarbete kring vårt gemensamma hav

Den första versionen av BSAP kom för 14 år sedan. För att få förändringar måste regeringarna runt Östersjön vara överens. Det är framförallt Ryssland och Polen som kommer med de tyngsta invändningarna mot förslagen. De ryska invändningarna beror bl a på att de till skillnad mot alla andra strandstater inte är EU-medlemmar och därför har en egen byråkrati. Det polska motståndet är mer lågmält men handlar om frågor som rätten för polska lantbrukare att gödsla upp sina åkrar.  

– Det här är ju ett samarbete och ingen kedja är starkare än den svagaste länken. Även företag långt in i Ryssland påverkar hur Östersjön mår. Detta är också ett pedagogiskt problem – att få alla förstå att det som händer i en flod långt inne i inlandet påverkar vårt gemensamma hav.

Kjell Ivarsson säger vidare att just uthålligheten i tid är viktig. Man behöver se förbi årsvariationer, exempelvis i inflöde av saltvatten eller algblomningar. Annars kanske man upplever att arbetet går för långsamt och att det är svårt att se direkt resultat.

– Risken är då att man tröttnar på arbetet. Men vi jobbar med ett långt tidsperspektiv och vi kommer att ha denna utmaning över lång tid.

Vad som är taket när det gäller Östersjöns näringsbelastning, Nutrient Input Ceilings (NIC), är ofta en stötesten för regeringarna. Det är bl a det vetenskapliga underlaget som anses vara för tunt. De flesta regeringsrepresentanterna tycker ändå att NIC-arbetet är mycket värdefullt för åtgärdsplanen för Östersjön. Utmaningarna för Östersjöns bönder är att hitta åtgärder som är mer precisa när det gäller att stoppa belastningen på detta innanhav. Sedan kommer extremväder att bli en stor utmaning för alla som brukar jord. Den resan har vi nog bara börjat, menar Kjell Ivarsson.

Medlemmar en bra förebild

BFFE och LRF fortsätter nu att följa BSAP-frågan under regeringsmötena under vintern och i arbetsgrupperna Pressure och Agri, som levererar olika slags underlagsmaterial. Men i och med den nya planen för Östersjön passar Kjell Ivarsson på att ge en eloge till LRFs medlemmar:

– Våra medlemmar ska känna stolthet för det de redan gör och har gjort i LEVA och Greppa näringen, det betyder mycket. Tillsammans är de en bra förebild. Steg för steg rör vi oss mot en bättre situation – för oss alla runt Östersjön.

För mer information, kontakta:

Kjell Ivarsson

Expert Miljö och Energi

Kjell.ivarsson@lrf.se

+ 46 101 84 43 60

+ 46 706 42 03 40